Till Robbans och Emmas försvar

"Barenstjärna slogs blodig". Så löd Expressens löp igår. Med denna braskande nyhet i fet stil har dom förmodligen tänkt sig att vi nyhetstörstare ska kasta oss över tidningsstället, hugga blaskan, helst betala och skyndsamt bläddra förbi kultursidorna, utrikes och debatt för att få huvudnyheten serverad; en såpadeltagare som i fyllan dängt ena foten genom en duschkarbin, varvid blodvite uppstod. Fantastiskt va?

Ännu mer fantastiskt blir det när nöjessidorna bladas upp. "Robban gör bort sig - igen". Förra veckan var det stackars lurade Emma, nu är det Robinson-Robban som åter får en känga. Han har fått jobb som barchef på ett hak nere i Grekland. Där ska han enligt egna planer inte bara vara kung i baren, han ska kröna drottningar mellan lakanen också. Mer bestämt, minst varannan dag. Då ska han ha sex med nya svenska tjejer som är där och semestrar. Innan han fyllt 40 år ska antalet nedlagda brudar vara fyrsiffrigt. Som han själv säger; Jag vet att jag kommer klara det. Det är helt sjukt, när man exploaterats i TV är det hur lätt som helst att fixa tjejer". Sjukt var bara förnamnet, förmodligen finns det någon klinisk beskrivning på Robbans tillstånd, men det lämnar jag åt expertisen.

Vad jag däremot inte lämnar är att det krävs två för att få sex till stånd. Mig veterligen har inte Robban blivit anmäld för något våldtäktsförsök, utan har på frivillig väg fällt ner sina tillfälliga bekantskaper i bädden. Det innebär alltså att det på en gata nära mig går en tjej som är redo - eller redan har - knullat med Robban. Ståpäls över min hud. Mannen som tycker kondomer är fegt och således väljer att inte använda dom, behöver alltså bara vifta med lillfingret så faller benen åt sidan och öppnar sig.

Till Robbans försvar vill jag då säga att han hymlar inte. Han tänker knulla så många som möjligt, det är hans mål. Det är han helt öppen med, oavsett vilken uppfattning man än må ha om honom. Sen att det finns objekt som är villiga att delta i hans rekordförsök, är en annan femma. Men det säger en hel del om rådande samhällsklimat.

Återstår gör då Emma. Emma som har en grundskoleutbildning bakom sig. En grundskoleutbildning med historiskt stora hål. Lika stora som på farfars fisknät, där en blåval lätt skulle slinka igenom. Eller varför inte, lika stora som hennes silikonfyllda behag. Dom behagen kombinerat med en trallvänlig röst har skaffat henne ett skivkontrakt. Som i ett led att promota denna skiva gav hon sig med ett alltid lika strålande leende in i intervjun som - helt ärligt - var extremt jobbig att se. Pinsamhetsfaktorn slog i topp när hon glatt vinkade till publiken, iförd Treblinka-tröjan. Jobbigt! Desto gladare blev jag när jag hörde att hon faktiskt har stora mål. "Jag vill vara en förebild för unga tjejer". Då trillade tårarna av skratt.

Till Emmas försvar vill jag då säga att hon hymlar inte. Hon vill till varje pris bli känd, det är hennes mål och hon står för det. Hittills har det krävt; En bröstförstoring, medverkan i ett populärt tv-program, ett par poseringar för Cafe och en fet bimbostämpel som grabbarna i röran prytt hennes panna med. Men hon lyckades - om än tillfälligt - och är känd i var mans mun. Det säger en hel del om rådande samhällsklimat.

Ett samhällsklimat där pressen lockar till köp med att i fet stil få oss köpa tidningen för att en barendeltagare i fyllan skadat foten. Och där vi köpare istället för att bli vansinniga och meljbomba ansvariga utgivare som vågar kalla det för nyheter, slänger oss likt hungriga hyenor mot tidningsstället, bläddrar förbi kultur, utrikes och debatt för att istället sluka dom senaste nyheterna om såpadeltagarna.

Frågan är då vilka som är mest pinsamma. Vilka som bidrar till detta usla klimat, där såpaskådisar går före allt annat. Robban och Emma som lever sina liv på löpsedlarna, eller vi som genom att sluka denna skit utan att protestera, ser till så att dom ohotat kan göra det?

Av Lena Vikberg 19 apr 2002 09:24