Abbou, Ahnberg och Modiri!

Det här ska inte handla om mig. Varje gång jag går i den fällan ska jag ge mig själv en snyting så jag flyger av IKEA-stolen och hamnar på golvet. Där ska jag sedan ligga en blankrad. Så då vet ni. Kommer det en blankrad så ligger jag på golvet. Oj, redan dags.

Nä, det här ska bli en hyllning till tre Sourzeskribenter. En hyllning till tre unga män som får mig att se den unge man jag en gång var, ville vara. Och fortfarande är, vill bli. SCHLOCK!

Japp, ni läste rätt, dags att nollställa räkneverket. Konstigt, sen jag började sourza, så förväntar jag mig att varje gång jag säger till min fru att jag älskar henne för att hon är den hon är så ska någon knacka på min rygg och säga "Hallå där, det är FULT att digga folk i samma båt" Men det gör det aldrig, ingen knackar, ingen anklagar. Jag kommer alltid undan. Vem kom undan? Shit!

Abbou, Ahnberg och Modiri! This one is for you. Unga, men äldre än vad jag var. Arga? Javisst! Går de ibland över någon slags gräns? Absolut. Kanske att det ibland går för fort? Sure! Håller jag med om precis allt de skriver? Nej men mycket. Aber, meine freunde, det är ju just detta jag diggar. Glöden, lekandet med orden, den utmanande stilen, humorn, förmågan att ta ett par steg tillbaka och SE! KÄNNA! VÅGA! RÖRA OM! Ah, jag diggar er grabbar, diggar! Och jag blir så jävla avundsjuk! Att läsa er får mig att, förutom att upptäcka en massa som jag inte sett innan, känna mig ung igen. Och det är jag ju inte längre. Jofan, det är jag ju faktiskt då. När jag läser er. Rycks med, garvar och minns mig själv, fast jag var inte hälften så klok. Då. Som ni är nu. Det var jag inte. Är jag inte. Jag? One more time. TJOFF!

Det slår mig "slår mig"!!! att det här påminner om när jag ska försöka förklara min musiksmak. Jag gillar musik med glöd och känsla. Sen ger jag fan i om de använder en Sennheiser Special brusfri 2000 körd genom fjorton superphaserboxar och kompletterar med en sjusträngad handbyggd Groovyguitar. För det är lirarna bakom som räknas. Därför är det som så här i mitt lilla universum: Clash och Neil Young och Joni Mitchell bankar alltid skiten ur Toto och Steve Vai och Britney Spears. Alltid. Vad håller jag på med? Snackar om MIN musiksmak? Here comes a fist!

Nä, det här handlar om Abbou: som kan skriva bajz med z i en artikel som vi andra redan borde försökt skriva. Men Abbou hann först, och han gjorde det bäst. Han röt. Vi njöt. Och Ahnberg: ibland så förbannad att man blir rädd, med ett blödande GAIS-hjärta och berättelser och formuleringar så man baxnar. Sen Modiri, underbarnet, den klarsynte poeten som retar gallfeber på allt som kommer i vägen. Hans "Till alla offer" är genialisk. Kolla in den, och märk att jag snott en idé till den här texten. Mitt tips till er Sourzeläsare är således: Läs dem! Läs Abbou, Ahnberg och Modiri. Det tänker i alla fall jag göra. Vem? PANG!

AJ SOM FAN! Snälla Micke, sluta slåss. Du måste försöka förstå; att känna igen, få hjälp att upptäcka sig själv, beundra någon, bli inspirerad, och samtidigt lära sig något nytt, det är att digga det! Diggar du? Jag diggar! SMACK!!!

Av Mikael Vestlin 29 apr 2002 10:56