Westessons 100 favoritfilmer: nr 19

Varje samhälle har sina galningar: i antikens Delfi lät man dem bli orakel, i Rom fick de härska oinskränkta som kejsare och i Folkhemssverige burade vi in dem på institutioner till långt in på åttiotalet då vi över en natt släppte ut dem på gatan för att frysa ihjäl. I sjuttiotalets USA gav man tevetid och fast plats i comedyensembler åt Andy Kaufman.

Andy Kaufman var antagligen kliniskt vansinnig. På en annan plats i en annan tid hade han spärrats in, spänts fast, pumpats full med psykofarmaka och glömts. Där och då kunde han härja tämligen obegränsat på nattklubbar och till och med Carnegie Hall.

Hans ståuppakt var dammsugad och renskrapad från skämt, gags och vitsar, somliga skulle gå så långt som att säga att där inte ens fanns spår av humor. Kaufman ville provocera fram en reaktion hos publiken - "Är detta roligt? Och varför? Och vad gör jag här?" - genom att desinformera och desarmera varje förtroende.

Med diverse alter egon byggde han sina föreställningar på inlevelse, utlevelse, visualitet, konfrontation och ett äkta hantverkskunnande. Själv såg han sig som sång- och dansman. Hans Elvisimitationer uppskattades av Kungen själv, han var besatt av congasspel och han brann verkligen för wrestling som konstform.

* * *

Jag är så gudlös en man kan bli. När mina muslimskt uppfostrade rosengårdspojkar i skolan där jag jobbar frågar mig vad som händer när man dör, svarar jag att man ruttnar och blir jord. Det gör vi också bevisligen. Det är vetenskap, det är fakta.

Fast man kan ju få hoppas på annat. Finge jag välja, så finns det en himmel och i den sitter Andy Kaufman med ett spefullt leende och gör som i R.E.M.-låten: goofs on Elvis och haves fun. Tillsammans med andra spritt språngande borderlinefall som tagit som sin livsuppgift att jävlas lite med mänskligheten och utvidga våra medvetanden och möjligheter.

I ett nummer i revyn "Under Dubbelgöken" berättar Hasse Alfredson att han alltid beundrat dem som gör saker ingen annan gjort, som skriver böcker ingen annan skrivit och bestiger berg där ingen mänsklig fot har trampat. Varpå han brister ut i en tungfotad piruettdans ackompanjerad av sina egna gutturala läten och trallanden och avslutar med att "nu gjorde jag nånting som ingen annan gjort".

Andy Kaufman gjorde ideligen saker ingen annan gjort. Inte i första hand för att bli en not i historien, utan bara för det att det var så in i helvete roligt. "If you believed they put a man on the moon, man on the moon. If you believe theres nothing up my sleeve, then nothing is cool."

Han kysste och han slog ihjäl, med samma kaotiska själ. I skepnad av den burduse Tony Clifton skällde han ut och förolämpade publiken till den grad att handgemäng uppstod. Sen lät han tomteslädar ramla ner från taket, enorma baletter dansa in på scen och avslutade med att bjuda hela Carnegie Hall på mjölk och kakor.

Vuxna människor behöver mjölk och kakor. I en tumultuarisk värld kan ingen gest vara vackrare än mjölk och kakor.

* * *

Scott Alexander och Larry Karaszeski - som skrivit om Hustlers Larry Flynt för Milos Forman och Ed Wood för Tim Burton - skrev manuset till filmen i Kaufmans anda, fullproppat med lögner och myter och hopblandningar och ett evigt tricksande med publiken.

Forman kryddade anrättningen ytterligare genom att låta dikten och verkligheten glida ihop och sammanblandas.

Hela ensemblen till sitcomserien "Taxi", där Kaufman brejkade, medverkar i filmen sånär som på Danny De Vito, som spelar Kaufmans manager George Shapiro, som producerat filmen tillsammans med Danny De Vito. Shapiro har för övrigt också en roll.

Wrestlingkungen Jerry Lawler som Kaufman utmanade på ett synnerligen provokativt vis under sin ganska långa wrestlingperiod, medverkar som sig själv och bidrar så till att exploatera myten att hela den utdragna och blodiga konflikten kombattanterna emellan bara var en setup och en lång happening.

Saturday Night Lives producent Lorne Michaels spelar sig själv som sparkar Kaufman från ensemblen, fast att han i själva verket inte arbetade med SNL när det hände.

Norm MacDonald från SNL och "Norm show" spelar Michael "Kramer" Richards i scenerna från SNL-kopian "Fridays". Und so weiter.

Historien och historierna har stuvats om, och när Kaufmans alter ego Tony Clifton i slutet uppträder efter Kaufmans död, är det ett spratt om något i Kaufmans smak.

Komplement: Kaufman dog - även om somliga fortfarande tror att det var en väl iscensatt lögn - 1984, men myterna lever vidare. Retroskivbolaget Rhino ger ävenledes ut en del DVD, företrädesvis obskyr comedy, och har bl.a. Kaufman-filmen "I´m from Hollywood" i sin katalog.

Här gås hela Kaufmans wrestlingkarriär igenom, där han antog den i wrestlingkulturen klassiska skurkrollen och började med att utmana hela det kvinnliga släktet - "kvinnor kan inte slåss men väl skala potatis och diska" - och fortsatte med att provocera hela den amerikanska södern - "detta är en t-v-å-l" - och till slut fick nacken knäckt av Jerry Lawler. Hysteriskt och kaotiskt, vansinnigt och oavlåtligt fascinerande.

Av Valdemar Westesson 05 apr 2002 09:21