Mannen utan liv

Han hade känt sig kymig den senaste tiden. Kymig förresten, konstigt ord, fanns det med i ordlistan? Han stannade upp och såg sig omkring, räknade ut den närmaste vägen till biblioteket och började gå tillbaka in mot stadens centrum. Väl inne på biblioteket letade han fram Svenska Akademiens ordlista och försökte hitta kymig. Det fanns inte med. Märkligt, det användes men existerade egentligen inte.

När det plötsliga kunskapsbegäret var stillat bestämde han sig för att tillbringa eftermiddagen i läsesalen bland dagstidningar och mer eller mindre kulturella tidskrifter. Bättre det än att gå hem till det tysta huset och vänta på att de övriga familjemedlemmarna skulle dyka upp. Ikväll skulle han minsann komma hem sist, biblioteket stängde inte förrän klockan åtta. Visserligen missade han både Jeopardy och nyheterna, men det fick det vara värt. Margareta kunde gott få bli lite orolig för honom. Det var dags att han gjorde något annorlunda, hans vardagliga lunk sedan två år tillbaka började gå honom på nerverna. Företaget han hade jobbat på i nästan fyrtio år la ner verksamheten och flyttade till något av de baltiska låglöneländerna, vilket det var kom han inte längre ihåg. Och vem ville anställa en femtiofyraåring utan utbildning? Han existerade, men användes inte. Det enda han kunde konkurrera med var sin arbetslivserfarenhet, och vad betydde den när hans arbetsuppgifter hade varit att låsa upp på morgonen, dela ut posten på förmiddagen, sopa parkeringen på eftermiddagen och slutligen låsa överallt innan han gick hem.

De hade gett honom ett avgångsvederlag som räckte i arton månader. Sedan började han stämpla och till våren fick det bli någon form av fortbildningskurs, hade arbetsförmedlaren förklarat. Annars skulle hans stämplingsdagar ta slut innan sommaren.

Den lokala dagstidningen hade han redan läst, den låg prydligt hopvikt på köksbordet där hemma. De större nationella tidningarna kändes ovana att titta i, speciellt kultursidorna. Mannen till höger om honom hade en engelsk tidning i knät, kanske skulle han leta upp en sådan. Nej, han kunde inget annat språk än svenska, så det gick inte. Varför inte en kurs i engelska till våren? Nej, Margareta skulle skratta åt honom. Inte ökade hans chanser till ett jobb för att han kunde prata engelska.

Det fick bli faktatidskrifter istället. Där fanns en hel del att välja mellan. Han började med motortidningarna. En genomgång av det senaste årets Råd&Rön visade att tvättmaskinen de köpte i våras var sämst i test. Det skulle Margareta inte bli glad att höra. Först funderade han på att riva ur tidningssidan, men sedan såg han en kopieringsapparat ute i korridoren. Varje kopia kostade två kronor, men det kunde det vara värt. Hon sade sig alltid veta bäst och lyssnade aldrig på hans åsikter. Det värsta var att barnen började bli likadana. De skämdes väl över att ha en arbetslös pappa när deras kompisars föräldrar kunde titulera sig både läkare och direktörer.

Det var roligt att kopiera, och det fanns många intressanta artiklar som var värda att läsas mer än en gång. I tidningarna om Hälsa hittade han många tips om tonårsakne, viktminskning och motion. Reportagen om dessa människor som hade tagit tag i sin situation och lagt om sina matvanor och börjat röra på sig var fascinerande. Hans fru behövde minska i vikt, själv var han smal som en sticka. Det spelade ingen roll hur mycket han åt, inte ett gram ökade han. Bröllopskostymen satt fortfarande som gjuten, men Margaretas klänning skulle bara lyckas täcka halva kroppen.

Egentligen tyckte han inte om att läsa om sjukdomar, men en artikel om den vanligaste cancerformen hos män, prostatacancer, fångade hans intresse. Sist i texten uppmanade journalisten alla män att göra regelbundna kontroller eftersom tidig behandling av sjukdomen gav ett gynnsamt resultat. Det fanns också angivet några symptom som kunde uppstå som ett första varningstecken.

Han blev alldeles kall. Håglöshet, svagare stråle vid urinering och tätare besök på toaletten - särskilt nattetid. Det stämde in på honom. Han tittade sig omkring med nya ögon. Allt var som vanligt. Han reste sig tvärt och gick fram till informationsdisken.

- Jag skulle behöva lite hjälp, sa han till kvinnan som satt där.
- Jaha, svarade hon vänligt, hur kan jag hjälpa dig?
- Öh, jag.. jag skulle vilja veta mer om pro.. , han kunde inte ta det hemska ordet i sin mun och svalde hårt. Påssjuka, menar jag.
- Påssjuka, upprepade hon förvånat. Jaha, vi har ju det mesta i datorn nu, kom med så ska jag visa dig hur man gör.

