Jag satt i bilen på väg till dagis för att hämta min dotter då jag kom att tänka på konsekvenserna av att ett samhälle prioriterar arbetet före barnen. För det är ju det vi gör eller? Självklart så bryr vi oss om dem barnen vi har, men vi har ju inte tillräckligt många. Och varför har vi inte det då?
Jag läste en artikel i Sourze.4, som i stora drag tog upp "feministernas svek mot kvinnor som vill prioritera sina barn" då jag upptäckte via kommentarerna till artikeln att alla bara verkar reta sig på enstaka detaljer och se det som ett angrepp mot feminismen, i stället för att försöka se orsaken och anledningen till att artikeln förmodligen skrevs.
Huruvida feministerna bär skulden till att vi lever i ett samhälle där vi måste magasinera våra barn för att kunna göra karriär vill jag ha osagt, men en sak är säker, allting har sitt pris!
Jag är ganska övertygad om att de flesta barnen har det bra på dagis. Där finns i alla fall lekkamrater att utvecklas med vilket det inte gör hemma på gården som i gamla dagar. Men det som skrämmer mig mest om man nu försöker att tänka lite längre fram i tiden än till nästa semestertur som man har planerat i 1 år, så frågar jag mig hur ser Sverige ut i framtiden?
Vi vet alla att människan blir äldre och äldre samtidigt som det föds mindre och mindre med barn. Vi vet också att fler och fler kvinnor väljer att göra karriär före dem skaffar barn. Om kvinnornas karriärer har något med det minskande barnafödandet att göra kan man ju alltid fråga sig. Men ett faktum är att den dag medelåldern slutar att öka och det gör denoch om barnafödandet inte tar fart så ser det ganska mörkt ut för den gamla urbefolkningen i Sverige.
Men! Populationen sjunker knappast med tanke på att det finns barnafödande kulturer som så gärna bosätter sig i gamla blågula Sverige.
Och resten kan ni räkna ut själva, eller?
Av ![]() |
Författare:
Tomas Nyman
Publicerad: 15 apr 2002 13:24
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå