Mitt liv som Hollywood-skådis

Nu till helgen visas Oscarsgalan, årets största nöjeshändelse här i Hollywood. Det är alltid lika spännande att se. Under TV-sändningen är det tomt ute på gatorna, hela staden sitter förväntansfullt framför sina TV-apparater.

Majoriteten av åskådarna är kämpande skådisar själva som drömmer om att en dag få gå uppför den röda mattan och förhoppningsvis hålla sina tårögda tal inför alla kameror och Hollywood-eliten.

Bakom denna superglamorösa prisutdelning finns en vardag och verklighet för oss alla "okända" som fortsätter att jobba och slita för att kanska en dag få ett genombrott i en bransch som ar oerhört tuff och kall många gånger. Det finns ett par uttryck som beskriver attityden här ganska väl och de är: "Om man inte är en Celebrity så är man en Nobody. "Är man inte smal så är man bara fet och är man inte ungdom så är man bara gammal". Det finns så mycket besvikelser på vägen och det är fler motgångar än framgångar.

Jobben kommer aldrig regelbundet och är svåra att boka. Många gånger är det "tjänster och gentjänster" som gäller såvida man inte är släkt med rätt person, är tillsammans med rätt person, eller åtminstone bekant. På min nivå får man också kämpa för att inte ständigt bli "type cast" som tjej. Alla har vill göra en till ett sexobjekt. I början hade jag ingenting emot det och tyckte att det är bättre att jobba och bli "type cast" än att inte ha något jobb som skådis alls.

I längden blir det dock ganska tröttsamt. Därför tycker jag att det är befriande när man lyckas få en roll i en teateruppsättning. På scenen får man en chans att visa upp sig, skildra en karaktär mycket mer komplex än de jobb jag har gjort inom TV och film hittills. Det ger en näring att stå på scenen 5-6 kvällar i veckan inför en publik, trots att vissa gånger har jag bara tjänat 50 kronor per föreställning. Men det är inte pengarna som det viktigaste för mig, utan passionen att kunna beröra publiken som skådis med sitt uttryck och sin berättelse.

Att man gör det så gott man kan och att man alltid försöker förbättra sig själv inom det här yrket. I USA måste man vara med i SAG Screen Actors Guild om man ska jobba som professionell skådespelare inom TV/film. Som "SAG"-medlem tjänar man i regel cirka 10 000 som dag-skådis eller runt 40 000 per vecka. Detta ar självklart inga kändis-löner utan de har sina egenförhandlade kontrakt.

Det låter lysande, men jobben är som sagt enormt svåra att få och inom TV/film finns det tyvärr ocksa många maktfulla människor som försöker utnyttja en till sin egen fördel eller tillfredställelse. Vardagen ar en berg- och dalbana, ena dagen känner man sig besviken och deprimerad och helt plötsligt går man på en audition och får rollen.

Jag kommer aldrig att ångra mitt yrkesval, jag har följt min passion och skulle inte kunna leva på något annat sätt. Jag försöker ständigt lära mig av mina motgångar, misstag och samtidigt behålla en positiv inställning. Trots allt tycker jag att det är spännande att bo här eftersom det finns så många möjligheter, så mycket kreativitet och därför är varje dag en utmaning. Det finns även många bra och seriösa människor inom den här branschen och det är dem man ska söka sig till.

Att "lyckas" för mig innebär att jag kan livnära mig på skådespeleriet och att jag kan se på mig själv som kvinna och vara stolt över mina val och den jag är. Jag är gift och har nyligen fått barn, vilket inte gör det lättare för mig som skådis här i LA, men min nya roll som mamma är den viktigaste i mitt liv. Även om man själv sitter drömmande och tittar pa Oscarsgalan med stor respekt för många rollprestationer kan jag inte låta bli att undra hur mycket vissa har tvingats till eller själva valt att kompromissa och uppoffra för att vara där de är idag.

Efter att ha bott i filmindustrins huvudstad i fyra år måste jag nog erkänna att även jag har blivit lite mer cynisk, eller så var jag tidigare bara lite för naiv.

Av Stephanie Reuter 22 mar 2002 13:34