Hon gick fram till en av de många datorerna. Det verkade som hon förstod att han inte var van att använda en dator för hon skrev ner hela sökförfarandet på en lapp som hon gav honom innan hon gick. Han märkte att hon tittade åt hans håll några gånger för att se om han kanske behövde hennes hjälp igen.

Han stod och tittade på skärmen utan att se något. En ung flicka kom fram och frågade om han var färdig. När han svarade nej suckade hon och upplyste honom om att maxtiden vid datorn var trettio minuter. Han insåg att han hade slarvat bort fem av dem och vek upp fusklappen. När ordet prostatacancer dök upp på skärmen kände han först stolthet över att ha lyckats manövrera datorn rätt. Därefter smög sig rädslan på igen. Han började läsa. Texten på skärmen tog slut, men han förstod att det fanns mer information. Villrådig tittade han bort mot informationsdisken, men kvinnan där var upptagen i ett telefonsamtal. På en stol några meter bort satt flickan och tittade surt på honom. Efter en snabb överläggning med sig själv beslutade han sig för att be henne om hjälp.

- Öh, tjejen, kan du komma hit?

- Är du färdig nu? frågade hon och reste sig upp.

- Nej, jag undrar hur jag får fram resten av texten?

- Du trycker på Page Down, svarade hon besviket och pekade på en knapp på tangentbordet. - Men du hinner inte läsa allt, artikeln är på åtta sidor och du har bara tolv minuter på dig.

- Men jag måste läsa detta, sa han tyst.

- Då får du skriva ut det, sa hon och såg frågande på honom.

När han nickade gick hon bort till kvinnan som hade avslutat sitt telefonsamtal. När hon kom tillbaka tryckte hon på några olika knappar.

- Utskriften är färdig om en minut, du kan hämta den borta i informationen.

- Tack, mumlade han, men hon hade redan glömt bort honom på väg in i cybervärlden.

Kvinnan vid informationsdisken räckte honom en bunt med papper. När han frågade om det kostade något log hon och sa att eftersom det var första gången han utnyttjade tjänsten så bjöd hon på det. Han tackade och tvingade sig sedan att lugnt gå tillbaka till sin stol för att läsa artikeln.

Han satt i väntrummet och följde sekundvisarens gång på klockan som hängde på den cremefärgade väggen. Det var tio minuter kvar tills han skulle få sin dom av doktorn. Vid första besöket hade de tagit urin- och blodprover. Gången därpå hade de gjort en undersökning av hans bakre fysionomi som han helst ville glömma, och han hade dessutom gått igenom en ultraljudsundersökning av njurarna. Sköterskan hade ringt igår och bett honom komma hit idag för en genomgång av provsvaren.

De där hemma visste fortfarande ingenting. Kvällen när mardrömmen började hade han kommit hem strax efter klockan nio på kvällen och mött ett alldeles nedsläckt och tomt hus. En timme senare hade hans fru och två barn kommit hem och diskuterat den pjäs de varit och tittat på. Ingen frågade hur han mådde. Margareta blev sur när han visade henne undersökningen om tvättmaskinerna, särskilt som den modellen han hade föreslagit var bäst i test. Artiklarna om bantning rev han sönder för husfridens skull.

Sköterskan dök upp i dörröppningen och log sitt rara leende mot honom. Han reste sig stelt och ansträngde sig för att gå rakt trots att det snurrade i huvudet på honom. De kom ut i korridoren och var snart framme vid doktorns rum. Han satte sig på besöksstolen och stålsatte sig inför doktorns besked.

Doktorn började från början och berättade om ett värde i blodet som kallades PSA, det hade visat sig vara förhöjt. Detta hade föranlett till undersökningen av njurarnas funktion. Dessutom hade de tagit cellprover på hans prostata för att utröna om det fanns några spår av cancer där.

Han hörde hur läkaren harklade sig. Nu skulle det komma. En stark ton började ljuda inom honom och stängde ute alla andra ljud. Han såg hur doktorns läppar rörde sig och i huvudet ekade det ´Du har cancer´. Plötsligt började rummet snurra allt snabbare, som i en nedåtgående spiral. Ett övermänskligt tryck kändes över bröstet och han kippade efter andan. Ett ljus syntes i slutet på tunneln och en röst sa till honom att släppa taget, att sluta kämpa emot. All smärta försvann och det kändes som om han svävade upp mot taket. Därefter blev allt svart.

Det var vår i luften. I rabatterna började snödroppar och krokusar titta fram. Solen sken och gav lite värme åt mannen som stod och väntade vid busshållplatsen utanför sjukhuset. Han stod där och log, för han hade fått tillbaka livet. Det var ingen cancer, hans prostata var bara lite förstorad. Tur att han inte hade sagt något till Margareta, då hade hon skrattat åt honom nu. Fast han skulle sluta bry sig om vad hon tyckte, det var dags för honom att börja leva sitt eget liv nu. Nästa vecka skulle han anmäla sig till en kurs i engelska.

Av Sanna Parkell 08 mar 2002 11:56