Pröva pizzan i Phnom Penh del 2

Tillbaka på terrassen igen hade inte mycket förändrats, de frågade om vi haft en bra middag, och vi svarade att det hade vi. Vi anslöt återigen till gänget som nu diskuterade politik. Ytterligare öl beställdes, men jag tog det lugnt med jointarna som hela tiden gick runt bordet. Alla verkade vara otroligt intresserade av politik, och då speciellt politiken i Kambodja och i Sydostasien. Själv var jag väldigt okunnig i ämnet och höll således käften, något som passade mig alldeles utmärkt eftersom pizzan nu verkade ha kommit en bra bit genom mitt matsmältningssystem.

Diskussionen gled vidare in på nya områden och jag fick allt svårare att koncentrera mig. Det sista jag minns är att en nyanländ högljudd amerikan på bordet bakom försökte övertyga ett australiensiskt par att komma med honom upp till nordöstra Kambodja på motorcykel för att leta efter Colonel Curtis från "Apocalypse Now". Amerikanen kom ett par minuter senare över till vårt bord för att fråga även oss. Jag tyckte det lät som en alldeles utmärkt ide och försökte genast anmäla mig, men sluddrade bara något oförståeligt, som ingen tycktes lägga märke till.

Plötsligt insåg jag att jag säkerligen bara hallucinerade och bestämde mig för att gå och lägga mig, så jag sluddrade återigen något oförståeligt innan jag på ostadiga ben begav mig tillbaka till mitt rum. Dimman gick inte att vifta bort trots att jag försökte, men jag lyckades trots det ta mig de 10 metrarna till mitt rum och låsa upp dörren. Väl tillbaka på mitt rum igen slängde jag mig på sängen, fick av mig skorna, somnade in, men sov oroligt eftersom en amerikansk helikopter flög i taket och sköt kor med bazooka. När jag något tung i huvudet vaknade upp nästa dag, gladde jag mig åt att takfläkten såg ut precis som vanligt igen.

Februari 1999.

Fortsättning följer i "På knarr genom Kambodja".

Av Håkan Moberg 26 mar 2002 10:22