Brunett med långa ögonfransar

Min sambo har sett en annons med damer i en kvällstidning.
Det är foton och en inbjudan till ett öppet hus i helgen där man kan beskåda damerna. Brunetter med smäckra ben och lång röd brun lugg som hänger ner över dom melerade ögonen som skiftar i grön-brunt.

Du är omgiven av dessa smäckra brunetter. Blondiner och svarthåriga flickor vad är det emot en rödbrun gyllene brunett? Ett helt gäng med brunetter som välkomnar dej med hälsningsfraser och bara tävlar om att få komma fram till just dej. En av brunetterna på fotot ser på dej och slickar sej om läpparna. Hon har tungan ute och vinklar den upp över sin överläpp, hon visar upp en tunga som Gene Simmonds i Kiss skulle vara avundsjuk på.

Kom och titta på skönheterna och min man bara tjatar oavbrutet, älskling kan jag inte snälla, åka och bara titta på dom. Bara titta. Du har inte råd med så dyra damer talar jag om för honom. Han ber igen. Jag talar om att man får vad man har råd med. Så nu har vi två scottish highland ute i hagen. Det blev ingen av damerna för dom var för dyra. En ko kan man ju avla vidare på och därför betingar dom ett högre pris och speciellt då det är rasrena damer ifrån scotland.

Tjurarna är billigare eftersom dom inte går att hantera lika lätt och helst säljs som, ursäkta mej tjurarna, som neutrum då farbror veterinären varit på besök och tagit kulorna på dom. En riktig tjur kan ställa till med mycket problem när han blir köns mogen och kan gå genom staket och grindar för att söka efter flickvänner.

Grannen har dessutom 150 mjölkkor i hagen bredvid oss så han skulle inte tycka om att få scottish highland kalvar istället för den sort han vill hålla sej inom. Vi lånar en trailer med galler runt omkring och föser upp två av kalvarna. Den ena är 2 månader gammal och den andra är 3 månader gammal. Dom väger cirka 90 kilo och är stadiga saker, men med smäckra ludna ben och dessa ljuvliga luggar som dom tittar under och dessa ljuvliga ögonfransar.
Vad ska vi ha dom till?

Dom är ju kastrerade. Dom ska få hålla efter gräset i padocken som är för stor att klippa och sen om några år så blir dom kött i frysen. Två lyckliga kalvar som får leva ett bra liv och sedan hamna i frysen. Har lite dåligt samvete för det men intalar mej att kalvarna har det bättre hos mej än dom kalvar jag köper i mataffären, deras hantering vet jag ju inget om men kan gissa mej till och gör jag det så blir jag nästan vegetarian på kuppen.

Dom hade aldrig varit ifrån sina mammor och dom gråter högljutt första natten i hagen utanför huset och vi får ingen sömn alls. Jag tröstar mej med att de kalvar som föds som pojk kalvar oftast inte ens blir en vecka gamla utan hämtas till slakt innan dom knappt hunnit njuta av livet i ett par dygn.

Brukar se galler lådor utefter vägarna med nyfödda pojk kalvar i, sen kommer slaktaren och hämtar dom. Dessa pojkar ska få ett par år på sej. Nu ska jag få dom handtama men hur får man dom handtama när dom aldrig ätit annat än mjölk och gräs och ju är vilda djur? Varför ska dom vara handtama?

Jo jag måste borsta pälsen på dom då dom ju är långhåriga och sen så underlättar det ju om man kan hantera dom när dom ska maskas av och få lus och lopp medel i pälsen.
Svårt att hälla medel i pälsen på en ko som skenar i vild panik i hagen. Hur gör man då för att få dom handtama? Stänger in dom i en box utan mat men bara med vatten och svälter dom i ett par dygn och sen presenterar sej själv och en hink med pellets. Lite taskigt tycker jag, ska man då sitta inne i huset och lyssna på dom gråta en gång till?

Nää ,jag tar en solstol och lite blast ifrån trädgårds landet och en packe tidningar. Sitter mitt i hagen och läser. Har blasten och en hink med pellets framför mej.
Det tar 2 veckor sen har jag vunnit ena kalvens hjärta, den andra är lite mera avvaktande.Jag tar min hink och fyller den med pellets, går ut i hagen och ropar: booooys!
Och då ser den "lilla" kalven mej och han sätter av i vild galopp emot mej och han brölar: Bööööö

Inte något enkelt ko-mu inte utan som riktiga scottish highlands ett bröl som är mera en långtradar tuta eller en lokomotiv signal. Den stora tunga kalven tvärstannar precis innan den kommer fram och sträcker ut tungan och slickar sej om mulen, sen matar jag den med pellets efter pellets direkt ur handen.

En kalv kan inte äta ur handen som en häst utan lirkar sin tunga runt det jag har i handen, nästan som en liten elefant snabel. Jag blir alldeles nerdregglad och kalven slickar på mina bara ben med sin sträva tunga. Kalvens blek rosa mule är alldeles fuktig av droppar. Den andra kalven tvekar fortfarande och vågar inte riktigt men det kommer nog snart.

En äcklig sak med kalvar är att dom kan slicka sin tunga rakt in i sin mule och peta näsan med tungan, hur oaptitligt som helst, så gör även giraffen, ser kul ut när giraffen gör det med sin lila färgade tunga. Har någon luktat på en giraffs andedräkt nån gång? Gör inte det!

Vet inte om jag nånsin kan äta kalvarna själv, det får tiden utvisa. Håller mej till kött ifrån affären och lurar mej själv till att inte ens nudda vid tanken på att det har varit ett levande djur. För jag gillar ju faktiskt att äta kött med smält persilje smör och en ljummen pilsner till.

Av Suzanne Ek 16 feb 2002 21:14