En annan bild av föräldraledighet

Jag är en 29-årig pappa, jobbar som projektledare på ett IT-företag i Stockholm, och har en snart 2 år gammal son. Jag har varit pappaledig, hämtar och lämnar på dagis regelbundet varje vecka, är hemma med sjukt barn titt som tätt, och springer även ofta på föräldramöten på dagis. Jag är kort sagt nog en ganska genomsnittlig småbarnspappa.

Samtliga fyra arbetsplatser jag har arbetat på har haft antingen uttalade policys för hur föräldraledighet skall hanteras, eller som i ett fall inte haft någonting att invända när jag som första anställd har fört fram krav på att få vara pappaledig. Inte heller har deltid för att sköta hämtningar och lämningar på dagis varit något problem. Det har aldrig funnits några tecken på utstötning eller degraderingar etcetera, utan det faktum att man som småbarnsförälder inte ser jobbet som den första prioriteringen har varit självklart.

Jag kan inte heller se någon direkt gemensam nämnare i företagsstrukturen som skulle kunna förklara detta, det första hade en näst intill 50 procentig fördelning mellan män och kvinnor i alla åldrar, det andra var starkt mansdominerat och hade huvudsakligen folk i 25-års åldern, det tredje hade även det övervägande manliga anställda men hade en väsentligt högre åldersfördelning. På det nuvarande, som har blandat män och kvinnor och även åldersmässigt har stor spridning, är flera pappa/mammalediga, många har småbarn som blir sjuka, flera kvinnor har anställts under graviditeten etcetera.

Det enda jag kan se som skulle kunna ha påverkat min tursamma bana är att samtliga företag har varit inom så kallade "nya media", de har varit relativt sett nystartade och haft rätt litet antal anställda. Kanske har de velat ses som "moderna" företag för att kunna framstå som attraktiva arbetsgivare.

Min bild är dock inte sån, utan jag har hos alla mina arbetsgivare upplevt ett genuint intresse av att hantera sådana här frågor på ett vettigt och mänskligt sätt.

Hoppas det sprider sig.

Av Anders Ekbom 19 feb 2002 14:22