SMS, konjak & döende kafékultur

De senaste hundra åren eller så har kafékulturen varit utrotningshotad. Ibland känns det som jag har fötts i fel sekel, ganska precis hundra år för sent. I slutet av 1800-talet, när fin de siècle dekadensen bredde ut sig, var kaféerna de stora samlingsplatserna för politiska diskussioner i Sverige och Europa. Gamla och nya idéströmningar debatterades och politiska progam skapades. Då serverades också starkare drycker på kaféerna, vilket förmodligen bidrog till en mer uppsluppen stämning.

Dråpslaget i Jönköping kom för några år sedan när Kafé Novellen vid stadsbiblioteket tvingades bli rökfritt. Samma förbud riskerar att drabba andra serveringar om kafékulturens fiender får som de vill. I samma veva stängdes också ett flertal mindre kaféer i centrum. Nya har öppnat men alla ser nästan likadana ut. Flertalet är rökfria och med dagens alkohollagstiftning kan ägarna bara drömma om att få servera konjak till kaffet. Många bär drag av coffeeshops: sjukhuslik inredning, kala väggar och värst av allt - ståplatser. Varje besökare ska helst stanna högst en halvtimme i affärerna. Med charmlös inredning och låtsasstressad personal med New York-komplex blir ingen långvarig därinne.

Istället för att starta politiska diskussioner som för hundra år sedan skickar en del SMS-meddelanden medan andra vill prata med en kompis om karriär eller förhållanden. Jag, jag, jag. Kafékulturen är döende av flera orsaker, kanske främst ekonomiska. Drönare som väntar två timmar med påtåren är inga lönsamma kunder. Samtidigt stiger kostnaderna, som till exempel hyran för centralt belägna kaféer, och det behövs plötsligt en ny inriktning. Vad finns det för alternativ för att vinstmaximera? Coffeshop kanske?

Folk har bråttom, en lång fika tar för mycket tid i anspråk. Tid är pengar. Det är inte konstigt att kaféerna, mötesplatserna, håller på att ersättas av coffeshops, konsumtionsplatser. Men förhoppningsvis finns det många som inte bryr sig om den nya livstilen och fortfarande föredrar kaffe framför latte. Jag har fikat på samma servering i snart tio år. Där kan jag ta en kaffe och cigarett i lugn och ro någon gång ibland - åtminstone efter kl 14 - ensam eller med sällskap. Personalen struntar i om jag sitter där hela eftermiddagen.

Antagligen är askfaten snart borta och de bekväma sofforna utbytta mot hårda pallar. De sista samlingsplatserna för offentliga samtal stängs en efter en och i dess ställe kommer affärer för privat konsumtion. Var ska diskussionerna äga rum? Över mobiltelefonen?

Av Henrik Hermansson 08 apr 2002 09:13