5000 kronor i månaden - tuff kärlek

Marian Radetzki, professor i nationalekonomi, tyckte att lågutbildade skulle ha en månadslön på 5000 kronor. Hungriga lejon jagar nämligen bäst. Hans uttalande väckte förstås starka reaktioner för några år sedan, förmodligen för att han öppet sade vad de flesta i hans fält håller tyst om, eller försöker formulera i mildare ordalag. Nationalekonomerna vågare idag inte riktigt säga vad deras idéer kommer att leda till - ett otryggt samhälle.

Birgitta Swedenborg, Ph D, tyckte att ersättningsnivåerna borde vara 60 procent. "Sink or swim" var hennes jargong. Nationalekonomer, precis som läkare, pekar ut den grupp av människor som avviker från normen - i detta fallet de som saknar högre utbildning. De som inte växer upp i en borgerlig miljö med akademiskt bildade föräldrar behöver alltså en chockterapi. Det är ungefär samma tänkande som med läkarvetenskapens hjälp ledde till den förnedrande behandlingen av "sinnessjuka" i historien. Professorna på kontoret, som tar ut betydligt mer än 5000 kronor i månaden, utger sig för att vara vetenskapliga när de i själva verket försöker legitimera gammalmodiga sätt att uppfostra det förslöade packet. De skriver avhandlingar för kollegor och möjligen studenter. Allmänheten behöver inte förstå ett ord. Avhandlingar, inom vilken vetenskap som helst, är sällan skrivna för någon utanför fältet.

Den moderna ekonomiska vetenskapen - som för nyliberalerna är detsamma som ideologi - tycker att samhället bör organiseras enligt vissa principer som tvingar människor att "simma" istället för att lita på en offentlig flytväst. Ju fler som simmar, desto bättre tillväxt. Nationalekonomerna, precis som andra vetenskapsmän, är förblindade av sin egen verksamhet och kan inte se de andra sidorna av mänskligt liv. Den sociala människan, hon som behöver trygghet för att utvecklas, existerar inte för dem.

Slängt ut patrasket på gatan så kommer de att lära sig. Man kan inte bli mer konservativ och rädd för förändringar, eller upphävningar, av normerna än så.

Ekonomiska vetenskapsmän etablerar termer som "naturlig arbetslöshet". Denna term använder många idag. Den har satt sig i folks medvetande. Under vissa omständigheter kan du alltså vara "naturligt arbetslös". Samhället har inget ansvar, eller rättare sagt, staten kan inte åtgärda problemet. Du har inga ekonomiska eller sociala rättigheter - det vore inte "naturligt". "Naturlig arbetslöshet" är bara ett annat ord för 1800-talskapitalism. Vetenskapsmän invänder förstås och säger att jag borde läsa på. De har inte förstått vetenskapens syfte, utan är upptagna med att upprätthålla prestigen hos sitt fält.

Hur den ekonomiska vetenskapen banaliserar alla mänskliga strävanden till jakten på materiella fördelar behöver knappt nämnas. Inte heller hur de hela tiden försöker övertyga sina kollegor och ibland också politiker - snarare än allmänheten - om sanningshalten hos de ekonomiska "lagar" som vi helt enkelt måste acceptera och anpassa oss efter. Det anmärkningsvärda är att de verklighetsfrånvända nationalekonomerna kan få så mycket utrymme i debatten och dessutom en så omfattande politisk makt. Den gamla modellen, där förskolelärare och vaktmästare kunde vara med och styra, är snart borta. Ekonomer tar över. Deras ord väger tungt vid alla beslut.

Det är obegripligt att det finns ett Nobelpris i ekonomi. Många tycker att det borde försvinna, bland annat av den enkla anledningen att ekonomi inte är en vetenskap. Nationalekonomer "upptäcker" ofta uppenbara saker. De är till exempel i stort sett eniga om att en någorlunda jämn inkomstfördelning ger högre tillväxt en självklarhet som även nyliberalerna, den ekonomiska vetenskapens indoktrinerade apostlar, håller tyst om så länge det går. Sådant kan ingen räkna ut själv. Blir det verkligen högre tillväxt om många - istället för få - har pengar att handla för? Efter omfattande empiriska undersökningar slår man fast att det faktiskt förhåller sig så. Andra forskare "upptäcker" att aktörerna saknar fullständig information på en del marknader. Detta är också revolutionerande - är det verkligen så att konsumenter inte har kompletta uppgifter om samtliga varor innan de väljer? För ett ögonblick trodde jag att en normal människa gick omkring på stans alla snabbköp och jämförde innan de köpte filmjölk.

I USA har Radetzkis och Swedenborgs jargong drivits ännu längre. Där handlar det om "tuff kärlek" när man skär i välfärdprogrammen. Att till exempel ta ifrån människor rätten till sjukvård är alltså ingenting annat än kärlek. Kom ihåg att vetenskapsmännen bara vill väl om du hamnar vid sidan av och går under. Att den stora majoriteten - i USA:s fall närmare 80 procent - vill behålla programmen spelar ingen roll. De ekonomiska vetenskapsmännen är inte intresserade av demokrati. Människor ska rösta på snabbköpet, som Milton Friedman uttryckte det nobelpristagare för övrigt.

Ekonomivetenskapen och läkarvetenskapen - se min artikel "För tjock, för lång, för dum" - går hand i hand mot upprättandet av det nya kontrollsamhället. Fler företag inrättar drogtester med förevändningen att hälsosamma människor är mer lönsamma. Friska människor medför inte lika stora kostnader. Med hjälp av ekonomi- och läkarvetenskapen har människan förvandlats till en ett djur i en bur till och med järnbur enligt Weber, vars värde först och främst kan mätas i pengar och fysisk uthållighet. Med andra ord: ingenting har hänt.

Av Henrik Hermansson 23 apr 2002 10:32