Hjältarnas ö 2

Skuffes frukost bestod i ett äpple från familjens trädgård och tre trasiga knäckebröd. När familjen ätit färdigt och givit sig av fick han gå in i huset. Denna morgon hade han haft tur eftersom de lämnat kvar en ostbit på köksbordet. Den var torr och han fick pilla bort det hårda. Men det var inte var dag han fick pålägg. I vanliga fall fick han nöja sig med en klick smör på brödet. Men när han kommit till skolan brukade Linda ha smugglat med sig en skinksmörgås som han kunde sätta i sig innan skoldagen började. Ibland väntade hon på honom utanför och gjorde hon honom sällskap de nästan två kilometrarna han hade att gå, och då brukade de sätta sig vid havet och han kunde äta i lugn och ro. När han var liten skydde han visserligen allt vad vatten var men sedan han flyttat ut hit hade han varit tvungen att vänja sig. Nu kunde han sitta och njuta av havet och till och med ta sig för att bada. Att det inte riktigt var två kilometer till skolan betydde att han och Linda inte fick åka gratis skolbuss men hennes föräldrar hade köpt ett busskort åt henne. Skuffe som var ett år äldre fick inget. Fast han tyckte inte det gjorde så mycket eftersom han gillade springa till skolan. Troligen var det orsaken till att han kunde springa bättre än andra. Ingen på skolan kunde springa fortare och längre och det var hans utväg när Klaus gäng slog honom för mycket.

Linda hade tagit bussen denna morgon så Skuffe fick ensam ta sig till skolan. Det var då han sprang men ändå stannade han till där han och linda brukade.
"Jag har aldrig sprungit så fort", tänkte han och kände hjärtat slå som om han hade en liten hammare i bröstet. Han hade tagit i allt vad han kunnat för att försöka slå bort sin oro.
"Tänk om jag inte får åka till Göteborg för att tävla om att komma till Hjältarnas ö", tänkte han vidare, och minnet for tillbaka till uttagningstävlingen de haft på skolan. I den hade de hade först sprungit tre kilometer i skogen. Det delmomentet vann han överlägset. Klaus kom sist. Därefter hade de dragit en säck med stenar längst skolgården. Eftersom han vägde minst på skolan fick han den lättaste säcken. Klaus fick dra på en som var tre gånger stor. Ändå hade de kommit i mål nästan jämsides. Klaus hade haft millimetrarna på sin sida eller så hade magistern tyckt att Klaus skulle vinna. Han och Klaus hade sedan fått mötas i ett kunskapsspel i finalen. Trotts att Gunnar hade stått en bit ifrån och hjälpt Klaus med deras hemliga teckenspråk blev det oavgjort. Magistern ansåg att det inte gick att kora en vinnare. Han hade varit tvungen att tänka på saken några dagar innan han kunde välja vem som fick åka. Fast eftersom Klaus hade sprungit dåligt tyckte Skuffe att han varit ensam sammanlagd vinnare. Då skulle det redan varit klart och han hade sluppit vara nervös alla dessa dagar.

"Jag får nog skynda mig till skolan snart", tänkte Skuffe men hans blick upptäckte en burk vid botten av strandkanten. Hans läppar var torra och det var svårt att svälja efter att sprungit så fort. Han ville så gärna få upp drickaburken ur vattnet men det var högvatten och han ville inte simma ut för att hämta den. Han önskade att den skulle flyta upp och av någon anledning reste den sig, kom upp till ytan och guppade in mot land. Han gick fram till klippkanten. Han öppnade den och drack ur innehållet. Inom sig tackade han den vänliga själ som lämnat den efter sig. Han förundrades också över att haft sådan tur att den släppt från botten just när han var där.

När Skuffe var framme fick han luta sig mot en vägg och vila. Han hade fått håll av drickandet. När han kom in i korridoren möttes han av det vanliga oväsendet. Han närmade sig en ledig krok för att hänga av sig sina kläder. Klaus drog fram sitt ena ben och Skuffe ramlade rakt på Stina. Hon skrek som en stucken gris.
- Ta inte på mig, du är svettig och äcklig.
Skuffe skämdes och försökte fort ta sig därifrån. Då tog Rolle och knuffade till honom så att han åter hamnade rakt på Stina. Nu skrek hon ännu högre. Det slog lock för hans öron och han kände ett par stadiga händer ta tag och leda ut honom på gården. Magistern spände ögonen i honom och talade om att snart var hans tålamod slut.
- Om du inte skärper till dig snart och låter de andra vara ifred kommer du att sluta som en utstött. Det vill du väl inte, fortsatte han och tog Skuffe i armen och ledsagade honom in i klassrummet och till hans bänk.
"Jag är redan utstött", tänkte Skuffe och undrade om lärarna på skolan var blinda eller dumma. "Eller så tycker de lika illa om mig som mina klasskamrater och har kommit överens om att förstöra mitt liv."

