Bostadsmarknaden på Nya Zeeland

Fast då pratar vi om lägenheter på gångavstånd. Här hyr studenter oftast villor och har sen annonser där man söker flatmates.

Åkte förbi en villa i stans utkant där ett gäng killar satt och drack pilsner och grillade och hade stereon på hög volym. Utanför så hade dom ett stort plakat om att dom hade rum för en flatmate, sen hade grabbarna skrivit med röd penna: FEMALE flatmate.

Dom är nämligen väldigt bortskämda med att hitta bostad lätt här nere och när jag berättar om hur det är att få en lägenhet i Sverige och speciellt i Stockholm så gapar dom med vidöppen mun och tror att jag dribblar med dom.

Att man kan skilja sej och stå i bostadskö i flera år, att man som studerande kan få åka flera mil till sitt universitet eller sova i källarlokaler.

Här öppnar man en tidning, vilken som helst och det bara dräller av lägenheter och hus till både uthyrning och till salu.

Jag skulle hyra en lägenhet för nåt år sen här nere. Jag tog bara dagstidningen och en gul penna och markerade dom jag var intresserad av och gick runt och kollade hur det såg ut.

Värdarna var oftast privatvärdar som var måna om att man skulle flytta in och kunde till och med skaffa lite möbler om man ville ha något. Dom kunde reducera hyran om man tecknade för lång tid. Jag pratar om lägenheter på gångavstånd ifrån stadskärnan!

Jag hyrde en lägenhet som låg i botten på en stor kåk. Fick visserligen betala 3 månader i förskott och hade en månads uppsägningstid. Stor ljus etta med uteplats. Spis,kyl/frys och tvättmaskin fanns, vilket inte alltid finns.

Paret som äger huset bor en trappa upp och värdinnan har ett visitkort som hon delar ut frikostigt där hon marknadsför sej som världsberest hyresvärdinna.

Hon vill intervjua mej om var och i vilka länder jag varit. Jag säjer lite svävande att jag varit runt i Europa och i USA.

Hon tjatar om att hon vill veta vilka länder. Hon ger sej inte! Hon berättar var hon varit. Det är Australien, England och USA. Hon uppmanar mej nu att tänka efter och berätta vilka länder.

Jag vill ju inte och säjer runt i Europa och i USA. Hon går inte förrän jag berättat säjer hon. OK, jag suckar och börjar ifrån: Sverige, Finland, Danmark, Norge, Tyskland, Österrike, Schweiz, Holland, England, Spanien, Italien, Jugoslavien, Grekland, Turkiet, USA och sen har jag ju mellanlandat på lite olika ställen där jag bara varit i några timmar och nu Nya Zealand.

Det är ju mycket lättare för oss i Europa att passera många länder än det är för dom som bor här nere.

Hon tar aldrig mera upp ämnet världsberest.

Hade kunnat hyra något närmare city men jag ville ha lite trädgård utanför fönstret. Här blir man inte av med sina hus och lägenheter i brådrasket och många här äger det hus dom bor i och sen om dom ärver hus av sina föräldrar så kan man helt enkelt inte sälja dom utan försöker att hyra ut dom.

En del kollegor till min sambo äger inte bara ett eller två hus utan 3-4 stycken. Min sambo hade sitt och sitt ex hus till salu i 2 år innan en spekulant slog till.

Tänk er att vara knuten till sitt ex under så lång tid på grund av av mättad marknad !

Varje dag när jag tittar i tidningarna så ser jag samma färgbilder på samma hus månad ut och månad in.

Men har man inget jobb och lever på socialbidrag som här nere är en fis i rymden jämfört med den svenska välfärden så har man svårt att få en bostad.

Det finns kommunala bostäder, ett fåtal.

Det är köparens marknad.

Av Suzanne Ek 27 feb 2002 10:37