Hur fan ska feministen bete sig?

Man kan inte påstå att det finns feminister som är bättre än andra. Däremot kan man säga att deras sätt att sprida sitt budskap kan variera när det kommer till genomslagskraft alternativt klass. Man kan även ta sig en funderare på vad den enskilda feministen vill med sitt budskap.

Att gå och basunera ut att alla killar är hormonstinna varelser som vill alla tjejer illa och deras privata delar vill vi dra mot rivjärn, det funkar inte. Problemet är att alla inte fattar det. Media ser sin omedelbara guldgruva och vips står dessa tjejer på löpsedlarna med stridsyxan i handen och halva Sveriges befolkning drar en djup suck. "Ja, dessa feminister. Jag hoppas min dotter inte blir en sådan".

Suck säger jag och blir besviken på allt och alla som gör så. På media. På svenska samhället. På metoderna. Och mest av allt på bakomliggande omständigheter som gör att tjejer känner att det är enda sättet. Som blivit så besvikna på samhället. Som känner sig så undervärderade. Som är så förbannade på samhället att de "tvingas" bli hatiska. Vem hör dem annars?

För vem hör de som bara är "light" det vill säga inte har valt att dedikera massa fritid till kvinno-frågan? Svar: Ingen. Att feminism har fått ett sådant enormt genomslag och ständigt är på tapeten beror just på de som använder sig av radikala metoder. Utan deras insatser är jag rädd att "upp till kvinnokamp" fortfarande skulle ligga på hyllan för "kan tas itu med om några år" hos diverse politiker.

Feminism ska handla om jämställdhet. Att ingen ligger i klassen under. Det går inte fram genom drastiska metoder. Det är då "aggrofeminist"-begreppet uppfinns. Och sådan flicka, sådan som hatar allt och alla, är väl inte du? Fy det hoppas jag inte. För om dem har vi minsann sett på tv. De har inget för sig än att springa in på fina "trevliga" tillställningar som Fröken Sverige med "gubbslem"-skyltar och tröjor. Jag vill nästan gråta när jag tänker på att ordet feminist lite börjat ta formen av slagord i folkmun.

Att reportage om plastikoperationer där det inte går fram ett direkt budskap "Det här är inte bra!", "Såhär gör du för att bli snygg!" ifrågasätts naturligtvis. Men det måste redaktionen bakom Bitch som sänt en följetong i ämnet väl ha fattat innan, eller? För varför gör de ett sådant program? Påstår de själva att de är ett feministiskt program? Tycker de själva att de gör något bra för sina medsystrar med sina reportage? Är plastikoperation ett steg närmare den starka, sjäkvsäkra och jämställda kvinnan? Jag menar att bara skriva Bitch - Babe in Total Control of Herself - måste ju bara det vara ett skämt. Vem kan med handen på hjärtat påstå de har total kontroll över sig själva? Tilde de Paula och Hannah Widell? Don´t think so! Fråga bara "om du fick ändra på något, vad skulle det vara?" Om det är någon djävel som kan säga "inget" tar jag gärna emot tips.

Jag håller med om att man inte kan skylla allutseende fixering, ätstörningar och så vidare på Veckorevyn och dylika tidningar. Det handlar i grund och botten om en samhällsbild som jag tror kommer ta generation efter generation att sudda ut, om den någonsin kommer att göra det. Att kvinnan är det "lägre" könet, så har det ju varit eller snarare, så har hon behandlats/behandlas, i hundratals år. Dessvärre tar förändringar tid. Och kvinnans roll finns sedan länge redan fast etsat på de flestas hornhinnor. Oavsett vad de flesta säger så har de en klar bild över vad som är manligt och kvinnligt.

Veckorevyn och co gör dock sitt jobb med att låta "skönhetsmyten" leva vidare. Det är ju inte som om deras inslag på marknaden gör saken mindre bra. Bra på så vis att här har ju faktiskt flickorna för ovanlighetens skull fått något prioriterat för just dem, eh?. Snarare spär de på med något som nästan skulle kunna kallas för utseendepropaganda. För faktum kvarstår att om inte jag hade läst artikeln " Så får du fastare bröst", med bilder som illustrerade alla rörelser när jag var tolv hade jag inte stått i duschen varje dag i något års tid och pressat handflatorna mot varandra. Det trots att jag var tolv och inte hade några bröst att tala om. Lika bra att grunda liksom. Både för bröst och framtida självbild.