Innan magistern skulle gå igenom dagens schema satt alla tysta och väntade. Skuffe hörde hur något mjukt föll i golvet bakom honom. Han vände sig om och såg in i ett par bedjande ögon. Louisa slog ner blicken mot golvet och han förstod att hon ville han skulle ta upp suddgummit. Det knakade till i stolen när han böjde sig ner. När han kommit upp såg han att magistern stirrade rakt på honom. Med sträng blick frågade han varför han inte satt stilla som de andra barnen. Nu började Louise tjuta.
- Han har snott mitt suddgummi! Titta magistern, han har det i sin näve och flinar åt mig.
Skuffe fick sig en rejäl utskällning. Han slängde samtidigt gummit i huvudet på Louise och kände sedan åter ett par kraftiga armar lyfta upp honom. Ögonblicket efter fann han sig sittande på träbänken utanför klassrummet.
- Jag får ringa hem till dina fosterföräldrar igen, sa magistern innan han återgick till klassen.

Efter tjugo minuter, lika länge som en evighet, släpptes han till slut in i klassrummet. Det var dags att ha prov på läxan han snabbt läst igenom föregående kväll. Han blev förvånad när han visste alla svar på frågorna. Det hade aldrig hänt förut. Han skrev ner dem snabbt innan han glömt allt för stunden som han brukade. Det tog tio minuter och när han lagt ifrån sig pennan tittade magistern på honom med en blick som sa: "Har du redan givit upp, kan du inte försöka svara på frågorna." Klockan tickade sakta och de tjugo minuterna som var kvar kändes som en evighet. Han visste att efter provet skulle magistern berätta om han eller Klaus hade blivit antagna till kvalificeringstävlingen i Göteborg. Han gick fram med sitt prov så magistern kunde rätta den.
- Kan du inte försöka lite till, viskade magistern, men Skuffe bara log och gick tillbaka till sin plats.

Skuffe såg till sin förvåning att magistern såg allt mer bekymrad ut under tiden han rättade provet. Han hade trott att denne skulle bli glad över att han för en gång skull kunde svara på alla frågor. Istället gick magisterns mungipor nästan i golvet och när han var färdig reste han sig. Han gick fram till Skuffe och liksom synade honom från topp till tå. Han stod kvar ända tills alla hade lämnat in sina svar.
- Vill Klaus vara så snäll och komma hit och känna igenom Ulfs fickor, sa han med barsk röst.
Klaus gjorde som magistern sa. Utan att magistern såg det smugglade han fram sin egen fusklapp och visade upp den i triumf.
- Det är inte roligt att skriva prov när Skuffe fuskar, gnällde han.
Magistern klappade Klaus på axeln och gick fram till katedern.
- Vi har fått en fuskare i klassen, sa han så högt. Det är första gången detta hänt och också den sista, eller hur Ulf.
Skuffe nickade och försökte se skamsen ut fastän raseriet for runt inombords. Han lovade sedan inför klassen att aldrig någonsin göra om det. När magistern vände sig om för att skriva något på tavlan gav han honom en blick som utstrålade allt ursinne han hade inom sig. Han visste att nästan alla i klassen utom magistern sett när Klaus smugglat fram lappen. "De hatar mig allihop", tänkte han och kände att gråten inte var långt borta. Plötsligt stelnade magistern till och tog sig mot ryggen. Han stod länge still innan han satte sig varsamt medan han illa grimaserade.
- Jag har troligen fått ryggskott, sa han. Det har aldrig drabbat mig förut men jag är rädd för att jag inte kan ha er mer idag och att ni får gå hem.
Hade eleverna inte sett att han såg plågad ut hade de hurrat av glädje. Nu satt de istället tysta och väntade på vad han ytterligare hade att säga. Bakom honom på svarta tavlan stod det, "Hjältarnas ö" och alla förstod de nu skulle få reda på vem av Skuffe eller Klaus som skulle få åka.

fortsättning följer

Av John Jensen 04 apr 2002 13:37