sourze.se

Westessons 100 favoritfilmer: nr 72

...och till de groovigt vemodiga tonerna av "Last train" gungar Whit Stillmans minne från fornstora dagar, "The last days of disco" 1998, in på listan...

En allt mer manisk och hetsig Matt Keeslar: "Disco will never be over. It will always live in our minds and hearts. Something like this, that was the big and this important and this great will never die. For a few years, maybe many years, it will be considered passé and ridicolous. It will be misinterpreted and caricatured and sneered at, or worse, completely ignored. People will laugh about John Travolta, white polyester suits and platform shoes, but we had nothing to do with those things and we still love disco. Those who didn´t understand will never understand. Disco was much more, and much better than all that. Disco was too great and too much fun to be gone forever. It´s got to come back someday. I just hope it will be in our lifetime."

Komplement: "The last days of disco" fullbordar en trilogi som ambitiöst kartlägger en subkultur som faktiskt fått föga uppmärksamhet på duken: unga semiintellektuella småborgerliga preppies. Åtminstone mina fördomar får sig en ärlig match också av Stillmans båda första filmer, "Metropolitan" 90 och "Barcelona" 94. Om inte annat svänger samtalen lika fonky som Chic, Diana Ross och The O´Jays.


Om författaren

Författare:
Valdemar Westesson

Om artikeln

Publicerad: 24 feb 2002 11:45

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: