Jag - en kosmetikatorsk

Jag skulle köpa en födelsedagspresent till min kusin. Det passade mig verkligen eftersom jag länge hade velat åka in till stan för att handla. Och inte bara vart som helst, utan på ett väldigt speciellt ställe jag hade kommit över någon vecka innan: en liten, intim butik fullproppad av diverse tvålar, oljor, parfymer och bodylotions. Jag drogs till den direkt, som nattfjärilen till flamman. Så är det ofta när man är med tjejer: "Oh, titta, där ligger Bodyshop... hur många minuter är det kvar tills bussen går?"

Men denna butik är ännu bättre, den är nämligen ännu mer "naturlig" än Bodyshop, tvålarna är nämligen "specialgjorda" och ännu mer anpassade efter dina behov! Jag gick in och började gå runt. Titta, lukta, känna. Vilken av dessa passar bäst min hudtyp? Vilken doft matchar min personlighet? Det blev, tillsist, olivtvålen. Hela 72 procent olivolja som med sitt skonsamma och återfuktande lödder smeker din kropp tillbaka till den feminina mjukhet som du är ärftligt berättigad och som vardagens stress och bekymmer kan hämma...

Nu är det i och för sig så att min hud är väldigt torr, jag duschar väldigt ofta och måste smörja in mig för huden inte ska stretchas sönder, men det är inte det det handlar om. Det handlar om vad som fick min uppmärksamhet att så totalt fokusera sig på denna lilla, stinkande butik och vad som fick mig att också, förutom olivtvålen, köpa en helt fantastisk, ja till och med revolutionär ansiktstvål som är specialutvecklad för "ungdomshy" acne. Kan det ha att göra med dess utmärkande "trestegsfunktion" som först rengör porerna på ett grundligt plan för att sedan återfukta din hy och liva upp den med riktiga bitar frukt och kärnor som "peelar" bort alla dina problem?

Man behöver inte ens köpa någonting, man kan bara spatsera runt i butiken och drömma om hur man noggrant smeker sin kropp med diverse hudvårdsprodukter för bästa möjliga men på samma gång naturliga effekt inför en träff med en ny pojke eller bara gamla vänner: "Åh, vad du luktar gott idag, är det en speciell parfym?" "Dina slingor avtecknar sig faktiskt fantastiskt fint mot övriga håret i eftermiddagsljuset!" "Du måste berätta för mig vem du går till för att göra i ordning naglarna!"

Det där med att göra i ordning naglarna fattar jag faktiskt inte; är naglarna naturligen i oordning?

Min kusin fick också en ansiktstvål den blåa sorten med någon slags välgörande frön i, en olivtvål Jag skulle gå så långt som att säga att alla kvinnor har rätt till en olivtvål! plus en schampotvål som ger fukt och henna för den glansiga, intensiva färg som förvisso finns naturligt inom henne, men bör framhävas genom diverse kemiska produkter som finns på marknaden. Det finns ju ändå inom henne, eller hur?

Det första jag gjorde när jag kom hem var att jag skar itu min olivtvål och lagrade den i kylskåpet för bästa möjliga bevaring. Det andra var att jag tog upp resten av tvålen i badrummet och lade den varsamt om ändå aningen ovilligt eftersom övriga familjens vanliga, vita tvålar också låg där i tvålkoppen på badkarskanten. Ansiktstvålen fick, tillsammans med den parfymerade handtvålen från Bodyshop, tag plats på handfatet "Jag hoppas att ingen av misstag använder den för att tvätta händerna". Jag ville hoppa in i duschen på en gång.

Olivtvålen kostade 45 kronor 70 för den med 80 procent olivolja och 18 procent lagerbladsolja, ansiktstvålen med trestegsfunktion kostade 70 kronor 35 för en halv och schampotvålen ungefär dubbelt så stor som en femma kom jag över till vrakpriset 49 kronor. Sammanlagt handlade jag för 249 kronor.

Vaddå? Det är faktiskt bra att skämma bort sig, det vet ju alla. Vi förtjänar det - det är någonting tjejtidningarna lär oss och vi lär oss ännu tidigare vad det är vi ska skämma bort oss med. Det kanske är som att köpa en glass eller en biljett till sitt favoritband, men jag tycker inte det. Vi tjejer föds upp i en värld där vi får veta att utseende är allt för status; lycka och framgång. Det är mer än bara ett intresse. Vi är överdrivet beroende av andras åsikter och våra åsikter är överdrivet beroende av andra. Depravation. Alla övermänskliga ideal får oss att känna oss odugliga och oälskade, berövade på någonting vi inte riktigt kan sätta fingret på. Det är inte rätt. Och vi är gemensamt skyldiga att ändra vår situation; ingen annan kommer att göra det åt oss.

Kosmetika är inte bara ett kul tidsfördriv. De överdrivet romantiska beskrivningarna om vad diverse skönhetsprodukter kommer att göra för vårt välmående, tror jag uppfattas av många som fånigt. Men jag tror också att de bottnar i någon slags värdering som kommer göra min kusin skitglad över att jag har köpt henne 169 kronor värt av exklusiv, utdrygad kaustiksoda.

Vad skulle hända om vi bojkottade alltihop? Och då menar jag naturligtvis inte bara tjejer, men det är tjejerna jag är mest orolig för. En värld utan ideal? Knappast. Vi är beroende av ideal, vi anpassar oss till varandra för att fungera i sociala sammanhang. Vi är alltför rädda för det som är främmande. En liten nedtrappning, då? Så att några fler får en chans att inte hata sina kroppar; så att några fler får en chans att inte hata dem som inte passar in.

Jag vet att jag har en tendens att låta fördömande och till och med militant jag hoppas att denna lite mer intima, uppriktiga artikeln kan skänka lite förståelse för fenomenet Elin, men hur ska jag annars uttrycka min sorg över dagsläget? Över min egen barndom som präglades av ett evigt ältande över utseende. En barndom som jag inte tror är främmande för de flesta tjejer. Termen "evigt ältande" är ny, innan skulle jag ha kallat det för "kritisk översyn i förmån för en väg till bättre självförtroende" eller någonting i den stilen...

Jag vill inte ha barn, jag vet inte om jag vågar. I så fall kommer jag att dra ut dem i skogen och proppa dem fulla med samhällskritisk och feministisk litteratur. Jag vill inte att det ska vara så, jag vill att jag och mina barn ska kunna vara lediga i sitt sätt, inte vara rädda för våra kroppsfunktioner och ha en sund inställning till sex och kärlek. Det ultimata beviset för det skulle kanske vara att man lyckades gå förbi "Fresh"-butiken den heter faktiskt så! och inte ägnade den ens ett ögonkast.

Men hur?

Av Elin Adler 14 mar 2002 15:27