En nolla med ett ölglas. Prolog

Prolog.

Detta är en kort roman.

Jag antar att ett sådant påpekande i vanliga fall skulle vara fullkomligt onödigt. Men nu är det så att det är en roman som handlar om Stockholms krogliv i allmännhet och Sverige i synnerhet och det kan leda till läbbiga konsekvenser.

En av de två böcker som kan sägas vara en sorts förebild för den här är Jan Guillous "Det stora avslöjandet" som handlar om journalister.

Att skriva om journalister är såväl roligt, tillfredsställande som meningslöst eftersom majoriteten av journalister givetvis inte godtar det som skrivs om dom. Eftersom det sedan är journalister som informerar/desinformerar det zombifierade läsarboskapen i konungariket Svergie så mister den litterära kritiken sin skärpa. Nu gled Jan, mig veterligen, undan denna procedur eftersom han valde att byta namn på personerna, möblera om I tid och rum samt form.

Detta som sagt för att gardera sig när journalisterna skall utöva sin yttrandefrihet "tillbaka".

Jag som JG har nöjt mig med att bara byta eller ändra namn på personer samt platser.

Detta för att slippa de läbbiga konsekvenserna.

Personen Rob Leeds har så stora biografiska likheter med mig själv att det i verkliga livet inte skulle kunna vara en tillfällighet. Men jag betackar mig för att Rob Leeds, den arme fan, skulle vara samma person som jag. Om nu någon läsare hävdar att Rob och jag är samma person så rekommenderar jag att den personen läser just "Det Stora avslöjandet" där JG mästerligt uppvisar konsten att låna ut och kasta om personlighetsdrag.

Så är det i den här karusellen, ingen är utpekad. Ingen händelse kan relatera till någons personlighetsdrag eller en särskild tid och plats.

I förordet till nämnda bok så har JG skrivit att han anser att romanen numera är en usel form för utpekanden. En uppfattning jag inte delar.

Peninsulabranch 1993

Av Stefan Holmqvist - SHQ 08 mar 2002 14:08