Alva Myrdal skriver så här i boken "Kris i befolkningsfrågan": "Denna utveckling fram emot en socialt profylaktiskt barnavård får därför icke hindras genom falskt individualistiska frihetskrav."
Min översättning till vardagssvenska: Utvecklingen mot socialt förebyggande barnavård får inte hindras av föräldrars falska individualistiska frihetskrav.
Eller ännu tydligare: Barnen ska in på dagis oavsett vad föräldrarna tycker.
Alva: "Det bör i detta samband observeras, att mycket av det segslitna patos, varmed den individuella friheten och det "egna familjeansvaret" försvaras, grundar sig på en sadistisk benägenhet att utsträcka denna "frihet" till en obegränsad och okontrollerad rätt att härska även över andra".
Min översättning: Observera att den känslosamma lidelse, varmed föräldrarna försvarar sin personliga frihet och familjens ansvar, grundar sig på en sadistisk benägenhet att härska över andra.
Eller ännu tydligare: Föräldrar som vill vårda sina barn själva, är sadister som vill härska över andra. Ja, det är faktiskt innebörden av hennes ord.
Min personliga tanke: Omedvetet råkar Alva Myrdal här beskriva sin egen och socialdemokratins? lust att härska över svenska folket.
Om denna Alva Myrdal skriver Lena Askling s i Aftonbladet 2002-03-09 följande: "För oss som var unga på sextio- och sjuttiotalen var hon ett föredöme, en ikon. ... Politiken skulle må väl av fler amasoner som hon."
För mig och andra frihetstörstande mödrar är Alva Myrdal skräcken personifierad. För socialdemokratiska feminister är hon en ikon.
Tänk så olika det kan vara!
Av Monica Bodling 28 apr 2002 14:20 |
Författare:
Monica Bodling
Publicerad: 28 apr 2002 14:20
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå