Reclaim, näsan och förvirringen

Nu är jag dock tillbaka och jodå, jag har läst. Jag har läst Vikberg och Esbati, Lundahl och Sirén. Och det är, som ni kanske förstår, främst den sistnämnda jag tänker bemöta.

När jag läser Sirén kan jag faktiskt inte låta bli att tänka på mig själv som väldigt ung. Jag var väl runt 14-15 år och jag gillade att diskutera, jag gillade att provocera och jag gillade att ha rätt. Jag gick på som en ångvält, ville få fram min poäng och då spelade det ingen roll om jag då och då tummade lite på sanningen. Tänkte väl att om jag vevar på, ja, då kanske inte folk märker att jag egentligen inte har ordentligt på fötterna.

Samuel Sirén gör på samma sätt. När han inte vet vad som har hänt, då hittar han på. Jennie har hejat på gatubråk och Jennie och Ali Esbati är kompisar, de har varit på "kommunistisk fest" och det är för övrigt Jennies kompisar som har ordnat "gatubråket". Samuel Sirén pågår. Sen laddar han med lite kraftuttryck för att visa att nu är han arg. Jennie är "den dumma människan" och "unga fröken".
Som sagt, väldigt roande, dock inte särskilt begåvat.

Han har dessutom väldigt svårt att skilja på vad som är relevant och vad som inte är det. Vi ska ta ett exempel: Enligt Samuel Sirén är jag och Ali Esbati vänner och tillsammans hade vi första maj varit på en "kommunistisk" fest innan vi gick för att "heja på våra gatubråkande kompisar".

Jag har aldrig träffat Ali Esbati tidigare, jag hade inte varit på vänsterpartiets fest jag antar att det är denna fest som Samuel benämner som "kommunistisk" och nej, jag känner ingen som bråkade, klottrade eller hade sönder fönsterrutor på första maj.

Men - och detta är viktigt - det är naturligtvis fullständigt irrelevant. Jag ska kunna känna vem jag vill, hysa vilka åsikter som passar mig och ändå kunna räkna med att bli bedömd utifrån mina egna handlingar, inte någon annans.

Samuel Sirén skriver: "när den där dumma människan skriver att hon har otroligt ont i näsan dagen efter att hon med vett och vilja valde att bistå och delta i ett gatubråk, då kan jag faktiskt inte låta bli att dra en aning på munnen".
Huruvida Samuel Sirén drar på munnen eller bölar i fosterställning är självklart upp till honom. Det intressanta är att han anser att på grund av att jag befann på samma gata, där ett gäng nån timme tidigare hade haft sönder en busskur och cirka femton fönsterrutor, så legitimerar det att en polis använder sin sköld för att dra till mig i ansiktet. Trots att jag själv inte har haft sönder några rutor och för övrigt verkligen inte sympatiserar med dem som hade det.

Det är intressant också därför att detta - om vi levde efter den devisen - skulle innebära att man skulle tvingas stanna hemma i fortsättningen. Strunta i allehanda festivaler det vet man ju hur folk kan bråka på såna, ja, utesluta högtider överhuvudtaget eftersom folk tenderar att bli fulla på midsommarfester, nyår och valborg och alltid är det nån som spårar ur.
Då är det mitt fel.
Då är det okej om polisen blir arg på mig istället för personen/personerna som spårat ur.
Då är det okej om polisen bryter mot sina egna regler och utdelar en smäll eller två.
Guilt by association alltså.

Tvärtom mot vad Samuel Sirén kanske tror, så tycker jag inte särskilt synd om mig själv, jag är inte särskilt intresserad av att "gråta ut" i medierna för att nå nån slags personlig tillfredsställelse. Däremot handlar detta om en viktig principfråga. Polisen skall använda minsta möjliga våld, kan en konflikt lösas utan våld så skall så också ske. En polis har alltså inte rätt att utdela slag godtyckligt bara därför att han/hon känner för det. Och det torde vara en självklarhet att maktdemonstrationer av det slaget inte hör hemma i en demokrati, men så är tyvärr inte alltid fallet.

Slutligen: Samuel Sirén påstår att jag inte rättar mig efter de principer andra måste rätta sig efter. Här tar han upp två saker: "man skall låta bli att ställa sig i vägen där andra människor skall fram" och man ska "låta bli att slå sönder andra människors saker".

För det första och jag vet att det börjar bli tjatigt: att ha sönder andra människors saker är straffbart och heller ingenting jag gör eller stöder. Däremot har vi alla rätt att gå ut på gator och torg för att göra våra åsikter hörda, och jo, faktiskt gå på gator som annars trafikeras av bilar, oavsett om Samuel Sirén gillar det eller inte. Demonstrationsrätten är en av våra politiska friheter och står inskrivet i grundlagen.
Bara så att du vet.

För den som vill läsa mer - gå in på www.sourze.se/politik.

Av Jennie Dielemans 13 maj 2002 12:16