Den nya svengelskan is here

Ni har också noterat det va? Det har i och för sig förekommit förut, men då much less och inte som nu, a heck of a lot more. Den nya svengelskan alltså. Där den gamla svengelskan främst kännetecknats av försvenskningen av lånade engelska ord som rejv, mejl, ah come on you get my drift, används den nya svengelskan för att med hela engelska fraser uttrycka sig på svenska. Where it comes from torde väl även en mindre bevandrad lingvist som undertecknad kunna utröna och svaret är lika enkelt som självklart. Ett aldrig sinande utbud av bland annat TV, film och internet. En daglig del i vårat dagliga liv som naturligt hittar sin dagliga dos av användbara områden. Not least in articles på bland annat Sourze.

Inte bra alls, hävdar en del tråkmånsar som påstår att det utarmar språket, medan andra jublar och tycker att det ger stuns och eftertryck i texterna. Jag ligger i mittfållan med dragning mot tråkmånsarna för det är inte riktigt min cup of tea. Ibland faller det sig så naturligt att det ändå slinker ner några uttryck, men som med allt tappar det sin tjusning när det istället för att vara en fräsch exotisk krydda blir till en klump med hårdsalt. Och på den vägen är det. Hårdsaltsvägen. Därför att det blir too much. Way too much. Och dessutom måste jag trist nog tillägga att det förmodligen är utarmning i sikte.

Det grundar jag på att vi använder hela uttryck och fraser, inte enstaka ord som vi lånar in, adopterar, sätter svensk stavning på och sedan använder som om vi inte gjort annat. Sometimes slänger vi bara in enstaka ord, men resultatet är detsamma. Inga nya ord att lägga till SAOB. Och det, my friends, är inte föryngring utan utarmning.

Jag talade med en ung tjej häromdagen och det hon sa satte myror in my head. Hon sa nämligen att hon tänker på engelska. Pretty fucking interesting, huh? En drygt 20-årig tjej som alltså tänker på ett annat språk än modersmålet. Jag tog upp en diskussion med min sambo som bott här i tio år och talat svenska i åtminstone nio av dom. Enligt hans utsago tänker han på det språk han talar. Alltså svenska när vi är hemma i sverige och serbokroatiska when we are in Yugoslavia. Han menade på att det är omöjligt att hålla isär språken, att tänka ett och tala ett annat.

Men denna tjej sade sig alltså på fullt allvar tänka på engelska och följdaktligen använder hon sig ofta av den nya svengelskan. Är det ett good or bad sign? Svår fråga i dessa globaliseringstider, men jag är inte så säker på att det bara är av godo. Språket är en icke föraktlig del av vår identitet och bör nog värnas om. Inte så att man utlyser skottpengar på användare av den nya svengelskan, men så pass att barnbarnen till dagens äldre generation fortfarande kommer ha kvar förmågan att kommunicera ordentligt med sina far och morföräldrar. På ett sätt så att everybody understands, även föräldrarna till the old folks.

Av Lena Vikberg 16 apr 2002 09:26