Inför folktro och mystik på schemat

I läroplanen från 1994 under 1.1 Grundläggande värden står det:

"Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människor lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skalla gestalta och förmedla. I överenstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell."

Det var de borgerliga partierna som ville att kristen etik och västerländsk humanism skulle stå med i läroplanen. Socialdemokraterna gick med på denna kompromiss så länge undervisningen var icke-konfessionell. De borgerliga var kanske rädda för att till exempel muslimsk omoral eller österländska inhumana idéer skulle förstöra ungdomen och göra dem till olagliga, snåla, intoleranta och ansvarslösa människor.

Detta är en intressant valfråga - är det inte dags att göra om läroplanen och stryka orden kristen och västerländsk?

Kristendomens inflytande på vårt samhälle är förstås å andra sidan omfattande. Att sakna kunskaper om kristendomen är samma sak som att sakna förståelse för samhället. Ann-Britt Dalsjö tycker att kristendomen ska införas i skolschemat. Det tycker jag också. Men inte för att människor med en kristen tro skulle glädja och trösta mer än andra. Människor som inte tror på Fader vår kan fölåta och älska lika mycket. Kristendomen bör finnas på schemat, men inte som en moraliskt högre stående religion, utan som en del av kulturarvet. Kännedom om kristendomen ger ett rikare kulturliv. För egen del är jag förtjust i filmen "Seven" och Nick Caves musik. Både filmen och sångerna vore förmodligen ointressanta om jag inte kände till kristendomens lära om dygder och synder. Samma sak gäller många andra filmer, sånger, serier och böcker. "Apornas planet" är ett annat exempel som bygger på Kristus-myten om mannen som kommer med bud om en ny civilisation. Och vem är inte präglad i sina tankar av den kristna gränsdragningen mellan himmel och helvete, gott och ont, gud och satan, änglar och demoner? Rätt och fel?

Undervisningen om kristendomen borde vara kritisk och behandla välgörenhetsorganisationer likaväl som korståg, omsorg för svaga likaväl som häxprocesser, en del församlingars självuppoffring likaväl som andras självgodhet. På uppdrag granskning för ett tag sedan intervjuades några äldre damer som under sin livstid samlat in närmare 600 000 kronor till välgörenhet. Samma summa som svenska kyrkan spekulerat bort i aktier på några månader. Välgörenheten har andra förutsättningar idag.

Alla krig beror på religion, säger en del. Det är inte sant. Många krig beror däremot på organiserad religion. Den kollektivt utövade religionen har inneburit mycket dödande i den ena eller andra gudens namn. Detta är att skilja från den individuellt utövade religionen. Många är religiösa i den meningen att de funderar över livsfrågor eller det övernaturliga utan att bekänna sig till någon världsreligion. Jag tycker det är sunt att inte automatiskt klä sig i förnuftets tvångströja och göra livet mindre än vad det är. Individuellt utövad religion bör ha en större plats på schemat. Till exempel undervisning om William Blake och Swedenborg som uppfann sina egna gudar, eller mystikerna Juan de la Cruz, Margery Kempe och Teresa de Jesús som ägnade sina liv åt att be, helt avskilda från samhället. Den enskila religiösa erfarenheten som mystiken bygger på är enligt mig betydligt intressantare än vilka kläder, rökelser eller ljusstakar organiserade religioner använder.

Även folktron bör finnas på schemat. Ända in i våra tider fördömer några av Svenska kyrkans företrädare folktron. Trots att präster alltid velat att människor ska tro på Gud och ingen annan, har de genom tiderna trott på spöken, troll, älvor, tomtar, näcken, lyktgubbar, skogsrået och varulvar, alla av dem övernaturliga varelser. Medan folk låtsades tro på Gud i kyrkan om söndagarna trodde de på fullt allvar på andra väsen till vardags när de jobbade. Religionsundervisningen borde inte ha som mål att hämma elvernas fantasi genom att begränsa området till kristendomen och andra trossystem, utan egga fantasin genom att undervisa om mystik och folktro. Jag är av den tron att kärlek kommer ur fantasin och inlevelseförmågan, vare sig den resulterar i en tro på Fader vår, Allah, tomtar och troll eller ingenting alls.

Av Henrik Hermansson 18 mar 2002 15:29