Vandalismens unge apologet

Ali Esbatis reaktion på min förra artikel var väl kanske inte alldeles oväntad.

Att Ali Esbati med stor iver bedyrar sin totala oskuld och att han inte alls försökte bistå bråkmakarna på något som helst sätt ligger så att säga i sakens själva natur, så jag överlåter åt våra läsare att själva bedöma vad som är någorlunda rimligt och inte. Det är dock av visst intresse att studera några andra av de kommentarer vår unge kommunistledare fäller.

Facit av "gatufesten" blev förutom den ömmande näsa som varit så på tapeten de senaste dagarna att citytrafiken stördes och blockerades i flera timmar, att det klottrades slagord på husväggar, att en busskur slogs sönder och att flera skyltfönster krossades. Så, hur kommenterar då Ali Esbati detta?

Tja, Ali Esbati kommenterar detta med att skadegörelsen ägde rum först "efter" festen, och tanken här är uppenbarligen att hans kompisar festarrangörerna inte har något som helst moraliskt ansvar för de nedklottrade husväggarna, den sönderslagna busskuren och de krossade skyltfönstren. Huruvida Ali Esbati också vill hävda att dessa hans kompisar heller inte har något ansvar för att en förfärlig massa stockholmare försenades kraftigt i de trafikstockningar som uppstod, är dock tills vidare oklart, för detta väljer han av något skäl att inte kommentera alls.

Exakt var gränsen för "efter festen" går, framgår inte riktigt heller. Själv föreställde jag mig att en "fest" eller något jämförbart arrangemang anses pågå ända tills deltagarna gått hem, men Ali Esbati tycks här använda något helt annat kriterium. Kanske "då skadegörelsen börjar"? Själva tanken att det skulle fria arrangörerna helt och hållet från allt ansvar att skadegörelsen ägde rum först "efter" någon viss signal eller dylikt är minst sagt en aning besynnerlig. Att vandalism skulle förekomma torde ju som jag påpekade i min förra artikel även den direkt efterblivne ha kunnat räkna ut med rövhålet. Hur skulle då de som arrangerar alltihopa kunna gå fri från moraliskt ansvar för förstörelsen?

Ali Esbati verkar vidare inte tycka att speciellt stor vikt skall fästas vid att "ett antal" femton enligt DN skyltfönster krossades.

Tja, skyltfönster kostar normalt mellan 10 000 och 20 000 kronor styck, men detta är ju förvisso något som någon annan än Ali Esbati och hans kompisar tvingas betala, så Ali Esbati bedömer väl att saken är försumbar i sammanhanget, i alla fall jämfört med allt det fina, positiva och goda som kommer av att hans kompisar i den så kallade reclaim-rörelsen lyckas störa citytrafiken i några timmar. För exempelvis den kvinna som fick sin hälsokostbutik sönderslagen, framstår dock denna förstörelse kanske inte som riktigt fullt så försumbar som för vår unge kommunistledare.

Ali Esbati låter vidare förstå att polisen minsann beter sig hemskt illa mot folk, slår dem och har sig. Och det tror jag förvisso att är alldeles sant. Jag tror, liksom Ali Esbati, att många av poliserna är direkt olämpliga att utrustas med batong, pistol och speciella våldsanvändningsbefogenheter. Jag tror även att rasismen är omfattande inom svensk polis.

Hur denna polisens oskicklighet, brutalitet och rasism på något sätt skulle vara en ursäkt för någon att blockera trafiken, klottra på väggar, slå sönder busskurer och krossa skyltfönster står dock inte så där alldeles fullkomligt klart för mig.

Ali Esbatis undflyende kommentarer visar vilken beklämmande inställning till medmänniskor och medmänniskors egendom som idag råder inom stora delar av ungvänstern, och manifesterar vidare med all önskvärd tydlighet varför det inte är det minsta lilla synd vare sig om honom eller om Sourzes näsömma politikredaktris.

Av Samuel Sirén 07 maj 2002 11:03