Den välfärdsnationalistiska vänstern

Hur ska man annars tolka det faktum att det är vänstern som går ut hårdast mot idén om fri in- och utvandring?

För humanistiskt sinnade personer, borde frågan vara enkel: Varje människa ska själv få bestämma var på jorden hon vill bo. Förutom principens rimlighet i sig, är den globala ojämlikheten så slående att det borde vara en självklarhet att den som har otur med sitt födelseland ska få lov att flytta till länder med bättre villkor.

Jag har svårt att tänka mig en mer osmaklig orättvisa än att människor i den rika delen av världen systematiskt tar sig rätten att med våld hålla mindre lyckligt lottade på betryggande avstånd. Nog är det anmärkningsvärt att den vänster som säger sig hylla solidariteten och allas människors lika värde stödjer detta system.

Som jag ser det, måste förklaringen vara följande: När vänstern säger sig slåss för de svagaste i samhället, åsyftas det nationella samhället, inte det globala. Svenska arbetare har det förvisso inte lika gott ställt som
svenska direktörer. Men i ett globalt perspektiv hör svenska arbetare tveklöst till de lyckligt lottade.

Problemet för vänstern är således att i den mån ett globalt vänsterprojekt bygger på att lyckligt lottade delar med sig av sitt välstånd till andra, kommer det i många länder att vara vänsterns egna väljare som förlorar på global solidaritet.

I Sverige är det lätt för vänsterpartiet att vilja ta från rika och ge till fattiga, eftersom de som vinner på omfördelningen till stor del är partiets egna väljare. I ett globalt perspektiv innebär samma paroll att även vänsterpartiets väljare ska dela med sig till fattiga i andra länder. Det budskapet är nog inte lika lättsålt, och följaktligen gör solidariteten halt vid nationsgränsen.

Kampen för fri invandring tycks numera främst drivas av liberaler och av näringslivets opinionsbildande organisationer. Med vänsterns sedvanliga förkärlek för konspirationsteorier är detta bara ännu ett argument mot att öppna gränserna. Exempelvis skriver Thord Pettersson, integrationsansvarig på LO, i Arbetaren www.arbetaren.se att idén om fri arbetskraftsinvandring är "högerns murbräcka mot välfärden".

Vänstern tror sig således ha hittat en stark motsättning mellan fri invandring och bibehållen nationell välfärd, och det tycks dem helt oproblematiskt att i valet mellan dessa två välja det senare. Men motsättningen är som jag ser det oerhört överdriven. Låt mig kort kommentera några vanliga missuppfattningar som florerar om vad fri invandring leder till.

"Fri invandring skulle leda till ökad arbetslöshet"

När invandringen ökar, ökar antalet människor som vill ha jobb - visst är det så. Men i lika stor utsträckning ökar antalet människor som efterfrågar varor och tjänster. Så länge arbetsmarknaden tillåts anpassa sig till att både utbudet av och efterfrågan på arbetskraft ökar, kommer arbetslösheten inte öka. Det är ju inte så att länder med hög folkmängd har större andel arbetslösa än små länder.

"Fri invandring gör det omöjligt att ha en välfärdsstat med generösa bidrag"

Så blir det bara om invandrare är mer benägna att leva på bidrag än vad svenskar är - eller om invandrare tvingas till bidragsberoende för att de inte släpps in på arbetsmarknaden. Visst kommer Sveriges arbetsmarknad och
vår välfärdsstat att behöva förändras för att fri invandring ska bli möjlig.
Men de förändringar som måste till innebär att mänskliga resurser bättre tas tillvara, och sådana förändringar är såklart angelägna alldeles oavsett om gränserna öppnas eller ej.

"Fri invandring är osolidariskt med u-länderna, eftersom deras befolkning borde stanna och arbeta i hemlandet"

Så kan man naturligtvis tycka. Men åsikten bygger på solidaritet med länder snarare än med människor, på uppfattningen att människor inte ska sträva efter egen lycka utan tjäna sitt land. Åsikten bortser dessutom helt från att människor som flyttat från ett fattigt land för att börja arbeta i ett i-land i regel skickar hem ansenliga summor; ett privat u-landsbistånd som helt utan mellanhänder går rakt in i behövande hem. Uppskattningar av
storleken på dessa överföringar är att de årligen överstiger västvärldens u-landsbistånd.

"Fri invandring leder till konflikter och spänningar med risk för ökad rasism och främlingsfientlighet"

Denna uppfattning bygger på att människan av naturen inte trivs i det mångkulturella samhället. Det är en ganska grov förenkling, om det alls ligger någon sanning i det. Snarare är det så att många av dagens problem med rasism och främlingsfientlighet beror på att både invandring och
flyktingmottagande är väldigt reglerade. När flyktingar kan få vänta i månader och år på att få besked, och endast något hundratal om året tillåts invandra till Sverige för att jobba här sänder systemet en tydlig signal om att utlänningar är något konstigt och annorlunda som bara kan tas in i begränsad omfattning.
Utländska efternamn verkar konstiga i dagens Sverige
just för att de är sällsynta - med öppna gränser skulle de inte sticka ut på samma sätt.

"Fri invandring sätter press nedåt på lönerna"

Om arbetsmarknaden reformeras vilket är nödvändigt för att undvika arbetslöshet, kommer invandrare att kunna komma in på arbetsmarknaden genom att utföra samma jobb fast till lägre lön. Samtidigt kommer efterfrågan på arbetskraft att öka inom de sektorer som växer på grund av den ökade
invandringen. Vissa löner kan således komma att stiga, medan andra lär falla - och för många inom vänstern är det uppenbarligen här skon klämmer.
Men är det verkligen så att vänsterns åsikter så enkelt kan härledas genom att analysera vad som ekonomiskt gynnar dess egna medlemmar?

I så fall kan påtalas att svenska arbetare även i strikt egenintresse borde ställa sig positiva till öppnare gränser. Orsaken är att antalet pensionärer i Sverige per 100 i yrkesverksam ålder spås öka från 29 i dag till 46 om
mindre än 50 år. Det om något kommer att sätta press på välfärden.

Regeringens strategi är att parera denna demografiska svacka genom att medelst generösare familjepolitik förmå svenskarna att skaffa flera barn. Samtidigt ligger både flyktingmottagande och arbetskraftsinvandring på försumbara nivåer.

Signalen är tydlig: Sverige behöver arbetskraft, men den ska vara inhemskt producerad. Det är kontentan i den nya välfärdsnationalism som numera förhärskar i regeringen, hos LO och inom vänstern i allmänhet. Det är knappast en hållning någon kan vara stolt över. Eller?

Av Andreas Bergh 03 maj 2002 11:25