Sagan om Hannes och Onda Trollkarlsklubben

Han vaknade av att ljuset som bröts i glashusets vindlar träffade hans ögon med två perfekta strålar. Härifrån såg han allt. Men till sin vrede var han inspärrad. Han stångade vildsint mot husets glasväggar. Ögonen var vidgade och blodsprängda som hos en stucken tjur. Så gav han till ett avgrundsvrål som var källa till många kommentarer. Nu börjar sagan. Det var en gång ett kungarike i norr.

Där styrde en ond Trollkarl som lät korsfästa alla som inte tyckte som han. Han bodde i en världsdel där nästan alla länder styrdes av onda Trollkarlar. De hade en klubb ihop: Onda Trollkarls-klubben.

En dag bjöd Trollkarlen in alla de andra Trollkarlarna på konferens. Där bestämde de hur de skulle kunna trolla ännu bättre och vara ännu ondare.

Nu var det så att alla som inte stannade hemma och knarkade det gratis knark som de fick av Trollkarlen varje dag var väldigt arga på trollkarlarna och samlades utanför Trollkarlens slott för att protestera mot Allt Dåligt. Men de nådde inte särskilt långt med sina rop.

"Vad vill de där nere", undrade en av Trollarlarna när han såg den uppretade folkmassan från sitt tornfönster.
"De kanske vill stena någon", sade en annan.
"Låt de få henne där", sade en tredje Trollkarl och pekade på en kvinna som Trollkarlarna våldfört sig på allihopa.

En av Trollkarlens vaktlejon fick uppdraget att föra kvinnan ut till människomassan. Oturligt nog för honom själv som vi snart ska se så drabbades han av äkta känslor för henne. Han grubblade sig förtvivlad över ett sätt att rädda kvinnan. Nästan framme var han nära att förlora allt hopp. Då mindes han något han läst i en bok. Lejonet förde kvinnan rätt ut i folkhopen och sade:

"Låt den som är utan skuld kasta första stenen"

Hannes Westberg kastade stenen. Den träffade lejonet i huvudet. Sedan haglade stenarna över lejonet och kvinnan tills de båda var helt begravda. Trollkarlen blev förgrymmad och tog fast Hannes och som straff byggde han ett glashus åt honom. Där sitter han inspärrad nu. Slut på sagan.

Ja, nu sitter Hannes där i glashuset.

Eller... har han alltid suttit där?

Hur som helst:

Stenen är kastad.

Av David Olsson 12 apr 2002 11:27