Maktgalen och ondskefull?

Det går inte att leda ett land, ett företag eller ens ett mindre projekt med förutsättningen att det finns en ledare som har Rätt och de som inte håller med honom/henne har Fel. Ett sådant ledarskap med en Rättänkande Ledare leder till framför allt två saker: förtryck av oliktänkare och förtryck av avvikande idéer.

Att förtrycka oliktänkare är definitionsmässigt obehagligt för de som förtrycks, och då menar jag inte bara det obehagliga i att GeStaPo sliter upp en ur sängen tre på morgonen och sätter en i ett läskigt fängelse. Det är antagligen värre att bli utsatt för statligt iscensatta hatkampanjer som till och med får dina vänner att överge dig innan du hamnar i den läskiga finkan.

Värre ändå är att den Rättänkande Ledaren undan för undan omger sig med ja-sägare, människor som inte skärskådar varje idé och förkastar de delar som inte skulle fungera. Detta förtryck av idéer är det mest katastrofala för de som lider under en Rättänkande Ledare. Ingen, och nu menar jag verkligen ingen, kan själv eller i samma lilla grupp eller parti tänka fram fungerande sätt att framgångsrikt styra ett land ett företag eller ett projekt. Till slut blir den enda politiska idén man orkar driva, det enda som finns kvar av alla fagra löften, den att till varje pris behålla makten.

Exemplen på denna typ av idémässig inavel är otaliga: Mao, Salazar, Castro, Hitler, Pol Pot, alla militärdiktaturer som vill skapa ordning, Stalin, etcetera. Alla har de en gång velat väl, alla har de slutat som maktgalna och ondskefulla diktatorer.

Maktambitioner begränsar snabbt urvalet av idéer som kan befrukta enahanda politiska program. Se bara på våra egna politiska församlingar, de verkar till stora delar bestå av trångsynta banjospelare istället för av de fritänkande visionärer vi behöver. Det behöver inte ens vara valrörelse för att politiska debatter skall framstå som bättre banjodueller. Därför är det inte heller förvånande att makten glatt och utan eftertanke våldför sig på de som protesterar på ett lagligt sätt utanför de av samhället givna ramarna; att sverigedemokraten Richard Jomshof skriker som en gris när han får sparken från gymnasieskolan af Chapman i Karlskrona verkar bara öka upphetsningen i att utöva makt istället för att fungera som signal till makten att den gått för långt.

För att undgå maktfällan gäller det att hålla tankeförbud och fördömanden av folk med annorlunda idéer på armlängds avstånd. Det är betydligt jobbigare än att hålla annorlunda idéer borta, men det är det enda som kan rädda en från att en politisk banjo växer fast i knät. En kompis utryckte det så här: "Jag börjar inse att det är en liten källa till hybris att inte rygga tillbaka för små korn av sanning oavsett vilka dyiga utmarker dom råkar ligga och tindra i. Det känns som en riktigt positiv egenskap att inte köpa några hela åsiktskit & co".

Det är inte bara så att man ställer sig bredvid Hitler och gänget när man försöker hindra folk som är kritiska. Man missar också många intressanta och tankeväckande idéer om man avfärdar allt någon säger bara för att denne råkar vara sosse, nasse, syndikalist, kommunist, nyliberal, banal eller gubbe-med-keps. Berika dina åsikter - lyssna på alla!

Av Jesper Nihlén 06 mar 2002 13:48