Något om psykologi och psykiatri

Sålunda förvandlas dessa teorier och hypoteser till
dogmer och truismer, människor fastnar i denna
psykologiska fälla där de tror sig veta, och detta har
i sin grund också blivit psykologins och psykiatrins
sanna natur.

Människor hittar också lättare avvikelser hos sig själva
och hos andra efter det att de först väl har fått sig
dessa beskrivna, och på detta sätt produceras, "smittar"
och sprider sig ständigt mera av avvikelser, benägenheter,
psykiska störningar och indoktrinerat, intellektuell
galenskap i vår värld. Och mera arbete åt psykologer
och psykiatriker.

Genom hela vår uppväxt är det lärare, experter och
intellektuella auktoriteter som vi har fått lära oss att
lyssna till och att respektera, och det går heller inte
för sig att ifrågasätta, avslöja eller avfärda dessa som
vet mera och bättre.

I synnerhet har psykologer många år av studier bakom sig
på hög akademisk och intellektuell nivå, och sålunda har
psykologin kommit att utvecklas till en både auktoritär
och totalitär lära där endast välutbildade psykologer har
befogenhet att yttra sig om detta ämne.

Psykologin har även kommit att utveckla en sinnrikt
utformat totalitär skyddsanordning, där den som inte
rättar sig efter psykologins riktlinjer lätt kan
förklaras som psykiskt sjuk, som autistisk, paranoid,
schizofren, psykopat eller som lidande av någon forma
av abnormitet och/eller social fobi.

Sålunda kan obekväma personer lätt klassificeras som
hopplösa fall, omhändertas, avskiljas och undanstoppas.

Ganska enkelt genom att psykologin påstår sig veta mera
om individen än denna vet om sig själv vilket den
naturligtvis inte gör, så ställer sig psykologin i ett
orsakande förhållande till denna och förvandlar sålunda
honom eller henne till en objekt och en effekt av denna
indoktrinerade lära.

Under vissa regimer har människor ganska enkelt förklarats
som oliktänkande varpå de har burats in eller försvunnit,
och här skiljer sig inte psykologi och psykiatri mycket
från vissa religioner och fanatiska ideologier.

Här ser vi tydligt hur psykologi och psykiatri ställer sig
i en synnerligen orsakande position genom att skapa objekt
och effekter av individer, och detta är inget annat än
historiska fakta och dagens sanning.

Vad vi här gör är emellertid att vi ganska enkelt ändrar
på dessa positioner genom att som en utomstående källa ta
upp psykologin och psykiatrin till en objektiv, kritisk
och etisk granskning.

Och detta kan vara väl behövligt att göra, om så bara för
att tillvarata vår demokratiskt lagstadgade yttrandefrihet.

Av Knut Jörgensen 01 mar 2002 10:04