Marcus Priftis har fel

Genom att svänga sig med ett hopplock av friserade siffror och smått naiva påståenden, försöker Marcus Priftis visa att invandringen till Sverige egentligen skulle kunna vara hur stor som helst. För så länge vi har marknadsekonomi löser det sig av sig självt. Det är naturligtvis inte så enkelt som Marcus påstår.

Visst är det så att en lagom stor invandring är något positivt för ett land så länge människorna som invandrar har något att tillföra landet. Vallonerna förde under tidigt 1600-tal främst med sig kunskap om järntillverkning och arbetskraftsinvandrarna på 1950- och 60-talet förde med sig viljan att arbeta i svensk industri. Skillnaden är dock den att medan den begränsade invandringen av valloner möjliggjorde integration och slutligen assimilering - en förutsättning för ett stabilt samhälle - kom arbetskraftsinvandringen att ge upphov till en hel del för Sverige nya problem; inte minst framväxandet av förortsghetton där vissa invandrargrupper avskärmade sig från det svenska samhället. Redan då kunde man skönja problem med ökande brottslighet och utslagning som följd.

Att integration och assimilering inte fungerat lika väl hos arbetskraftsinvandrarna, i jämförelse med vallonerna, står framförallt att finna i mängden invandrare; ju fler människor av en viss folkgrupp, desto större chans till misslyckande då dessa människor främst söker sig till varandra. Risken för att den växer fram etniska enklaver ökar. Genom att vända blicken mot exempelvis det starkt segregerade USA, får vi en inblick i hur det framtida Sverige kommer att se ut. I förortsghetton som Rosengård, Hammarkullen och Rinkeby är vi tyvärr redan där.

De problem som uppstod med arbetskraftsinvandringen på 1950- och 60-talet, med ghettoisering och utanförskap, är ingenting i jämförelse med de problem som växt fram med de utomeuropeiska invandrarnas intåg i Sverige de senaste trettio åren. Det har börjat växa fram små samhällen med folkgrupper som varken kan eller vill bli en del av Sverige. Tittar vi på den muslimska minoriteten, som idag uppgår till mer än 400 000 individer, ser vi att man från deras håll börjat ställa krav på allt ifrån egna daghem och skolor till egna lagstiftande församlingar, krav som kommer att öka i takt med att gruppen växer. Resultatet är förödande då det en gång homogena och stabila Sverige förvandlas till ett land där olika etniska grupper strävar åt olika håll. Vi ser idag resultaten i form av en ökande mycket grov brottslighet: all statistik visar med tydlighet att det är vissa invandrargrupper som ligger bakom en stor majoritet av den grova brottsligheten som exempelvis personrån, åldringsrån, gruppvåldtäkter och maffialiknande verksamhet.

I till exempel Malmö kan vi idag tydligt se de problem jag talar om. Följden har bland annat blivit att svenska barnfamiljer flyr Malmö av rädsla för det alltmer våldsamma och otrygga Malmö - något lokalpressen rapporterat om vid flera tillfällen. Vad händer den dagen då det inte finns några kranskommuner att flytta till? Svaret på Marcus fråga om vad som skulle hända om Sverige tog emot en miljon nya invandrare är total katastrof. Orsaken till detta står att finna i utanförskapet som sådant; att integrationen misslyckats. En miljon nya invandrare som Marcus så käckt talar om skulle få hela systemet att kollapsa.

Lars Jansson, universitetslektor i företagsekonomi från Göteborg, har i en rapport kommit fram till att totalkostnaderna för svensk invandringspolitik idag uppgår till mer än 250 miljarder kronor årligen en bra bit över de välfriserade siffror Marcus svänger sig med. Dessa siffror har han fått fram genom att titta på alla aspekter inom invandringen. Det handlar om allt ifrån direkta kostnader för flyktingförläggningar och socialbidrag till kostnader kopplade till den allt grövre invandrarrelaterade brottsligheten.

Det är i denna utgiftspost vi hittar förklaringen till de mycket svåra nedskärningarna inom vård, skola och omsorg. Detta är siffror som några invandrarbutiker inte kan balansera upp.

Visst kan invandringen vara berikande, men bara i lagom mängd och bara så länge integration och assimilering fungerar. Ingetdera kännetecknar svensk invandringspolitik av idag.

Av Richard Jomshof 26 feb 2002 13:35