I baksätet på en taxi

Körpasset hade börjat för över en timme sedan, så när det äntligen pep till på skärmen blev han först lite förskräckt. Informationen rullade upp, hämtning på Hamngatan 34. Kontantkörning. Han startade bilen, en svart Volvo V70 med tonade rutor, och gled mjukt ut i trafiken.

Det var ett ungt par som stod och väntade på trottoaren. Tydligen var de nyför-älskade, båda slank in i baksätet. Eller tänkte de försöka springa ifrån betalningen. "Till Skördevägen 8, tack", informerade kvinnan och fnittrade när mannen drog henne intill sig och trevade under blusen innanför kavajen.

Han suckade inombords och aktiverade taxametern. Därefter höjde han volymen på stereon några steg och tryckte samtidigt på centrallåsknappen. Man fick inte göra så egentligen, men flera kollegor hade berättat om hur effektivt de hade stoppat gratis-åkare på det sättet.

De smäktande tonerna av en populär kärleksballad strömmade ut ur högtalarna som ett slags ackompanjemang till verksamheten i baksätet. Texten påminde honom om hans förra flickvän som hade lämnat honom förra sommaren. Helt förkrossad hade han gråtit i en vecka, sedan varit berusad en hel helg och därefter bestämt sig för att leva ensam. Visst träffade han tjejer, men det var mest tillfälliga förbindelser. När de började ställa krav drog han genast öronen åt sig. En gång blev han tvungen att byta telefonnummer sedan han drabbades av telefonterror. Senare hade han hört att den före detta älskarinnan var psykiskt sjuk och var dömd flera gånger för förföljelse av män som hon trodde ville gifta sig. Numera passade han sig noga.

Han hörde hur de stånkade och stönade i baksätet. Innan bilkön började röra på sig igen kastade han en blick bakåt och fick då se kvinnan ligga med uppknäppt blus och den korta kjolen uppdragen över höfterna. Mannens händer rörde sig över den nakna huden.

"Ni har väl filt med er", frågade han och sänkte volymen på stereon.

Det blev alldeles tyst. Han flinade när han såg i backspegeln att de gled isär illröda i ansiktet. Kvinnan gömde sig bakom förarstolen och fräste åt pojkvännen att hon minsann kunde klä på sig själv.

Av någon konstig anledning trodde majoriteten av passagerarna att han inte kunde höra vad de hade för sig i baksätet. Trots det lilla utrymmet var det som om han inte satt där. Som ny taxichaufför hade det känts pinsamt, men sedan hade en äldre kollega lärt honom knepet om hur man effektivast avbröt alltför grovt hångel i bak-sätet. Det bästa var att det funkade varje gång.

När de kom fram till den angivna adressen stack mannen fram två hundralappar och mumlade att det var jämnt. Han tackade och insåg att de hade lämnat över femtio kronor i dricks. En mycket bra början på kvällen.

Kollegorna fick sig ett gott skratt när han berättade om eskapaden i baksätet när de fikade tillsammans strax före midnatt. Efter tre kvart med liknande anekdoter som blev alltmer snuskiga lämnade han caféet och loggade in sig igen. Nu började det rulla på och körningarna avlöste varandra fram till klockan fyra på morgonen och han började fundera på att åka hem. Då pep det till igen och den här gången skulle han hämta på Skördevägen 8. Med ett stort leende på läpparna styrde han mot adressen som låg alldeles i närheten.

Passagerardörren öppnades och den unge mannen som han hade skjutsat dit stack in huvudet. "Hon kommer snart", började han och avbröt sig tvärt när han kände igen chauffören. Förläget bad han honom vänta och återvände in i huset. Några minuter senare kom paret ut. Kvinnan klev in i baksätet och mannen kastade in något efter henne innan han satte sig bredvid henne och stängde bildörren.

"Hamngatan 34, tack", sade kvinnan ivrigt. "Men du får gärna köra en omväg, vi fick nämligen låna en filt av våra vänner."

Av Sanna Parkell 06 mar 2002 17:35