Idag började rättegången med förhör av rättsläkare. Han gav en väldigt otäck beskrivning av hur de två skotten träffat Fadime och orsakat skador och död. Till sin hjälp tog han overheadbilder som illustrerade vinklar med mera.
Sedan följde slutplädering. Åklagaren drog sig inte för att använda mycket starka ord i sitt tal. Mordet på Fadime kallade hon för en ren avrättning. Hon beklagade sig även över Rahmis beteende under de olika förhören. Han har haft svårt för att svara ordentligt på frågor och ofta börjat tala i långa ordalag om saker han ej tillfrågats. Även om hon kunde ha viss förståelse för att en sådan traumatisk upplevelse som att döda sin dotter kan ha gjort att Rahmi har haft svårt att minnas saker fann hon ett sådant sätt
oacceptabelt inför rättsväsendet. Åklagarsidan yrkar på livstids fängelse för Rahmi Shahindal.
Att vara försvarsadvokat i det här fallet kan inte vara någon lätt uppgift, som denne påpekade. Inte på grund av att Rahmi redan erkänt brottet det finns ju otaliga exempel på att ett erkännande inte alltid betyder skuld, eller på grund av personliga preferenser, utan för att Rahmi redan dömts på förhand av hela det svenska samhället. Att sedan försöka påvisa oskuld kan kännas frustrerande. Han tvivlar starkt, och hans tvivel bygger på den tekniska bevisningen avsaknad av krutrester på Rahmis händer och kläder och grannens vittnesmål grannen sa att han sett en svarthårig man i trappuppgången medan Rahmi är mer gråhårig. Var det verkligen Rahmi som sköt Fadime?
Rahmi gjorde ett sista utspel innan överläggningarna var slut. Han påstod att systerns vittnesmål inte var tillförlitligt eftersom hon har varit psykiskt sjuk. Detta var inledningen till något som verkade bli ännu en av hans långa pläderingar om oväsentligheter, så han avbröts. Hans sista ord var ett upprepande av det han sagt så många gånger förr: "Jag var sjuk när jag sköt henne".
Hur domen lyder får vi veta i början på april.
Jag skulle till sist bara vilja ge uttryck åt en beundran för den styrka som Fadimes lillasyster påvisat. Hon är den enda som talat när alla andra i familjen valt att vara tysta. "Jag måste tala för Fadime när hon inte kan göra det själv."
Av Ida Udovic 15 mar 2002 16:43 |
Författare:
Ida Udovic
Publicerad: 15 mar 2002 16:43
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå