Gud tål inte Israels terror

Jag blir fanimej religiös! Inte sedan Björn Rosengren blev näringsminister har jag varit så upprörd över någonting som över krisen i Mellanöstern och hur den hanteras av omvärlden.

Israel bedriver en renodlad apartheidpolitik, under Sharons ledning dödar och lemlästar man dagligen palestinier som inte gjort någonting ont. På sista tiden har man börjat beordra alla palestinska pojkar och män över en viss ålder att infinna sig på platser där man förser dem med handfängsel och ögonbindel och för bort dem.

Judarna i Israel gör sig därmed skyldiga till förbrytelser liknande dem de själva blev utsatta för under Hitlers tid. Hur kan det komma sig? Kräver de hämnd på fel folk? Nu för ju israelerna visserligen inte, som sina tyska föregångare, sina fångar till någon gaskran men väl till underjordiska källare med tortyrredskap och det är illa nog.

Illa nog för att omvärlden borde reagera med annat än trötta uppmaningar till båda parter i konflikten. Striden mellan Israel och Palestina är inte jämlik. På den ena sidan kämpar en regerings och en premiärministers arméer, på den andra olika små palestinska terroristgrupper. Det är med andra ord inte en strid mellan Israel och Palestina. Det är Israel mot Palestina och terrorister mot Israel. Arafat har inte uppmanat till de mord som sker på israeler, Sharon har uppmanat till dem som sker på palestinier.

Arafat och Palestina vill få in oberoende observatörer från FN i konflikten, det vill inte Sharon och Israel. Bara det borde ju ge omvärlden en ledtråd om vilken sida som är den onda i den här konflikten. Men hela världen går, som vanligt, i USA:s ledband och USA och Israel är gamla polare - USA tycker faktiskt att Israel är en så bra kompis att de förser Israel med de vapen som israeler sedan skjuter ner palestinier med - och därför händer ingenting.

Dessutom är ju Sharon och hans hejdukar smarta nog att utnyttja den terroristhysteri som drabbat världen. Många har fått för sig att det går att sätta likhetstecken mellan orden "palestinier" och "terrorist" och terrorister måste man ju nu göra upp med en gång för alla - det har George Bush sagt. Ingen ställer frågan om i vilken situation människor måste leva för att en mamma till en självmordsbombare ska säga att hon är stolt över vad hennes son gjort och att hon hoppas att hennes andra söner ska gå samma väg.

Ingen av regeringarna med brinnande intresse för terrorism ställer heller frågan om huruvida en man som sätter en politisk ledare i husarrest och sedan låter sina väpnade styrkor skjuta mot huset i vilket ledaren sitter arresterad samtidigt som denne förhandlar med en representant för den Europeiska Unionen, inte passar ganska bra in på beskrivningen av en terrorist. För visst gör han det. Och borde man då egentligen inte frysa alla Ariel Sharons tillgångar och i rask marsch föra honom till Guantanamo?

Till och med USA:s utrikesminister har nu visserligen gått ut och framfört lite - minst sagt - mild kritik mot Israels ledare. "Sharon borde ta sig en ordentlig funderare på vad det är han håller på med", hette det. Och då minsann hittar vår självgode landsfader också lite luft att ventilera frågan på!

När Göran Persson väl kommenterar det hela gör han det genom att säga att man förstår situationens allvar när USA går ut och kritiserar Israel. Då förstår Göran Persson situationens allvar! Inte när han får veta hur många människoliv som varje dag går till spillo i Mellanöstern, inte när han får veta hur många som skadas, inte när han försöker förstå hur de mår som inte har några riktiga hem eller något eget land att bygga sådana på, inte när människor arresteras och torteras eller när Arafat hålls som fånge och blir beskjuten. Utan först när storebror Bush agerat via sin minister. Oerhört pinsamt.

Så i kölvattnet av händelserna den elfte september kan Israel trampa på och utrota folk i terroristjaktens namn utan att någon vågar reagera med nämnvärd kraft. Och den svenska regeringen, med Persson och Lindh som främsta företrädare, är lika lama som alla andra. Det var också intressant att höra kristdemokraternas företrädare i riksdagsdebatten i frågan tala emot vänsterpartiet och miljöpartiet som drev de kristna rörelsernas förslag.

Man får sannerligen hoppas att Olof Palme, som förstod palestinierna och deras situation, inte har något liv efter detta - i så fall mår han nog rätt illa av att se hur hans partikamrater agerar eller snarare låter bli att agera.

Det är självklart att man ska införa en handelsbojkott mot Israel! En total bojkott. Det gjorde man mot apartheidregimen i Sydafrika - och det blev framgångsrikt - och det borde man göra mot apartheidregimen i Israel. Visst klarar vi oss utan avokado och vad det nu är för något annat av godo som det fullständigt depraverade landet ifråga lyckas producera? Visst kan det vara värt några advokatpäron att få stopp på dödandet av oskyldiga människor?

Trots att det köpstarka Europa har makten att på det här sättet påverka omvärlden daltar man istället med Israel något alldeles hejdlöst. Israeliska representanter kommer till turistmässor för att visa vilket förträffligt land de har. Israel är med i handbolls- och schlager-EM. Varför i hela friden då? Israel ligger i Asien - det är inte särskilt svårt att bevisa. Det är bara det att asiaterna inte vill ha med Israel att göra, just på grund av de brott staten gör sig skyldig till. Och då står Europa där med öppna famnen när man borde göra precis tvärtom och visa kalla handen.

Israel har ingen som helst rätt att bete sig som de gör. Att stövla in och döda i de palestinska "flyktinglägren", som det hela tiden refereras till i våra media - trots att vi i de här flyktinglägren inte ser några tält eller provisoriska bostäder utan riktiga hus eftersom lägren existerat i fyrtio år; så länge har palestinierna varit på flykt i sitt eget land.

Det är på tiden att palestinierna slipper fly. Det är på tiden att palestinierna slipper dödas. Det är på tiden att den rika, ignoranta, kristna delen av världen gör som de kristna vill och inför en bojkott mot mördarregimen i Israel.

Av Lasse Franck 25 mar 2002 12:27