Berlioz whore

kaffet i sin tekopp. rastlösheten som kramp i högra höften. bukmuskulatur och benknotor, ibland - då och då - kan jag känna mig vid liv.

det är tyst i kvarteret nattugglan. tågen rasslar förbi. virginia woolf predikar genom tystnaden om essensen av verkligheten, hur ogripbar den är och hur obeständig den blir av tiden. från bortom skogen hörs suset från motorvägen och det ska aldrig tystna. oavsett tiden och funktionen att kaffet alltid kallnar. min mamma ringer inte fast hon lovat.

när jag blir stor ska jag inte skaffa barn familj man och volvo. jag vill ha en liten bil, en lada kanske, en traktor mastodont med en wunderbaum och den ska vara rosa. jag kommer aldrig ha råd att skaffa rymdraket. det är lika bra att inse det nu.

så. i tystnaden talar vi om galenskapen, jag och mina andra. vi är på väg bortom språket, strukturen, förbi tiden som linjär och in i runda rummet. där springer vi mot hörnet. det tar aldrig slut. men galenskapen görs osynlig om något när man söker.
i pauser ser jag filmer som naked av leigh och killing zoe för heroinets skull. egentligen tänker vi inte på något, jag och mina andra. vi ser oss över axeln, kikar på världen från sidan - genom glasväggarna i runda rummet. men då och då. då och då

undrar jag var spindeln sitter när den gråter.

______________________


ringer mig. jag svarar. hej. vad gör du? standardfraser.
säger till mig att han väntar. vill ta hand om. vill vara nära. kramas.

då river det i mig. husdjuret som insett vad det är. kramen som ömhetsbetygelsen. och ömheten som hela tiden ges på premiss och är villkorlig.

han vill ju bara kramas om jag rakat bikinilinjen och är klädd i calvin kleins. så jag lägger på. säger ring mig inte mer. är du snäll. standardfraser.

jag vet att om en vecka kommer nästa.

______________________


könet vaknar och huden och dofterna i vinden genom glasväggarna i runda rummet och vi längtar, jag och mina andra. vi saknar och vi vill ha. åtrår. så vi springer mot hörnet och galenskapen skyms i fukt och lystnad, tunga andningen och svettblanka bröst.
förvirrat sträcks handen mot telefonen för kroppen vet vad den vill ha. vad vi behöver, jag och mina andra. kramar. kuk. och återuppringning.

men då har batterierna redan tagit slut. som funktion av tiden. i runda rummet är den cirkulär.

______________________


spela musik över mig i mig inuti min kropp och gör det nu gör det bra gör det hårt och smärtsamt elakt låt mig aldrig glömma aldrig minnas låt mig ligga sedan lealös och lemlästad hora sönderslagen av den som slår och låt mig vara efteråt en ängel svävande i taket utan ord som kväver strukturerar arkiverar sådant som inte går som inte går att skänka ord som inte har sin plats i strukturer och system som inte går att fokusera

spela musik över mig i mig inuti mig och kom igen kom hårt var inuti mig länge

i tystnaden är jag evigt ljud

ge mig skrattsalvor och förlös mig play my berlioz ta mig tills allt som återstår är en kyss med öppna vidöppna uppspärrade ögon som aldrig ska slutas igen

Av Annakarin Josefsson 02 apr 2002 11:10