Chockhöj skatten på annonser!

Det går att minska massmediekoncentrationen. Om något parti verkligen vill det.

Det har sagts förut, men förtjänar att sägas igen. 80 procent av dagspressen är borgerlig, vilket innebär att så lite som 13 procent av Sveriges befolkning läser tidningar som förespråkar deras egen ideologi. Fenomenet har sin enkla förklaring - företag annonserar bara i borgerliga tidningar. Vänstertidningar bojkottas av företag och har därför inte råd att producera tidningar till lika konkurrenskraftiga priser. Det är förstås en demokratisk kris om inte alla politiska läger kan göra sig hörda i massmedia.

Särkilt i valtider märks styrkeförhållandena i pressen tydligt. Förra valet blåste de borgerliga tidningarna upp LO:s bidrag till socialdemokraterna och kallade det en mutskandal. När det visade sig att moderaterna fick minst lika mycket bidrag, fast inte öppet redovisade, tystnade debatten i Dagens nyheter och andra borgerliga tidningar. "Korruptionen" som det förut hade kallats, hade inte något nyhetsvärde längre. Journalisterna styr själva, enligt sin politiska åsikt, vad som är en nyhet. Det behöver inte vara något problem - så länge det finns röster från alla politiska läger i debatten.

Liknande propaganda kommer säkert att dominera den borgerliga pressen de närmaste månaderna. Dagens nyheter och andra tidningar kommer att snedvrida och vinkla utan att vi märker det. Det syns redan nu - de stora dagstidningarna är till exempel fyllda av paralleller mellan kommunismens brott och vänsterpartiets åsikt i ägandefrågor. Några vänsterpräglade artiklar är däremot svåra att finna.

Något såg ut att hända i höstas när socialdemokraterna på partikongressen i november antog en motion som krävde lagstiftning mot ägarkoncentration inom media. Men strax efter kom det nedslående beskedet. Kulturminister Marita Ulvskog, som annars är så modig, och regeringen vågade inte lägga fram förslaget. Redan 1997 när hon tillsatte en kommitté för att utreda frågan, var de borgerliga med Anders Björck i spetsen där och stjälpte hela arbetet. Han sa att Stalin hade gillat förslaget. Det är liknande argument som oftast framförs från borgerligt håll - alla ingrepp i näringslivet är stalinism. Det är tragiskt. Poängen med minskad mediekoncentration är ju att flera ska komma till tals och att debatten ska få ytterligare syre. Men de borgerliga verkar vilja kväva debatten. Är det någon som är stalinist är det Anders Björck. Kanske förstår han inte vems ärenden han går egentligen. Här på Sourze skrev han att Marita var "mediemaktlysten" och att lagstiftningen syftade till att "komma åt framgångsrika och välskötta mediekoncerner".

Kommer det aldrig bli någon mångfald? Är det kört nu när socialdemokraterna sagt nej? Det tror jag inte. Europa-parlamentet har sedan länge krävt att intitativ ska tas och kommissionen har skrivit grönböcker. Utkasten till direktiv har dock ännu inte lett till resultat. Förhoppningsvis går de inte mediakonglomeratens ärenden utan läsarnas, tittarnas och lyssnarnas. Det bästa förslaget jag hört har dock framförts av bland andra Tomas Lappalainen. Det går ut på att kraftigt beskatta annonserna i pressen. Tidningarna skulle då skriva för läsarnas skull och inte för annonsörernas. De som driver mediaföretag endast för att tjäna pengar - de som koncentrerar ägandet - skulle tvingas tänka över sin verksamhet. Skatten skulle kunna användas till ett utökat presstöd.

Det är nästan så att jag är beredd att rösta på det parti som förslår något liknande, oavsett vilket det är, eftersom det är ett slag för demokratin. Vilket inte är mycket utlovat. De borgerliga partierna lär inte klaga - de är nöjda med situationen, precis som Stalin förmodligen var det, och vill inte ta steget mot åsiktspluralism. Jag hoppar verkligen att någon politiker våga gå emot Bonniers och Stenbeck. I deras värld råder vinstmaximerings lag - desto färre konkurrenter och billigare nyheter, desto bättre. Ett så kallat sparpaket betyder samma sak för ett mediaföretag som för alla andra företag. Nog är de "framgångsrika" och "välskötta" - de slösar inga onödiga pengar på att gräva.

Journalister är ju aldrig objektiva och det ska de inte vara. Information som en journalist "förmedlar" till läsare är filtrerad och tolkad. Det är inget problem i sig. Det är vårt ansvar som medborgare - inte någon nämnd som straffar tidningar med en liten notis ingen läser - att vara kritiska mot allt vi läser. Problemet är att en enda ideologi dominerar bland aktörerna i massmedia. Chockhöj skatten på annonser och problemet är löst.

Av Henrik Hermansson 20 mar 2002 09:17