Hallå sambotjejer och fruar!

Vem är då jag, som lyckas förvrida huvudet på Era älsklingar? Jo, jag är en frånskild, ensamstående mamma i den gyllene medelåldern. Jag arbetar hårt med mitt företag på dagtid och ligger ofta sömnlös på nätterna och grubblar på hur jag skall få ihop pengar till till exempel julklappar till mina underbara barn. Eller var jag skall få pengar ifrån att laga bilen, som är ett måste för att kunna ta mig till mina kunder. Det handlar om att överleva, som för så många andra.

Jag trivs ganska bra med mig själv och väljer ofta en ensam myskväll framför teven, med ett gott vin och lite räkor, framför att sitta på puben och undra vad i all sin dar jag gör där. Men, visst saknar jag en kärleksvän att umgås med. En trevlig kille som tycker om att göra det jag gillar. Framför allt en kille som har tid och intresse av att umgås med mig. Jag har många killkompisar och bekanta som är singlar, men de är inte ett dugg intresserade av mig. Jag blir inte så ofta utbjuden, eller dejtad av någon singelkille. Telefonen ringer aldrig till mig, det är alltid till barnen. Men...

...när det gäller killar som redan har en kvinna, måste jag vara rena drömmen! Just nu har jag 4 stycken gifta män, eller sambos, som ringer mig nästan varje dag! De vill bara ringa och höra min röst. De vill bara ringa och säga hur mycket de längtar efter mig. Hur gärna de skulle vilja sticka iväg och träffa mig och få vara nära mig - NU MED DETSAMMA! De ljuger för sina kvinnor och säger att de bara skall köra ett ärende, bara för att kunna ta nallen och ringa till mig en liten stund. De tar sig till sitt arbete en lördag eller söndag för att kunna gå in på nätet och skriva ett meddelande till mig.

Jag har funderat på vad anledningen kan vara till att det blivit så här. När jag går på krogen, eller till ett dansställe så är jag ju lite uppiffad. Stilfull klädsel, snygg i håret och en fräsch make up. Visst blir jag uppvaktad, men ingenting som leder till en träff. Jag utstrålar förmodligen lite kyla och avståndstagande, känner mig osäker. Men, när jag är "privat", det vill säga klädd i jeans och tröja, eller arbetskläder, är osminkad och med en slarvig snodd i håret, det är då jag uppfattas som attraktiv av männen. Dessutom är jag förmodligen mer avslappnad när jag träffar gifta män, eftersom de är upptagna. Där har jag ju ändå inte en chans. Men, det blir precis tvärtom! Herrarna tappar bokstavligen huvudet och sen finns det inga gränser för deras tappra försök att vinna mig. Givetvis är det min kropp de vill ha, de skulle ju aldrig kunna tänka sig att lämna sina fruar. Jag slipper i alla fall alla löjliga män, som påstår att de tänker skilja sig. Tack för det!

Jag bara undrar om det är den nya tidens anda, att det är en självklarhet att strula vid sidan om? Relationer på arbetsplatsen är vanligare än Du någonsin kan ana! Om mannen säger att han absolut inte har gjort någonting på firmafesten, bara suttit och snackat med chefen, så ljuger han nästan helt säkert! Vi tjejer då? Ja, förmodligen är det samma sak, men det är ju männen som stöter på mig, inte tjejerna. Varför är det så många killar som gifter sig, söndagstidningen är fullmatad med söta brudpar, när de inte drar er en sekund att vara otrogna mot sina vackra fruar?

Hur är nu jag skyldig till detta? Ja, tycker Ni verkligen att jag är så skyldig? Jag har inte lockat Din man till mig. Han låter sig själv lockas! Jag har inte förfört Din man. Han kämpar som ett hungrigt djur för att förföra mig! Jag har bara en enda önskan: att träffa en mysig, trevlig kille som är singel och som har tid och lust att umgås med HELA mig. Någon som jag kan gå ut med på krogen, gå på bio med, träffa vänner med, gå på stan och shoppa med. Någon som vågar visa sig med mig bland folk! Någon som inte skall skynda sig hem till frun. Någon som inte är rädd att frun skall känna doften av min parfym. Undrar Du varför jag har sex med dessa män? Det har jag inte! Det är därför det är så spännande med mig, antar jag, jag är inte "lätt att fixa". Kanske skall jag börja ligga med dem, så att de tröttnar och kommer hem till Dig igen, eller vad tycker Du själv?

Av Christina Olsson 27 mar 2002 09:24