Mataffärsterrorism

Jag brukade fantisera om den dag när jag själv skulle få gå där med min alldeles egna komihåglista och en egen shoppingvagn. Det blev tyvärr inte som jag drömt om att det skulle bli. Det som skulle ha blivit ett nöje är nu något jag djupt suckar över och drar mig i det längsta för att göra. Skälet till detta är vad jag skulle vilja kalla mataffärsterrorism eller närmare bestämt Vivoterrorism eftersom det är där jag handlar. Är jag inte stressad innan jag går och handlar så är jag garanterat det när jag äntligen är klar.

Vissa människor, de finns i alla socialklasser alla åldrar och kön, har inte förstått att det finns vissa oskrivna regler i mataffären. De är lika kan man tycka självklara som det att man inte ställer sig och funderar i slutet av en rulltrappa mitt i julhandeln över vad mormor kan tänkas bli glad över att få. Det krävs ingen större intelligens för att förstå att personen som kommer efter tvärstannar, har ingenstans att ta vägen eftersom den är blockerad av vår grubblare, snubblar och faller varpå samma scenario upprepas av nästa person. Det hela liknar mest ett rekordförsök i domino.

I min mataffär finns ett rullband till övervåningen, vilket är mycket praktiskt, eftersom det skulle vara svårt att klättra med en kundvagn fylld med flingor och toalettpapper. Jättebra, om nu inte vissa valde att stanna med sin vagn precis när de kommer av för att fundera över om de kanske inte ändå skulle köpa en tulpanbukett blomhörnan är strategiskt placerad precis vid rullbandets slut. Det blir i det här fallet frågan om en seriekrock och påkörda hälsenor. Förutom detta, kan tyckas mindre irritationsmoment, finns sen problemet med blockeringen av själva bandet vid uppfärden. Vissa personer har valt att behandla uppfärden som en utflykt. De rör sig överhuvudtaget inte. Intresserat ser de på mitten av bandet som brukar vara fyllt med extraerbjudande som nyligen t.ex. tandborstar. Hur många tandborstar är det egentligen intressant att studera? Enligt min mening är de alla ganska lika varandra, speciellt om de nu som den här gången var av precis samma märke. Varför förstår inte vissa personer att andra hellre åker på sightseeing på Kolmården än i mataffären. I de fall man som jag vill ta sig upp snabbt så slutar det med att man fastnar mellan kundvagnen och räcket och blir tvungen att för att få tiden att gå och inte se alltför dum ut plocka åt sig femton tandborstar. Lite av samma problem som vid nedfarten i rulltrappor i affärer vid jul förekommer också i mataffären. Skillnaden är bara att det gör väldigt mycket mer ont att få en rad kundvagnar över sig än enbart människor.

Slutligen skulle jag vilja ta upp problemet med mjölkdisken. Det är något som förekommer överallt i affären, men som blir extra kännbart just här, eftersom det av någon anledning är extra trångt. Människor ställer sina vagnar överallt. Man blir tvungen att sicksacka sig fram. Dessutom får man sen oftast vänta en kvart på att personen ifråga som ställt sin vagn just vid det utrymmet där det jag vill ha står ska komma tillbaka från brödavdelningen som ligger i andra delen av affären för att flytta sin vagn. I och för sig är det möjligt att det går precis lika bra att äta grädde med flingor till frukost, men kinkig som jag är föredrar jag filmjölk.

Lösningen på mataffärsterrorism är enligt min mening att ta bort kundvagnarna. Då skulle storhandlarna försvinna, vilket för det första skulle medföra att det skulle gå snabbare i kassorna och för det andra är det svårare att blockera med en liten kundkorg.

Av marie louise endre 26 mar 2002 11:18