Gatsten och minkar eller ungdomsförbund?

Huvudanledningen till att jag blev politiskt aktiv redan vid 15 års ålder är för att jag har tappat allt mitt förtroende för våra folkvalda politiker. Mina föräldrar berättar inte vilket parti de har röstat på eller tänker rösta på för de tycker att det är viktigt att jag bildar mig själv en egen uppfattning som inte bygger på deras värderingar. Mina åsikter är en produkt av samhället vi lever i, ingenting annat.

Vad var det som fick mig att bli intresserad av politik?
Jo, när jag var runt 15 år så minns jag hur pappa och en nära kompis till honom satt och snackade vid vårt köksbord. Jag kunde höra genom väggen hur besviken Peter var. Hur hjälplös han kände sig. Han hade, tillsammans med sin fru, Ami arbetat hela sitt liv för att kunna betala av lånet på deras hus med skattade pengar - med målet att i slutändan kunna njuta av ålderdomen i trygghet. Han berättade om hur han först trodde det hade blivit något fel när han läste den nya fastighetstaxeringen - husets värde hade mer än fördubblats vilket innebar att de skulle bli tvungna att betala flera tusen kronor extra i månaden. Tyvärr var det helt i sin ordning enligt skatteverket. Mycket pengar för de som planerar att lämna arbetslivet inom kort. Hur ska man ha någon chans att planera sitt liv om det helt plötsligt kommer tvära kast i reglerna?

Det var då jag blev inspirerad att själv försöka putta samhället åt rätt håll.

Vad ska då förändras? Här är några spontana tankar.

Det viktigaste ämnet för mig är skolan. Förmodligen eftersom jag själv är student. Efter att ha gått i en svensk skola under en stor del av mitt liv så är jag besviken. Besviken på undervisningen, besviken på lärarna, besviken på betygssystemet. Jag tror inte att den bästa skolan är likadan för precis alla. Det finns ingen universell metod som fungerar på precis alla elever. En skola som är bra för vissa elever kanske inte alls fungerar för andra. En bra skola är en skola som är anpassad efter dig och dina lärare. Jag tror inte att politiker är bättre på att driva en skola än vad lärarna, barnen och i viss mån föräldrarna är tillsammans, det är trots allt de som är i kontakt med skolan. Friskolor är för mig en självklarhet, lika självklart som min rätt att rösta.

Varför tillåter vi inte skolor med en annorlunda filosofi? Det är ju precis som innan vi fick religionsfrihet i Sverige; Vi har rätt - alla andra har fel!

Det system som tyvärr råder idag lämnar så många utanför, det försämrar möjligheterna för våra elever att gå ut med godkända betyg, det belönar människor som inte arbetar, det tvingar folk att flytta från sina hem, och leder till att folk dör i väntan på att få vård.

När man ser och hör hur socialdemokraternas bidragssystem fungerar i verkligheten så kan jag inte förstå varför de har fått sitta kvar vid makten så länge. Det verkar som om deras huvuduppgift är att passivisera oss medborgare och få oss att bli beroende av bidrag, för det är just det de flesta av oss är. Vi är beroende av att vår stat ger oss pengar så att vi kan överleva. Jag är fullkomligt emot ett sådant system. Regeringens övergripande mål borde vara att varje enskild individ ska kunna arbeta och försörja sig på sitt eget arbete. För att nå fram till det målet så måste vi avveckla det näst intill fastvuxna bidragssystemet och ersätta det med ett effektivare system, utvecklat för människorna. Ett system där du belönas för att du arbetar, belönas för att du tillför samhället något. Jag tror att alla kan bidra med något - vare sig man har ett gravt synfel eller är född handikappad. Människor med såna förhinder vill inte bli instoppade i ett fack med rubriken "svag människa - i behov av stöd", som tydligen är en av sossarnas huvuduppgifter. Självklart, får man människor till slut att tro att de är i behov av bidrag för att klara sig så kommer de aldrig att försöka skapa sig något eget.

