Arbetsmiljö, är jag bortskämd ?

Jag fick ett samtal från deras fabrikschef som sa att de kanske skulle få en ledig tjänst som ostarbetare.

Han sa att deras receptionstjänst troligen skulle tillsättas internt och att annonsen bara troligen var ett spel för gallerierna.

Fabriken är bara 15 kilometer ifrån där jag bor och en av väldigt få arbetsgivare.

Jag struntar ju i vad jag gör och är ju ingen karriär människa.

Han ville att jag skulle komma redan samma dag på intervju.

Fick ta på mej skoöverdrag och en stor vit rock och sen så var det rundvandring.

Jag får en rundtur till det som skulle kunna bli min arbetsplats.

Jag får inte gå in där utan får titta genom ett fönster liknande det man ser bebisar genom på BB .

Där inne står en ensam kvinna vid en stor maskin.

Dom andra som jobbar i samma skift jobbar en trappa upp, alla står ensamma vid var sin arbetsstation utan möjlighet att ens slänga ett ord till varandra eller att ens se varandra.

Det är bullrigt, så hörskydd är ett måste.

Hon har vita gummistövlar som går upp till knäna och en stor vit overall och en mössa.

Det är aldrig under 28 plusgrader i rummet då osten har hög temperatur då den kommer in rummet.

Det är vita vägar och helt utan fönster förutom det fönster som vetter emot korridoren och där ingen nånsin går förbi då det är en återvändsgränd.

Får veta att ibland så kommer det studiebesök som tittar in genom fönstret.

Jag får gå in i ett kontrollrum där man visar att man har en kamera riktad emot kvinnan som står och jobbar.

Hon vet alltså om att man tittar på henne men hon är helt avskuren ifrån mänsklig kontakt själv.


Chefen vill veta hur mycket matte man lär sej i svenska skolor då nästan alla som jobbar i mejeriet oavsett arbetsplast har universitetsutbildning!

Jag tycker det är bortkastat att gå på universitet för att sen stå och packa ost, men det säjer jag ju inte.

Jag fattar inte vad matte har med det hela att göra då man ska titta på en maskin som plastar in osten och bara övervaka så att osten inte kommer på sniskan.

Det är stora ost block på cirka 20 kilo och tunga att dra rätt.

OK, en del arbetsplatser har ribban högt och högre än vad som behövs.

Jag visade upp min cv med bra referenser ifrån tidigare chefer.

Jag har arbetat inom administration de senaste 20 åren men har ett förflutet som allt möjligt som kassörska, fabriksarbete, au pair, stall skötare, äldre omsorg med mera.

Det är 3 dagars skift.

3 dagar ifrån 05-17, 3 dagar ifrån 17-00, 3 dagar ledigt.

Att i 3 dagar stå i 28 graders värme i overall och gummistövlar och packa ost i 12 timmar !

Inga kollegor att prata med, bullrigt och inga fönster!

Man får bara kissa på bestämda raster och man kan inte nås via yttervärlden och har ingen telefon och får inte ens ha en halskedja på sej.

Jag går hem och gör ett schema för 2 månader och inser att jag kommer aldrig att träffa min man på en helg igen.

Ibland kommer jag inte att se honom på 3-4 dagar då jag kommer hem när han redan sover.

Jag ska köra 15 km hem på en väg utan vita vägmarkeringar och utan vägbelysning eller reflexer.

Jag kan tala om att det är becksvart och svårt att köra bil med bara billyset utan ovannämnda.

När jag ska vara där 05 på mornarna så måste jag antagligen gå upp redan 04 och är inte hemma igen förrens klockan 18 och då stupar man antagligen i säng.

Ja jag vill ha ett jobb, jag kanske inte ens blir påtänkt för det här jobbet då dom vill ha universitets studier.

Men vill jag ha jobbet ?

Känner mej väldigt kluven.

Är jag bortskämd ?

Hade det varit kortare tid än 12 timmar så hade jag tagit det rakt av.

Jag visste ifrån start att man jobbar 9 timmar per dag här och att man bara har 3 veckors semester och att man har väldigt korta raster.

Många jobbar 6 dagar i veckan och har en kompensationsdag i månaden på en vardag.

Men 12 timmar och i 28 plus grader i gummistövlar till knäna utan mänsklig kontakt?

Men jag har ju ingen universitets utbildning så vad oroar jag mej för?

Av Suzanne Ek 20 feb 2002 09:25