Hjältarnas ö 6B

Skuffe hörde denna gång inte skrattet från den funktionär som var kvar på backen. Men han såg honom flina och knöt åter sina nävar i overallfickorna. Jag ska sudda ut flinet i hans ansikte, tänkte han, men sedan tog sorgen över Armins öde överhanden och han glömde all ilska. Armins ansikte beskrev den förtvivlan han kände över att inte fått en ärlig chans.

Denna gång lyckades Skuffe höra den avslutande intervjun.
- Det var ju synd att du missade svampen, sa reportern.
- Jag hade tagit den om linan varit en centimeter längre, svarade Armin ilsket.
- Var du väldigt nära, frågade reportern.
- Jag var en sådan här bit från att ta den, svarade Armin och visade med fingrarna.
- Det var ju väldigt nära, men du är i gott sällskap, det är inte många som kommit igenom första tävlingen, svarade reportern och bad Armin att gå för att byta om till något varmare.
En dam kom och ledde bort honom medan reportern i en anan mikrofon sa:
- Vi klipper bort ungens första svar till sändningen ikväll. Ta min första fråga och hoppa till ungens andra svar. Se också till att ta bilder från de kameror där det inte syns att linan var för kort.

Skuffe blev allt mer missmodig när även de följande fem blev utslagna. En vände redan i hissen, två vågade inte hoppa, och de andra två var såpass vettskrämda när de nådde vattenytan att de glömde bort den gula svampen. Sen var det Långemans tur. Åter hörde Skuffe vad de två funktionärerna pratade om medan den tävlande blev intervjuad.
- Axel Stenbäcken, tevechefens brorson, sa den ena.
- Han är för lång, men jag har tagit en något trögare lina för att matcha vikten, sa den andre. Ser du bara till att ställa honom i rätt vinkel ska han nog få tag i den något större svampen vi sparat åt honom. Glöm bara inte att smörja in hans händer med specialmedlet.
- Hur kunde en släkting till tv-chefen få ställa upp i tävlingen?
- Äsch, du vet, en skola för alla. Han vann uttagningen på sin skola överlägset.

När funktionären ville smörja in Långemans händer uppe på plattan tog han plastpåsen och drog den över hans huvud. Utan att tveka slängde han sig ut från rampen i ett elegant svanhopp. Han hade räknat ut att längden var till nackdel för honom och drog därför upp sina ben när det tog emot. Till sin förvåning räckte han då inte ner, men sträckte ut sig i sista sekund och fick tag i svampen.

Det var den första som klarade av det, tänkte Skuffe. Han hade blivit nyfiken på det som skulle hända och hade ansträngt sig till det yttersta för att kunna se hur Långeman skulle fuska till sig vinsten. Skuffe visste att det bara var han av publiken som hade förmåga att se händelsen tydligt. Skuffe förstod av det han såg att Långeman inte ville fuska till sig en seger. Han var dryg, högfärdig men smart. Skuffe kunde inte låta bli att beundra honom.

När tjugotvå stycken hade genomfört tävlingen, och endast fyra klarat sig, var det Skuffes tur. Eftermiddagen närmade sig och temperaturen hade stigit. Han frös inte när han i badbyxor gick fram till programledaren för att intervjuas.
- Det blev lika mellan dig och en anan elev på din skola, sa programledaren, varför fick just du åka?
- Jag var smartast, sa Skuffe och log rakt in i kameran. Min medtävlare hade inte vett att se sig om när han skulle gå över en gata. Han fick några blåmärken och jag fick åka.
- Inte blev han allvarligt skadad, frågade programledaren oroligt.
- Inte, svarade Skuffe, och gick till hissen som skulle ta honom upp till toppen.
- En ovanligt modig kille med trafikvett, vi får hoppas att han inte har mer vett än att han vågar hoppa, avslutade programledaren.

Under turen upp till toppen stod funktionären beredd med plastpåsen och såg ut att hoppas att Skuffe skulle må illa. Armin hade varit liten men Skuffe var ännu en hand kortare. Han kände dock ingen rädsla över varken hissturen eller höjden. När de kom upp och han fått på sig linan ordentligt gick han omedelbart fram till kanten. Han hade en minut på sig och tänkte ta vara på varje sekund. Funktionären frågade om han inte ville åka ner igen men Skuffe svarade honom inte. Han stod blick still och koncentrerade sig. Det var vindstilla och han kunde stå med endast hälarna på plattan. Han stirrade ner mot svampen och minnet av drickaburken som flutit upp kom till honom. Funktionären blåste i sin visselpipa och Skuffe dök. Det kittlade behaglig i magen och vinddraget smekte honom kärleksfullt i kinderna. Under hela färden tittade han på svampen. Det ryckte till i selen, tre meter kvar, tre decimeter, tre centimeter, en centimeter, han kände att han inte skulle nå den. Han kom inte längre men släppte inte koncentrationen från svampen. I samma ögonblick han slungades upp hade han svampen i näven. Jublet inom honom visste inga gränser, han var vidare i tävlingen. En våg hade burit upp svampen och hans nävar slutits om den.

Efter att i baracken fått byta om till sin overall igen, tog sig Skuffe ut till tävlingen. Han ville inte missa den rödhåriga flickans försök att nå vidare. Han fick vänta länge för hon ropades upp sist. Kajen var fortfarande full av folk innanför avspärrningarna och här, bland en villt pratande publik, kunde han inte få sig att lyssna på funktionärerna eller programledarens intervjuer. Han hade velat höra hur flickan röst lät, om den var lika ljuvlig som han föreställde sig. Snart kanske hon är borta ur mitt liv för alltid, tänkte han vemodigt. På grund av sin litenhet kunde han dock tränga sig längs ut till staketet vid kajkanten. Innan han hunnit koncentrera sin blick för att kunna se henne stående på plattan, slängde hon sig ut. Hans ögon for till linan och han när han såg att den skulle ta emot för tidigt önskade han den längre och den tycktes då sträcka sig de centimetrarna som behövdes. Jublet steg när tävlingens näst minsta deltagare kraftigt slog i vattnet men kom upp med svampen i sin näve. Jag tog nog i för mycket, tänkte Skuffe. Han skrattade till och gick dansande tillbaka till den uppställda baracken.

Där inne satt de övriga fem killarna som klarat sig. Två av dem var Långeman och Rune. Nu var de sju kvar i tävlingen, sex pojkar och en flicka. Senare på lördagskvällen skulle de tävla igen och då i direktsändning. Men först skulle de få följa det inspelade programmet från deras första tävling på storbildsteve inne på Liseberg samtidigt som tevetittarna.

fortsättning följer

Av John Jensen 09 apr 2002 16:12