Tagga ner ett par hekto, Monica

För det första vill jag be om ursäkt om jag fick dig att missförstå mig angående dina siffror. De är inte alls direkt ointressanta. Felet med dina siffror är att de inte tar hänsyn till att omvårdnadspersonal, vare sig på dagis, i skolan eller i sjuk­ och åldringsvård, inte behandlar/tar hand om en eller ett par individer till full betalning. De är, i ekonomiska termer, långt effektivare än så. När det gäller förskolläraren, den dagisanställde, är det nog snarast så nuförtiden att det väl går fem-sex barn per så kallad personal. Mer sällan färre än så.

Skulle vi ge varje mamma - för att det inte blir pappan som blir hemma kan vi väl vara tämligen säkra på - full lön för att ta hand om ett barn blir det milt uttryckt mycket dyrt för samhället.

Jämför hennes arbetsinsats med arbetsinsatsen hos den dagisanställda så får du fram det ekonomiskt ogenomförbara i ditt förslag - som för övrigt inte finns genomfört någon stans på klotet.

Av just det skälet - det blir för dyrt i ett modernt samhälle där de flesta kvinnor i fertil ålder vill arbeta.

I länder i Europa där många kvinnor är hemma, inte bara för att passa barn utan i lika hög grad för att ta hand om sina egna och makens åldriga föräldrar, så är deras arbete därför i stort sett oavlönat.

Inte konstigt därför att överallt i Europa och för övrigt i USA är trenden att gå mot det svenska systemet med fler dagis, offentliga eller privata. Hemmafruarna blir färre i hela västvärlden. Kanske inte så konstigt eftersom de flesta, oavsett kön, som skaffar sig utbildning gärna vill utnyttja denna och inte redan från början komma efter i yrkeslivet - och senare riskera att inte komma in igen.

Är det då bra som det är?

Nej, kanske inte. Men jag kan tänka mig att, när vi får råd, utöka föräldraledigheten i samband med barnens födsel ännu mer. Så att bägge föräldrarna får chansen att vara hemma lite längre med sina barn när de är riktigt små.

Jag kan tänka mig kortare arbetstid så mammor och pappor kan få mer tid över för samvaro med barnen och varandra utan att tappa den viktiga kontakten med arbetslivet.

Jag kan tänka mig att vi satsar än mer på ökad kvalitet och ökad personaltäthet på dagis och förskola så att de blir ännu bättre för barnen och deras utveckling än vad de redan är.

Och jag tänker mig att dessa förbättringar ska riktas till alla föräldrar, inga privata gräddfiler som uppstår med höga taxor och strikt behovsprövning.

Såvitt jag begriper är ovanstående förbättringar av barnomsorg och livet för barn och föräldrar något som moderaterna inte alls är intresserade av. Helt enkelt därför att det förutsätter att vi gemensamt - över skatten - förbättrar för en grupp människor. Dessa reformer kan inte kombineras med jättelika skattesänkningar. Det vet nu svenska folket sedan länge.

Jag tror jag sagt det förut: I höst har Sveriges pappor och mammor verklig valfrihet. De kan välja mellan en socialdemokratisk, i själva verket också socialliberal, modell för barnomsorg eller något annat - vad det nu kan vara är jag inte längre så säker på.

Du och jag kan väl med förtroende lägga det valet i de närmast berördas händer. Tycker du att det är sossepropaganda dessa föräldrar får ta ställning till så står väl 80 procent av den svenska pressen, den borgerliga delen alltså, till förfogande för att berätta det för dem.

Själv är jag nog rätt övertygad om hur de väljer. Inte för inte toppar Sverige alltid alla internationella jämförelser om hur barn har det i världen - allt från låg barnadödlighet till kvalitet på barnomsorg och hur barnfamiljer ser på tillvaron.

Det betyder inte att allt är bra. Långt därifrån. Många barn i Sverige mår dåligt - vi lever i ett hårt och krävande samhälle och klassklyftorna finns kvar.

Men högerpolitik hjälper ju inte mot dessa problem.
Som sagt - låt svenskarna och svenskorna själva i valet rösta om hur de vill ha det. Det får bli mitt sista ord i den här debatten.

Tack.

Av Henrik G Hermansson 24 apr 2002 17:43