Vad ska vi kalla pappas make?

Mammas nye kille har inte rätt att ge order hemma, det har plastpappan. Men det är den vårdnadshavande riktige pappan som har mer att säga om när det gäller till exempel hur barnbidraget används. Ungefär så.

Men när vi nu med snabb takt ändrar hela familjekonceptet till att omfatta även homosexuella relationer och adoptioner inom dem, blir det intressant att hitta begrepp för dessa förändringar. Någon kan säga att det inte är nödvändigt, att alla barn är lika mycket värda, och att alla vuxna skall älska och ta hand om barnen. Visst. Men samtidigt vet vi att vår identitet byggs mycket i förhållande till den grupp som vi växer upp i. Vi blir döttrar, söner, morsor, farsor, fastrar, gudfäder, morfäder och kusiner.

I och med att Sverige är så amerikaniserat att till och med på Öresundsbron står det Sverige-Sweden, så finns det väl knappast någon som funderar på att hitta på nya svenska namn till dessa nya relationer. Då tänkte jag att vi kunde göra som i mitt hemland Finland; ta gamla ord som inte längre används i språket och ge dem ny innebörd. Så får vi välbehövliga begrepp och samtidigt vårdar vi språket och kulturen. I den andan gör jag nu ett försök att skapa nya svenska begrepp av ord som jag lånat från boken "Gammel go götebosska" av Åke Andersson.

Dotterns nya fru: en kippe uttalas tj.. Betyder ursprungligen småfåglar.

Sonens nye man: en tjomme. Betyder ursprungligen en kille eller en fästman.

Deras adoptivbarn i förhållande till alla mor- och farföräldrarna: en tomp betyder ursprungligen duva.

Pappas nye man: en kompa, betyder ursprungligen spelkompisar i olika lagspel

Mammas nya fru: en inkiett. Betyder ursprungligen som adjektiv angelägen, envis.

Ja, ni kanske har bättre förslag. Men en sak är klar, när familjen nu ändrar sin yttre form, då borde vi ha även ha ord för att prata om det. Och där räcker inte engelskan långt, om det inte förstås är en engelsman som pappan gift sig med...

Av Johanna Parikka Altenstedt 16 mar 2002 19:52