Pappa, varför kastar de sten?

Med tanke på att det är första maj i morgon, snart val och politikhausse så tillåter jag mig att köra en repris.

---

Jag sitter och jobbar framför datorn. Min sjuårige son ligger i soffan och bläddrar i en tidning. Han är sur. Han vill hellre spela dataspelet Lego Racer, men nu sitter ju jag där och ockuperar datorn. Han får syn på en bild i tidningen. I ögonvrån ser jag hur han tänker efter, och ett leende växer fram i hans ansikte.

- Pappa, varför kastar de sten på polisen?
- För att de är arga.
- Varför är de arga?
- De tycker det är orättvist i världen.
- Blir det rättvist om de kastar sten?
- Nej... nja... men de som gör det hoppas väl att det ska bli det på sikt. Det är politik.
- Konstigt...

- ...Pappa, vad är politik?
- Hmm, att göra saker för att få det som man vill... kanske.
- Som när jag säger att du är snäll för att jag vill ha godis eller nåt?
- Tja, typ. Eller så är det där retorik. Det är lite trixigt. Men i alla fall, i en demokrati ska alla få "göra" politik.
- Vad är det häringa demokrati då?
- Det är när folket, såna som du och jag, får bestämma.
- Alla kan ju inte bestämma. Tänk om de vill olika?
- Då får de som är flest bestämma.
- Så om jag och syrran vill titta på Bolibompa och du på ishockey så blir det Bolibompa?
- Ja, ungefär.
- Men så blir det ju inte alltid!
- Nä, förlåt.
- OK då...

- ...Pappa, tror du på Gud?
- Jag vet inte. Jag är en sån som tvivlar, som inte vet riktigt. Tror du?
- Nja, jag är nog också en sån där tvivlare. Fast det hade varit bra...
- Vilket då?
- Om Gud fanns. Och kom hit. Och gjorde allting rättvist hela tiden. Om han visste hur allting blev rättvist och bra alltid så hade ju vi sluppit tänka... och kasta sten och sånt för att göra det rättvist.
- Ja det förstås... men om han hade bestämt allting hade han ju varit en diktator.
- Mmm...

- ...Pappa, vad är en diktator?
- Precis det jag sa. En sån som bestämmer allting.
- Som du? ...Haha, jag skojade.
- Ja, fast du hade ju lite rätt.
- Mmm, men en riktigt god och rättvis diktator kanske kunde varit bra ändå liksom så kunde vi spela Lego Racer och göra annat kul och sluppit tänka på att göra saker rättvisa hela tiden.
- Kanske det, men det är väl bra att tänka själv?
- Klart det är! Och nu tänker jag alldeles själv att det är dags för Lego Racer. Så vi får använda datorn lika mycket, så det blir rättvist. Ska du vara med eller?
- Det kan jag väl, om du vill?
- Men du vill väl själv också va?
- Jadå.
- Då är jag liksom en diktator med demokrati. Jag bestämmer, men du vill också! En sån Gud skulle det komma! Fast det gick ju bra med politik också. Den här gången i alla fall. Det blev Lego Racer. Precis som jag ville.

Av Mikael Vestlin 01 maj 2002 11:15