För att bevisa mitt påstående så kan ni göra en sökning på riksdagens hemsida på exempelvis "svaga människor", "utsatta grupper" eller liknande. Resultaten är skrämmande, flera hundra inlägg merparten vänsterpartiet och socialdemokraternas verk om vilka som tillhör de så kallade svaga grupperna; kvinnor, ungdomar, låginkomsttagare, kommunalarbetare, invandrare, handikappade och så vidare. Tydligen så var det bara de manliga, äldre höginkomsttagarna på Östermalm i Stockholm som inte tillhörde någon utsatt grupp.

Jag tror inte att det finns några svaga männisjor. Däremot så finns det människor som är beroende av andra människors hjälp i olika grad, att kalla dom för svaga är en stor förolämpning.

Får man människor att tro att de är i behov av bidrag för att klara sig, då faller naturligtvis deras röster på socialdemokraterna av vilka man får lika hög a-kassa som om man arbetat på ett halvtidsjobb med någorlunda betalt. Smart taktik.

Ett exempel för att konkretisera detta kan vara min mammas arbetskamrat, vi kan kalla henne Louise. Hon driver tillsammans med min mamma ett arkitektkontor. Alldeles nyligen så föreslog Louise att de skulle höja sina löner, hon hade det svårt att få det att gå runt. Hur kan det vara möjligt att ha svårt att få det att gå runt när man är högutbildad arkitekt utan barn? Detta är en direkt följd av de fullständigt absurda skatter vi betalar varje dag. Utan att ens upplysas om hur mycket vi egentligen betalar i skatt driver socialdemokraterna sin skattepolitik i skymundan. Louise påpekade att hon faktiskt hade tjänat MER på att ta ut a-bidrag.

Ett annat område som måste förbättras är vår poliskår. Jag känner mig inte längre trygg när jag vistas ute på gatorna efter kl 12. Det tror jag faktiskt inte någon gör. Ibland när jag är ute så brukar jag gå hem för att spara en slant, dessutom tycker jag att det kan vara ganska skönt att komma hem helt utmattad i benen - jag brukar somna lättare då. Lördag natt kl 3 borde man väl se till nån polis utmed Avenyn? Inte jag. Jag har inte skymtat en enda polis de gånger jag har gått hem på natten, kanske har jag haft otur, kanske har poliserna haft fullt upp. Faktum kvarstår: om jag skulle bli överfallen så finns det inte en tillstymmelse av hopp att en polis skulle finnas inom synhåll. Det har det inte gjort de senaste åren. En polis försvinner - varje dag!

Att ta upp någon åtgärdsplan för att komma tillrätta med dessa problem tänker jag inte göra. Vad jag däremot vill är att få er att reflektera över hur ni själva tycker att vi ska lösa alla dessa problem.

Jag är absolut inte någon övermänniska som de flesta politiker tror sig vara. Jag backar till exempel aldrig ur en diskussion och är alltid öppen för annorlunda förslag. Inte för att "omvända" andra utan för att sätta min egen övertygelse på prov. Jag tycker det är väldigt synd att det är så få ungdomar som är politiskt aktiva på något annat sätt än att kasta gatsten och släppa ut minkar.

Jag är övertygad om att vår framtid är beroende av vilka val vi gör i livet - valet i september kommer vara ett av de stora. Jag tycker det är synd att det finns så många som inte orkar sätta sig in i politiken ordentligt, för ja det tar tid - men det är faktiskt lika viktigt som att värna om åsiktsfriheten. Så gör vårt samhälle en tjänst; kolla på partiernas hemsidor, valprogram, besök deras kanslier och ta reda på skillnaderna som finns, de är inte alls så små som många tycks tro.

Valet står mellan de som tror att politikerna styr ditt liv bäst och de som tror att du är bäst på det jobbet själv.

Jag vet bäst. Moderaterna får min röst.

Av Jacob Rudbäck 15 apr 2002 10:07