Prostitution - om utbud och efterfrågan

"Pappa, ska dom här flickorna åka och bada?" undrar min sexåriga dotter när vi passerar det ganska ödsliga kvarteret bakom Caracallas termer på väg hem från ett barnkalas.
"Njae, dom står nog bara och väntar på någon..." svarar jag panikdiplomatiskt och tänker "...typiskt att de har börjat tidigt idag".
Gatan kantas av kvinnor och transvestiter som i olika grad av avkläddhet bjuder ut sina tjänster. I skuggorna under träden står bilar diskret parkerade för att möjliggöra en högst tillfällig förbindelse i minsta möjliga utrymme. Det är söndag och fotbollskväll i Rom. Efter matchen verkar hormonerna rinna till, eller så är det grabbgängets grupptryck som driver fram en tur till termerna, innan man åker hem till mamma.

Affärsverksamheten bland de antika ruinerna får ett uppsving tidigare på kvällen än vanligt. För mig är detta den snabbaste vägen hem från stadens norra delar, men det är nog dags att ta en annan rutt när barnen är med... Lyckligtvis är det tidigt så de mest desperata utspelen mot förbipasserande har inte börjat ännu. Vi kommer hem utan fler kommentarer från baksätet.

Vår kristna och demokratiska kultur lär oss att sex skall utövas på frivillig basis mellan två olikkönade och likåldriga individer med ömsesidig affektion för varandra, samt normalt efterlikna den biologiska reproduktionsakten. Vidare betraktas otrohet som ett allvarligt bedrägeri mot dessa rutiner. Samma värderingar gäller för övrigt inte bara i västvärlden utan i de allra flesta kombinationer av religiösa och politiska system. Enligt regelboken anses prostitution vara ett svårartat avsteg från dessa principer. Men det är uppenbart att de offentliga principerna inte efterlevs någonstans eftersom prostitution finns överallt och har funnits i alla tider. Uppenbarligen finns en bred och stabil efterfrågan på tjänsterna ifråga, och tydligen finns det mekanismer som ordnar med utbudet. Förmodligen har miljoner människor sin huvudsakliga inkomst från sextjänster i en eller annan form.

Om man funderar över varför vi av princip är emot prostitution, och vad problemet egentligen består i, så kommer vitt skilda aspekter fram. Först har vi den empiriska kopplingen till drogmissbruk och annan kriminalitet. Många prostituerade drivs av en dyr och tvivelaktig livsstil. Men man kan fundera på om de är i majoritet eller ens dominerande om all prostitution räknas in? För det andra engagerar samhället sig i arbetsförhållanden, till exempel trygghetslösningar, medbestämmande, lön och skatteindrivning. Precis som för utnyttjade skogsarbetare och livegna bönder i gamla tider så finns, åtminstone i Sverige, fortfarande ett intresse för att skapa en dräglig arbetstillvaro. Om detta vore den viktigaste faktorn skulle prostitution legaliseras och bedrivas i vanliga företag under kontroll och insyn.

Men den tyngsta aspekten är att prostitution handlar om sex, och sex i alla former har samhällen stora problem att hantera offentligt. I Sydafrika blundar regeringen för miljoner HIV-smittade eftersom man annars skulle tvingas erkänna och diskutera öppet att människor har sex rätt ofta och att kondomer vore en bra idé. Reaktionära katolska och muslimska ledare går samman i en ohelig allians för att blockera resolutioner om preventivmedel på FN:s befolkningskonferens. Och detta handlar om frivillig sex - köpsex är omåttligt mer tabu på den politiska agendan. På den politiska ytan handlar prostitutionsproblemet därför istället om droger, kriminalitet och arbetsförhållanden - vilka är viktiga nog - men under ligger en moralisk uppfattning att prostitution är, per definition, förkastligt.

Vår syn på prostitution liknar synen på krig och våld. De är helt okej på film eller för längesen, men omöjliga att acceptera i verkligheten just nu. Påvarna hade sina betalda älskarinnor ett särskilt palazzo - pikant tycker veckoslutsturisterna. Sjömännen togs omhand av ömsinta geishor i Yokohama - det var tider det! Men filmstjärna som köper sex år 2002 blir offentligt uthängd, även om han spelat hallick i en film nyligen. Är alltså den offentliga kampen mot prostitution en puritansk tidsanda, eller har den varken nu eller förr kunnat hanteras i offentlighetens ljus?

Det finns andra inställningar till prostitution på sina håll, som att ungdomar under kontrollerade former tas till erfarna lärarinnor som ett accepterat sätt att bli av med oskulden. Kanske är detta bättre än att lämna det upp till tonåringarna själva att pröva sig fram med risk för oönskade resultat? Självständiga kvinnor utan missbruksproblem producerar, med viss yrkesheder, tjänster av hög kvalitet till män som är intresserade av just tjänsten och inte av att utnyttja, misshandla eller på annat sätt vanhedra leverantören. Kanske skulle det finnas en grund för en mer nyanserad syn om sådana vinklar lyftes fram?

Men det är trasprostitutionens bistra verklighet som vi ser och hör om och godhjärtade politiker försöker stifta lagar för att bli av med eländet - och för att bli av med ämnet från agendan. Det finns inte mycket att invända mot det när man sett drogade filippinska tonåringar bjuda ut sig på order av barägaren i Manila, eller illegalt invandrade afrikanskor kanta vägarna på Italiens landsbygd. Allt detta finns, men är det en representativ bild? Är den kanske önskvärd som avskräckande exempel?

Vi kan vara säkra på att utbud och efterfrågan består. Vid Caracallas termer har hororna stått i tvåtusen år. Frågan är hur strutspolitiken kommer att utvecklas. Utan att ha något bra svar tar jag iallafall gärna omvägar i fortsättningen för att slippa behöva förklara i detalj ännu på några år.

Av Peter Holmgren 09 apr 2002 09:31