Vaddå finlandssvensk? Äh

Känner mig svenskare än den svenskaste svensk och har vuxit upp med Elsa Beskows sagor jämsides med Unda Marinas fotspår av Topelius, Pelle Svanslös, Pippi och Muuumin.

För mig har solen alltid gått ner i havet och bakom det i nordväst sjunger Trygve Gulbrandsens skogar i Norrland varifrån den renaste vinden blåser.

Drar man en linje från Tornedalen ner mot Stockholm skär den nästan den östliga kusten. Vi kunde ha svensk tid, vi ser och hör mest svensk tv och radio. Läser svenska tidningar och här i stan talar alla svenska med några få undantag.

Känner mig nästan som en främling när jag åker in i landet och vägskyltarna blir enspråkigt finska. Måste intala mig att detta är mitt land, det är här jag hör hemma. Egentligen.

Dialekten vi talar liknar Pitemål och dess släktskap går snett uppåt mot Norge, Färöarna och Island där ord och uttryck är besläktade i en fornnordisk gemenskap i fonetik och diftong.

Finskan är en främmande språkgrupp med helt annan musikalitet. Tänker ibland hur fult det låter, varför de talar med så gäll röst. Är det betoningen på första stavelsen som gör det? Alla hopträngda konsonanter?

Varför super de så hejdlöst och utmärker sig med sin brist på etikett utomlands? Reser jag med finska bolag känner jag mig trygg men väl framme vill jag hålla mig så långt bort från mina medresenärer som möjligt. Skäms för dem och skäms för att jag skäms för mina egna landsmän.

I ett främmande land är man representant för ett helt folk. Det är inte många som tänker på sin ambassadörsroll utan släpper alla hämningar och vräker på.

Danskar som tar livet med gemyt bara det finns Carlsberg. Tyskar tar för sig och kräver. Typiskt engelsmän tänker man när en londonbo kverulerar högdraget över pubbristen.

Dollarstinna amerikanska skräcktanter med blått hår och spetskofta. Svenskar som inte kan tänka själva utan måste ha regler för allt. Och finnar som skriker och super. Vem vet när de får för sig att dra kniv, ölsinnet är ju känt.

Vi är mittemellan här vi svensktalande och kallas strandsvenskar av finnarna. Har tagit kusten i besittning förutom ett område längst i norr och ett söderom Sideby ungefär i höjd med Nådendal.

Vem vet när finnarna får för sig att vi ska ut i havet som araberna önskar israelerna?

Ibland hörs hotfulla grymtanden ur det äktfinska förbundet men som tur är är de mottagliga för upplyst förnuftsresonemang. Det kan ha sin fördel med en dörr mot väst som den svenskspråkiga klicken utgör.

Vi är rekommenderade att tala svenska vid kontakt med finnar, eller finländare ska det heta, och offentliga institutioner för att ge folk mer övning i det språk som är det obligatoriska andra inhemska i skolan.

Det är bara det att man vill glömma att göra det för att det går smidigare att genast ta till finskan. Eller också undvika att göra någon generad över att de inte kan så bra. Men många visar glädje över att de får en chans.

I tvåhundra år har vi ju varit svenskar. Och ryssar i hundra. Men det är en annan historia.

Av Solveig Sjöskog 02 apr 2002 16:48