Dumma Spermadrägg - låt mig vara!

dont call me, sms me, dont try to fuck me anymore, i wont let you

jag är jävligt arg. celibat är inte bra för själen - det är för kroppen det är gud.

nu tar jag det sista av vinet. klockan är snart medelålder. jag undrar hur gammal jag kommer att bli. saker som jag vet: jag kommer inte att sluta röka, och därför antagligen dö av emfysem precis som Herr Doktor redan har sagt. det kommer inte bli några barn. there wont be any babies. och ingen man. and No Man. ingen poäng i långa slingrande tankebanor om hur fars namn skall bli bevarat bland de intellektuella genom tiden. det är sådant som jag vet. med säkerhet och på båg. givet. vis.

jag läser Sylvia Plath. dying is an art, like everything else, and i do it exceptionally well.
jag undrar hur man blir en stor människa utan att bli man?

________________________
det här vill jag berätta, för det gör mig arg:

jag träffade annapanna. hon var söt. hon hade en finne på hakan och lyste av stolthet över nya erövrade biceps. vi talade kort om dns debattörer och hon sa: när de hävdar att saker som jag står för är felaktiga blir jag osäker och undrar om jag är dum. och jag sa: anna, bara för att man blir publicerad är det inte säkert att man tänker. också dumma människor blir sedda. och annapanna blev glad igen och gick på toa.

så jag satt där med min öl. jag tände en cigarett. såg mig omkring på män och kvinnor, kändisar och barn och var glad över att jag kunde läsa och att det inte längre var så viktigt för mig om jag hade en finne eller hundra på hakan eller om håret glänste eller om midjan inte var lika smal som förut. jag satt där och såg mig omkring och jag brydde mig inte så mycket om att vara vacker längre, jag var glad att vara en person.

då kom en man fram till mig. han hade alldeles klara ögon och fin skjorta och han undrade om vi kunde byta bord eftersom han och Grabbarna Grus inte riktigt fick plats. ja, givet. vis, sa jag. så vi bytte bord. två Grabbar Grus bestämde sig dock för att de inte skulle byta bord utan istället byta sällskap och hänga sig över mig innan annapanna kom tillbaka. visst vill du väl de? sluddrade den ena och log sådär, medveten om fina skjortan och stålarna och just själva faktum att han var en man. och jag sa nej. bara nej.

jag fnittrade inte. jag slängde inte med håret och låtsades tacksam. jag sa bara nej.

vafan? hur sur kan du va, jävla kärring!
jag är inte sur. men dealen var att vi skulle byta bord och att jag skulle sitta med dig ikväll ingick inte. jag är här med en vän och vill fortsätta vara det.
jävla surfitta.

sådant gör mig arg. att jag inte får säga nej som vilken person som helst utan att bli kallad surfitta. dumma spermadrägg. åh, låt mig vara i fred.

_________________________
ja. snorkel. det finns så många dumma människor. ibland förvånar det mig. vad som däremot inte förvånar mig är det faktum att det är just de allra dummaste som oftast tror sig vara smartast. sådant förvånar mig inte. men jag blir litet avundsjuk. önskar kort och hetsigt, att jag fick vara lite dummare än jag är. så kunde jag sluta sitta och vara glad över att jag har kommit över skönhetshetsen och blivit en person. förlösts ur puppastadiet som kvinnligt våp och blivit tänkande talande kvinna med full förmåga att säga nej, utan att för den skull ha tappat intresset för män som tänker, läser dn och är fasansfullt dödligt attraktiva med ciggen i mungipan och releasefesten för cdn kommande inom kort. nog sätter fabriken i gång för sådana män. det finns det ingen tvekan om. jag iakttar kärleken som växer och fräser och kokar över mellan perioderna i självvalt celibat. och kanske är det därför jag sminkar mig.

jag tycker om smink. jag är ju estet. när jag inte idkar staffli och pensel målar jag eyelinern med svepande drag. det är roligt. då och då får jag till väldigt vackra ögon.
skillnaden är att jag inte använder mig av dessa ögon längre. inte på samma sätt som då. nuförtiden har jag ögon till att se med, och läsa med. jag samlar inte på blickar från män att bygga självförtroendet med. för, tro mig - detta vet jag, självförtroendet består av någonting annat.

ok. so im a marked gender. i dont leave home without make-up. and im a sexist in my own way. im ducking ass-holes when i go out nowadays. there wont be any babies. there wont be a man. No Man used his folded hands to pluck the butterflys wings. and that was a long time ago. im not a virgin anymore. im quite capable. i can see. i can read. i can think. oh, bugger, how cursed am i?

ja. surkärringen honärsurigen.
detluktarsurfittalångväg.
det är så man storknar.
eller bara ler - smiling comfortably
at the madness of urban mundane life.

och kanske kan jag somna nu. om jag försöker
med Sylvia Plath och Lady Lazarus under kudden:

and i eat men like air

Av Annakarin Josefsson 19 feb 2002 11:51