Dra in magen ditt fetto!

Beach 2002. Ett projekt som egentligen skulle startats redan före Beach 2001. Alltså förra våren. Före alla grillaftnar med bearniese gjord på FET majonnäs, grillad ost som dräller av ickefibrer och hinkvis med kalla pilsner som sabbar uppbyggnaden för åratal framöver. Men det är ju så gott, hör jag mig själv säga, och javisst, tidvis knullar det faktiskt nerför halsen. Lägger sig tillrätta i magens ormgrop där deltagarna väntar på ännu fler deltagare ska ansluta sig.

Så fortsätter det, långt in över hösten, och när julen gör sitt intåg är man lika sugen som katten är i mars. Fast på mat. Ännu mera härligt salt god mat som vet hur den ska gona till sig runt mitt arma skelett. Lägga sig som små prinskorvar på dom förr så beniga knotorna. Magens muskler är för länge sedan historia och rumpan gungar i takt med varje steg. Vågar man klaga högt kommer genast en vis tant skuttande och informerar att det är naturens gång. Förnumstigt nickande med huvudet förtäljer hon att det är 1. bra att få lite hull på kroppen. 2. ämnesomsättningen sjunker efter 25 års ålder tack, min sjönk för länge sen och kräver piller för att överhuvudtaget förbränna minsta ferraribil, och tack för att du talar om det NU, tio år efter utsatt tid!. 3. flicka lilla, du måste röra på dig!

Flicka lilla. Jag fullkomligt smälter när äldre människor kallar mig det. Förmodligen ett komplex Freud kunnat skriva en 400-sidors avhandling om, men det hjälps inte, det är ljuv musik i ett hårigt öra. Eller var det fett öra? Förmodligen det sistnämnda, för nu när april hastat in inser jag plötsligt att det inte kommer dröja så värst många veckor innan isen på Hornträsket smält bort och banat väg för ännu en sejour i bikini.

Bikini. Två minimala tygstycken som ska ge mig maximal solbränna. Två löjligt fjuttiga tygstycken som varken döljer den sorgligt orakade linjen eller dom sorgligt kramvänliga handtag som genom ett djävulens under tagit sin boning under mitt skinn och huserar strax ovanför höftkotorna. Den Nisse som döpte dom till kärlekshandtag borde få en taskspark av Fia Sandgren.

Om hon nu inte måttar sparken mot mig, fjollan av fjollor, som inte bara funderar på att återigen ikläda sig denna pinsamt usla design utan också funderar på att i år anamma karolinska metoden för att bli mindre kramvänlig. Sju veckor med soppdiet bestående av rotfrukter, lök och annat smått och gott från grönsakslandet. Sju veckor som om inte annat tränar analmuskeln till fullo, för enligt sägnerna är den som gjord för att brumma om bland tarmarna, blåsa upp vitala delar av buken för att till sist svälla så mycket att man nästan fjärtar sig i bitar.

Fast det blir väl som vanligt. Tre dagar med unken soppa, som avbryts för att följas av det vanliga gourmettjafset; hemlagad palt som toppas av smörbrunn, lasagne med extra mycket ost i bechemelsåsen och däremellan ett idogt knaprande på bakstycket av en torkad ren. Nersköljt av ett par tre-fyra isande kalla tjeckiska pilsner som förvisso också sväller i buken men landar så fint att det är fråga om millimeterprecision.

Så det blir nog till att dra ett par djupa andetag, suga in dom små prinskorvarna som härjar runt magen och hoppas på många regniga dagar.

Av Lena Vikberg 15 apr 2002 13:33