Det står inte bara sex och utseende i tidningarna. Mycket annat också. Men som tolvårig smygläsare så är det de sidorna som man illa kvickt bläddrar fram. Det och sminktipsen. Inte orkar man läsa långa reportage då inte. Jag vet att Veckorevyn, Cosmopolitan och dylikt inte har den målgruppen heller men tro mig, in den åldern är det roligare än någonsin att komma över en sådan tidning.

Det finns en tidning som heter Kamratposten. I den stod det för både killar och tjejer i mellanstadieålder. Båda könens intressen diskuterades. Det fanns bara en del där det väldigt omtalade ämnet sex behandlades. Det området hette "Kropp och Knopp" och där var problemen i nybörjarstadiet och rätt så diskreta.

Med tidens gång växte vi ifrån KP och tjejer övergick till Frida, nästa steg Veckorevyn och Mitt Livs Novell och så vidare. För killarna tar det liksom stopp där. Nu var det sport och datorer som gällde. Och inte i speciella "tonårsupplagor" heller.

Hoppar man sedan några år framåt igen så finns det för killar herrtidningar
à la Café och Slitz. För tjejer finns nu Tara och Amelia. Snusk för männen, och åldras med värdighet för kvinnorna.

Jag flyttar mig tillbaka till den gången då det för första gången stod som glasklarast att vi skulle få olika insyner när det kom till sex. Nämligen det beryktade och ständigt återkommande, nästan uttjatade, samtalet hos skolsyster. Då vi flickor och pojkar som gick i fyran fick gå i olika grupper. Det där när hon stoppade en tampong i ett glasvatten och den svällde upp till enorm storlek och det knöt sig i alla flickors underliv. "Aldrig tampongen!"

Uppdelade könsvis. Flickor med en förtrolig tant. Pojkar med en pillermarisk alternativt djävlig tant som bara sa pinsamma saker. Kan naturligtvis inte veta till hundra procent då jag är av det kvinnliga könet. Varför var det inte en kille där och pratade med killarna? Och om det ändå inte fanns det - varför inte ett gemensamt samtal?

Visserligen hade vår segration börjat långt tidigare, men är det någonsin fel att skapa förståelse? Eller i alla fall göra ett försök till det?
Leder vidare till varför finns det ingen spalt/tidning efter Kropp och Knopp där killar kan läsa om sex? Kan tänka mig att skolsyster inte var så fruktansvärt upplysande. Så vad som händer med kroppen, det fick de som alldeles eget uppdrag att upptäcka.

Och var det inte här som vi flickor för första gången fick höra om välansade bikinilinjer det kommer en dag flickor, då ni kommer att få så mycket hår att lite måste rakas bort. Var då inte rädda att be er mamma om råd när det kommer till rakhyvel? Och det är klart att det skulle vara så. I Hennes & Mauritz postorder-katalog hade jag misann sett underklädesmode - inget hår där inte. Hår skulle inte finnas där och så var det.

Faktum är att - klyscha - vår omgivning formar oss. Hade vi som små flickor fått se buskar på sidorna av bikinitrosorna på Fröken Sverige deltagarna, då hade inte rakningen varit självklar. Hade inte en smart trosförsäljare kommit på att troskanter var ju jättefult på flickbakar, hade inte stringtrosan funnits.
Och så vidare och så vidare.Kan ju visserligen gå hur långt som helst. Om pojkar fått bära kjol, klänning och smink från början hade det inte varit konstigt. Om vi inte visste att det var vanligare att tända på motsatt kön skulle homosexualitet vara konstigt. Summerat som: vi skapar våra egna ideal och komplex. Eller någon framkallar dem. Men det här är ju redan så uttjatat så det finns inte. Därför är det också väldigt konstigt att inga drastiska åtgärder tas till.

Men visst. Det är klart att det finns människor som vill läsa tjejtidningar och se på tjejprogram. Många är de också. Jag själv erkänner mig skyldig till att ha sett flera program utan att byta kanal, dock slutat med tidningarna. Men då kan jag inte frångå att jag vet hur vissa delar påverkar mig. Hur många av mina vänner som berättar om hur mycket Veckorevyn och dylikt påverkat dem fram tills idag. Om ätstörningar som HAR kommit ifrån de smala modellerna i modereportagen. Jag är ledsen att säga det, eftersom det med all säkerhet inte var någon grundtanke. Men min generation tjejer är gravt påverkade av dessa medier. Inte för att de startat hela karusellen med "så ska kvinnan se ut". Utan för att de fortsätter spy ut skönhetspropaganda och marknadsföra alla tusen olika sminksorter som framställts för att försköna oss damer.

Av Elin Mellerstedt 05 mar 2002 16:01