Vårt hus intogs av soldaterna

Vår granne våningen under berättade igår på telefon vad som hänt i vårt flerfamiljshus:

Soldaterna hade kommit dit strax efter ett under natten till tisdagen. De sköt sönder låset till dörren i entrén och började ropa på folk i trapphuset. Alla tryckte först livrädda i sina lägenheter. När soldaterna började bulta på dörrarna till lägenheterna öppnade folk, och beordrades ögonblicken att komma ut i trappan och att lämna huset.

- Ge er iväg till släkt och vänner! Här får ni inte vara kvar!

Alla vägrade dock att lämna huset. Efter en stunds förhandlande fick de som bor i huset tillåtelse att vara kvar i garaget längst ner i källaren. De flesta satte sig i sina bilar för att tillbringa natten där. Nedifrån kunde de höra hur soldaterna genomsökte lägenheterna och hur de sköt sönder låsen och gick in också där ingen var hemma. Så småningom stannade de i lägenheterna högst upp, det vill säga inne hos oss, hos vår granne mitt emot och i lägenheten under oss. Från garaget hörde man också att fönsterrutor krossades och att man sköt från huset.

På morgonen kom soldaterna ned till garaget och beordrade alla familjer att komma upp och gå in i en av lägenheterna i huset. Arton personer, varav flera barn, stängdes in i denna lägenhet. Soldaterna återvände till de tre lägenheterna högst upp, varifrån skottlossningen fortsatte under flera timmar. Vid tvåtiden släpptes de inspärrade ut.

- Ni kan gå tillbaka till era lägenheter, sade soldaterna och lämnade huset.

Så snart soldaterna gått tog sig vår vicevärd runt i huset för att ta reda på vad som förstörts. Flera dörrar var sönderksjutna. I vår lägenhet var flera rutor krossade.

- Hade de varit i alla rummen, undrade jag.

- Nej, mest i vardagsrummet, sovrummet och på den inbyggda verandan, svarade grannen.

Just de rummen där man har bäst utsikt och bäst skottfält, tänkte jag. Grannen fortsatte:

- Det såg väldigt rörigt ut där inne när soldaterna hade gått, så vi tyckte vi fick ställa i ordning hos er så gott vi kunde. Jag tackade för hjälpen, och han fortsatte uppmuntrande:

- Du behöver inte vara orolig. Vi vaktar er lägenhet till dess ni kommer tillbaka.

Vi är mycket tacksamma över att ingen i vårt hus har skadats eller dödats. Vi är också mycket tacksamma över våra goda grannar som vaktar vår lägenhet till dess att vi har möjlighet att komma dit. Det är givetvis ytterst obehagligt att veta att soldaterna varit inne hos oss och skjutit från vår lägenhet. Så snart möjligt vill vi försöka ta oss hem för att se hur mycket som förstörts, och om någonting har stulits. Svenska konsulatet har lovat att ta mig med när de får tillstånd av israelerna att köra in i Ramallah. Nu på morgonen fick jag dock besked att de inte kan ta mig med idag på grund av den mycket svårbedömda situationen i stan. Kanske blir det i morgon fredag, eller på lördag när Ingrid kommit tillbaka från Sverige.

Under tiden stannar jag i Jerusalem och samlar information om vad som händer. Fick nu på morgonen veta att ingen har sovit i natt i Bethlehemsområdet på grund av kraftigt skjutande och framryckningar av israeliska stridsvagnar i södra delen av Bethlehem. Även runt lutherska kyrkan i centrala Bethlehem har det varit mycket skottlossning under natten. Vad som hänt där lär förmodligen klarna under dagen.

Av Ingrid och Gustaf Ödquist 14 mar 2002 13:52