Statskupp i folkhemmet

Vem kan man lita på?
Idag har finansministern presenterat sin vårbudget och riksdagsledamöter från skilda partier har diskuterat den. Ena sidan ser läget i Folkhemmet i rosa, den andra ser samma Folkhem i svart. Hur är det möjligt? Bygger de verkligen sin syn på samma siffror och är dessa siffror över huvud taget att lita på?

En enda sak synes alla politikerna i debatten vara överens om - den ständigt stigande sjukfrånvaron riskerar att leda Folkhemmet mot konkurs.

Kanske är det så att Folkhemmet redan är underminerat och står där som en fasad, som döljer att bygget är angripet av termiter.

Skälet till att jag funderar i den riktningen är att jag sedan en tid tillbaka ägnat mig åt att kontrollera vad som står i offentliga akter och register om mig, liksom i medicinska journaler. Att jag kommit att undra beror på att jag från ett försäkringsbolag ombetts redovisa resultatet av en undersökning, som jag vid en viss tidpunkt skulle ha genomgått vid en viss universitetsklinik i Lund. Bolaget uppger sig inte kunna reglera en skada till följd av en trafikolycka, förrän jag sänt in detta material.

Inte har jag gått igenom den påstådda undersökningen inte! Någon måste ljuga!

När jag begärde ut journaler från universitetskliniker i Lund/Malmö visade det sig att ingen där påstod att jag genomgått undersökningen ifråga. Däremot visade det sig att en journal upprättats "över mig" vid en klinik, där jag över huvd taget aldrig satt min fot. I journalen uppgavs att en viss person gjort en viss utredning rörande mig, med ett visst resultat.

Den medicine professor som skrivit journalen, åberopade den nämnde personens utredningsresultat. Vad professorn tydligen inte kände till var att denne person och jag faktiskt är personligt bekanta. Jag ringde honom och han förnekade blankt att han skulle ha gjort utredningen ifråga.

Varken försäkringsbolag eller universitetskliniker är således att lita på. Den ena opålitliga instansen anlitar opålitliga på den andra för att slippa betala ut försäkringsersättning till trafikoffer, tydligen.

IT-iseringen - en välsignelse eller en förbannelse?
I Folkhemmet finns mer än 100 000 dataregister med tillstånd från Datainspektionen. Enligt lag har varje medborgare rätt att en gång per år få ut registerutdrag. Om åtta miljoner medborgare begär ut 100 000 registerutdrag varje år, torde det kosta stora skattepengar. Medborgaren måste betala fem kronor i porto vid förfrågan och om registren innehåller felaktigheter krävs troligen ytterligare 20 kronor för att sända in rättelserna. Hur mycket åtta miljoner gånger 2 500 000 kronor blir, orkar jag inte räkna ut just nu. Hur många medborgare i Folkhemmet har råd göra en sådan kontroll?

Ännu mindre orkar jag räkna ut vad statens kostnad skulle uppgå till. Ska det så upprepas varje år i kanske 50 år, så blir det så mycket att kanske ingen ens orkar räkna ut det. Snart måste en stor del av befolkningen anlitas för att sköta om kontrollen. Få personer blir kvar för att utföra annat arbete.

Med akterna är det också illa. En gång anmälde jag en knäskada till följd av en olycka som arbetsskada. När jag 13 år senare fick ut kopia av FÖD-akten med tillstånd att yttra mig över "utredningen", visade det sig att den omfattade ca 3000 sidor. Efter det påstod en ansvarig på försäkringskassan att man inte ansåg sig ha begått något fel. Visserligen borde skadan ha godtagits som arbetsskada, men då akten varit försvunnen i åratal hade rätten beslutat att icke godkänna skadan, trots att det ju var någon annan än jag som undanhållit akten dessa år.

Skulle varje medborgare begära ut sina akter, sina patientkort och sina medicinska journaler skulle landet täckas av kopiebuntar. Kontroll av vissa akter inom vissa instanser och medicinska journaler har visat att det finns mängder av felaktigheter, som det i efterhand inte går att reda ut varifrån de kommit.

Försök att få överordnade myndigheter och tillsynsmyndigheter att ingripa har visat sig tämligen meningslösa. Nya felaktiga fakta placeras kontinuerligt in i akterna och registren. Folkhemmets förvaltning synes saboteras av personer, som rimligtvis i flera fall med vett och vilja sätter in dessa felaktigheter och begår dessa handläggningsfel.

Varför driver då statsmakterna denna förvaltningskonst och varför denna IT-isering?

Tja, säg det!

Antingen är det så att landets regering inte känner till denna destabilisering av Folkhemmet och då är det illa eller också är det så att det sker med regeringens goda minne och då är det än värre.

M. Andersson, Box 108, 212 12 MALMÖ

Av Marie Andersson 26 apr 2002 21:26