They are all fucking wankers

I närheten av Hyde Park, London 28/3.

Är i London på några dagars semester. Shopping av kläder och skivor står högst upp på dagordningen. Men även nån konsert och klubbesök måste klaras av när man ändå är i Europas nöjesmetropol numero uno.

Vi befinner oss på en klubb i närheten av Hyde Park. Klubben heter Rough Nite och drivs av den legendariska skivaffären/skivbolaget Rough Trade. Klubben äger rum på en restaurang/bar där en av delägarna är Ben Watt, ena halvan av popduon Everything But The Girl. Det kanske inte är den mest välbesökta klubbkvällen i historien, men det är skön stämning och bra musik. Musiken i klubben är, liksom utbudet i Rough Trades butiker, blandad. Det spelas techno och annan elektronisk musik kombinerat med indie, hip hop, reggae, dub, punk och annan alternativ musik. Kvällens gäst DJs är Cornershop, ni vet bandet som hade en hit med "Brimful of Asha" för några år sedan. Stämningen är skönt avslappnad, besökarna likaså. Inte alls den tillgjorda "coolhet" som flockas på svenska klubbar med "alternativ" inriktning.

Det blir, trots det något magra besöksantalet, en schysst kväll. Det är alltid ok att sitta och softa med en god drink och lyssna till bra musik.

Hyde Park, Jönköping 5/4

Nästan exakt en vecka senare befinner jag mig på ett utetälle i Jönköping som, ironiskt nog, heter Hyde Park. Eller rättare sagt det är ett nöjeskomplex av den typen som är vanliga i större städer på landsorten - det består i själva verket av tre ställen, en restaurang som heter Munken som för ovanlighetens skull inte serverar plankstek och två nattklubbar som heter Huset och Hyde Park. Vad jag gör där hör inte hit, av nån jäkla anledning hamnar jag där tillsammans med några kompisar. Och jag har inte varit där på över fem år av en enda anledning - det är ett fruktansvärt ställe.

Husets pay-off är: "Huset - Vår nattklubb där du får trivas i en underbar miljö, med den bästa musiken." Hämtat från deras hemsida. Va fan! Vilken planet lever de på som har skrivit den smörjan? Sen när blev sunkigt klistriga golv, blaskig öl och Jack Vegas maskiner underbar miljö? För att inte bara nämna att det hänger South Park affischer överallt. Är det nåt sätt att verka ungdomliga och lite fräcka? Sen när blev E-type, Markoolio, Darude, Boomfunk MC, Mariah Carey och annan listskit den bästa musiken?

Men frågan är om inte våningen ovanför, Hyde Park, är ännu värre. Deras pay-off är: "På tredje våningen ligger Hyde Park Corner, nattklubben där vi spelar lite vuxnare musik som alla tycker om." Också hämtat från hemsidan.

Vuxnare musik som alla tycker om? Hahaha, tillåt mig skratta! Eller skratta, det är faktiskt närmare gråt än skratt. Jag funderar på att stämma dem inför marknadsdomstolen eller liknande för otillåten marknadsföring. "Musik som alla tycker om" - no fucking way! Vad har de för grund för det påståendet? Hur vet de att alla tycker om den dyngan de spelar? Har de något som helst belägg för det? Under de ungefär 10 minuter jag befann mig i Hyde Parks lokaler spelade de Twisted Sister "Were not gonna take it" samt Bon Jovi "You give love a bad name" jag vet i fan om låten heter så, men det är så refrängen går. Jag tycker inte om den musiken. Jag till och med hatar den. Jag anser att det är bland den sämsta dyngan som någonsin har getts ut på skiva. Alltså har de fel när de säger att de spelar musiken som "alla tycker om".

Men det verkar trots allt som att gästerna där gillar det de hör. I alla fall om man ser till reaktionen på de som dansar. De skrålar med och studsar runt. Frågan är om det är en effekt av att de är alldeles för överfriskade och därför får sällsynt dåligt omdöme, eller om de bara har så extremt dålig smak?

Fast faktum är att hela nöjesetablissemanget både Huset och Hyde Park är en orgie i dålig smak. Majoriteten verkar konsekvent köpa sina kläder på Dressman eller KappAhl med allt vad det innebär - fula skjortor, illasittande chinos i mörkblått och liknande. En del försöker dock "poppa" till sig - då slänger de på sig till exempel en tröja av modell träningsoverallsjacka, men då menar jag inte t ex en schysst Fred Perry-dito, utan en gul och blå det står "sweden" på ryggen på. Kombinera detta med rufsigt hår, halskedja, Diesel-jeans och avancerade gymnastiskskor alltså motsaten till ett par Adidas superstar eller Converse... så förstår ni vad jag menar.

Jag såg även ett antal tjejer med så kallad "big-brother mössa", ni vet en sån där ful, åtsittande sak, som ser hemmavirkad ut, med massa "hål" i.

Annars ser många tjejer mest ut som översminkade, översolbrända, överklädda ryska luder med djupa uringningar. De kanske tror att det är det vi killar går loss på? Eller så är det så att det faktiskt är det killarna som går till ett sånt ställe tänder på. Mindre hjärna, mera bröst typ.

Ju mer smink desto bättre.

Fast vem är egentligen jag som kommer här och leker smakpolis, och totaldissar det "folkliga". Jag är väl egentligen en stor skitstövel. En pretentiös jävla idiot som går och retar mig på de som lyssnar på "fel" musik och har "fel" klädsmak. Det må så vara, men varför ska jag visa någon som helst tolerans, respekt eller liknande när det gäller dem - de visar ju ingen som helst jävla tolerans eller respekt när det gäller mig och min smak. De är ju trots allt i majoritet, och det har alltid varit majoritetens "privilegium" att slå på minoriteten. Men nu är det min tur att slå tillbaka - och tänk på att jag sparkar uppåt, till skillnad från dessa "fucking wankers" som sparkar neråt - på oss som redan ligger och som känner oss utanför i detta smaklösa samhälle som majoriteteten har byggt upp.

Jag kommer att tänka på Kents fantastiska "Spökstad":
"Jag är född i en spökstad
där alla vet att jorden är platt
Jag växte upp i en spökstad
där torget blir ett slagfält varje natt"

Men frågan är om denna spökstad enbart är alla dessa småtråkiga hålor på landsorten eller om det är något signifikant för hela vårt samhälle vi lever i? Kanske är hela Sverige en spökstad, i utkanten av vår globaliserade verklighet? Eller så råkade jag bara befinna mig på fel plats vid fel tid i helgen som var...

Dreams never end
/ Ekman

Av Daniel Ekman 08 apr 2002 14:35