Två och ett halvt år utan skott i råttan

Det har pågått i två och ett halvt år. Vi går på bio, festar, hånglar. Han håller mig i handen, smeker mig över kinden och säger att han är så vansinnigt otroligt attraherad av mig. Han är den ende jag någonsin träffat som jag kan tänka mig som far till mina barn.
Men han ligger inte med mig.
Har han kondomskräck? Nej, säger han.
Har han flickvän? Nej, säger han och jag tror honom. När skulle han hinna träffa henne? Han jobbar ju jämt.
Är han rädd för att den relation vi har idag skulle gå förlorad? Kanske, men det förklarar inte varför han bangade sex från första början.

Får han inte upp den? Svar: Jo. Jag har känt efter och allt står rätt till där nere. Är han bög? Varför skulle han då hålla på som han gör med mig?

Är han rädd för att han inte ska hinna med ett förhållande då han jobbar så mycket? Det borde i vilket fall som helst inte hindra honom från att ligga med mig.

Första gången jag sov över hos honom satt vi i sängen och drack whiskey och hade världens längsta förspel innan jag förstod att det inte skulle bli någonting av. Vi var bara centimetrar från att komma till, men där blev det tvärstopp.
"Oroa dig inte, vi ska ligga med varandra" sa han, men jag lämnade lägenheten dagen därpå som ett frågetecken.

Någon månad senare när vi var ute och festade stod vi och kysste varandra. Han sade att vi borde åka hem och jag trodde såklart att man skulle få sig lite action, men när han stannade en taxi satte han mig i den, gav taxichauffören min adress och gick hem.

Det har blivit en himla massa turer och för ungefär ett år sedan ställdes det på sin spets en kväll efter att vi hade haft en heldag tillsammans. Jag drog med honom upp på rummet och vi kysstes och var rätt så jävla upphetsade.
"Jag borde inte vara här" sa han.
"Du är full och kåt. Finns det något bättre tillfälle för dig att vara här?" sade jag.
"Kan vi inte bara få det överstökat?" fortsatte jag.
"Ligg med mig nu."
"Nej." Han var obeveklig.
"Fine" sade jag.
"Fine" sade han och vände på klacken och gick hem.

Jag blir så frustrerad. Det är alltid han som börjar kyssa mig, som lägger handen på min hand. Han kastar gång på gång ut spöet och får napp, men han halar aldrig in linan. Det är så otroligt nära varje gång och han säger saker som:
"Men Gud, jag är så attraherad av dig."
Men så kommer det plötsligt:
"Nej, nu sover vi."
Jag har försökt ta reda på varför han aldrig löper linan ut, men han är hal som en ål.
Nu har jag tröttnat och leker med de andra fiskarna i sjön. En kvinna kan inte vänta hur länge som helst. Och man kan ju alltid vara bara vänner. Men jag undrar ändå: Får man verkligen göra som han?

Av Johanna Jönsson 24 apr 2002 16:31