Le Pen. Inte igen!

Innan jag börjar ska jag erkänna en sak. Jag är inte ett dugg insatt i politik. Jag vet ingenting om politiska ord eller politiska årtal. Politik. Tänker mest på militanta veganer iklädda dreads och trasiga byxor. Tänker på svåra ord och fula masker. Ja, fy vad mycket fördomar jag har.

En sak vet jag dock. Jag reagerar på olika företeelser. Typ löneskillnader, högerextremister, fallskärmsavtal, djurförsök, svindyra middagar, kostymnissar, lyxresor, tobleroneaffärer och annat dravel. Oftast då negativt. Om jag då agerar politiskt eller inte det vet jag inte.
Så om jag råkar använda något märkligt ord eller fel årtal så bli inte arg. Ha lite överseende. Tänk på att jag inte vet. Jag bara reagerar.

Here we go.

Någonting håller på att hända i vårt vaaackra fina intellektuella Europa. Någonting riktigt otäckt. 1999 var det Österrike. 2001 Italien. I höstas Danmark. Jag talar om högerextremistiska partier som får oroväckande många röster. Gubbar i radio P1 läs min artikel "Bevara Sverige Osvenskt talade om hur bra det var att Danmarks högerparti fick så många röster. Gubben tyckte vi i Sverige var fega som inte stod emot invandringen. För innerst inne var vi ju alla emot "utlänningarna", typ, menade han. Idiot, typ, menar jag.

Och nu är det alltså Frankrikes tur. Stora starka Frankrike. Har precis tittat på gamla franska tanter som är otäckt stolta över att Le Pen är med och tävlar om presidenttronen i Frankrike. Med slätstruket hår och ringar på fingrarna står de och jublar över att äntligen. Äntligen har ett parti med P A T R I O T I S K inställning kommit till toppen.

Toppen är just det rätta ordet. Men är detta inte rent ut sagt sjukt? Sjukt katastrofalt att partier med extremt, nu snackar vi extremt, hårda högervindar får blåsa hårt? Är inte det mycket märkligt i ett Europa som för snart sextio år sedan var söndertrasat på grund av en enormt stark nationalistisk högervind. En storm skulle jag vilja säga.

Jag trodde Europa och världen lärt sig en fruktansvärd läxa efter WW2. Jag hoppades det. Trodde att miljontals döda människor var bevis nog. Men nej. Folk verkar glömma oerhört fort. Förmodligen skulle inte en man som Hitler kunna ta makten på samma sätt idag. Det finns väl en massa föreskrifter som rätt fort skulle plocka bort honom/henne alltså sådana skrifter jag inte har någon vidare koll på. Men det fakta att människor fortfarande röstar och vill ha människor med liknande tankar som han i toppen är katastrofalt.

Vad kan det bero på då? I ärlighetens namn vet jag inte. Hörde på nyheterna att folket i Frankrike var trötta på Chirac. Han var mauvais och tråkig. De ville ha något nytt. Det märkliga var att många av de som röstat på Le Pen faktiskt varit socialister, men nu ändrat sig. De ville ha något nytt och griper därför första bästa.

Men är det verkligen så enkelt? Jag tror inte det. Smygrasism finns lite här och där. De farligaste rasisterna hittar du inte på gatan utan hemma i soffan. De som sitter och muttrar när Sverige ska ta emot ytterligare 500 invandrare. De som inte anställer Hassan bara på grund av hans namn. De som hellre placerar lilla Stina på dagis i Danderyd än i Rinkeby. Det är de som är farliga. Så förklaringen att folket var trötta på den gamla regeringen köper jag inte.

Jag tror att jag är rätt besviken. Hade hoppats på att människor idag visste bättre. Jag blir förvånad över att det fortfarande finns människor som inte fattat att världen är EN ENDA PLATS! Jag vet. Det låter klyschigt och fånigt, men sanningen är den att världen krymper och vi faktiskt är på ett och samma klot. Visst, jag säger fortfarande att jag är svensk, europé när någon frågar var jag är ifrån. Men varje gång jag säger det kommer jag på mig själv hur fånigt det låter. Jag är ju en världsmedborgare.

Under min resa i Australien träffade jag många "européer". Vi talade bland annat om invandring och det här med att tillhöra ett land. Vi kom ganska snabbt fram till att det är urlöjligt att dela in oss i tysk, svensk, fransk, afrikansk och så vidare. Vi är liksom lika. Överallt på hela jorden är vi gjorda av kött och blod.

Jag fattar inte att alla inte fattar det.

Jo, jag vet. Det är lite otäckt med Ali som på Ericsson drar fram bönematten några gånger per dag. Eller Riita som med sin stora zigenarkjol pratar med vemsomhelst. Närsomhelst. Jag kan också bli skraj, men det är inte för att han heter Ali och är brun utan för att jag inte är van vid bönematta. Otrygghet. Nya saker skapar otrygghet, till en början. "Ta seden dit man kommer" heter det ju. Ja, det gäller för båda parter. Acceptans och tolerans från båda parter. Och en smula tålamod.

Det vi människor, som är gjorda av kött och blod, måste göra är att våga möta det okända. Och vi måste bekämpa främlingsfientlighet. Det ska inte spela någon roll om du heter Ahmed eller Lena.

Behöver jag ens påpeka det idag år 2002? Tydligen eftersom fler och fler länder börjar luta alltförmycket åt det extrema höger.

Ja som sagt. Jag vet ingenting om politik. Jag vet bara vad jag tycker och tror om vissa företeelser. Och frågor som; vem som ska bestämma i ett land tycker jag är ytterst intressanta. Speciellt intressant blir det när många, många människor i ett stort inflytelserikt land som Frankrike tycker att en karl med patriotiskt blod ska få bestämma.

Möjligt att det är något jag missat i denna debatt och valrörelse då jag endast sett futtiga inslag från TV4. Kanske jag borde lära mig mer politiska formler och läsa mer smarta böcker innan jag yttrar mig. Men antar att jag bara är en av folket. En vanlig människa gjord av kött och blod som reagerar instinktivt när något är på tok.

Väldigt på tok.

Av Marita Söderström 23 apr 2002 11:28