Lagligt att köpa hyresrätt?

Om handel med hyresrätter legaliseras har man förlorat hela vitsen med hyresrättssystemet. Tanken med hyresrätter är ju att man inte ska behöva investera något kapital, det vill säga man ska inte behöva ta någon ekonomisk risk. Hyresvärden gör detta i hyresgästens ställe och i gengäld får hyresgästen betala lite mer för sitt boende i löpande kostnad för att slippa risken. Dessutom ska boendet i hyresrätt kunna vara flexibelt. Man ska kunna skriva kontrakt och säga upp sig på kort tid så att människor som flyttar ofta eller har ett föränderligt liv av någon annan anledning ska ha lätt att anpassa boendet efter förhållandena.

Hyresmarknaden fungerar inte som den var tänkt, men det har andra orsaker än att det inte är lagligt köpa kontrakt. Det främsta problemet är att man inte får vad man betalar för eller betalar för vad man får. En hyresrätt i Gamla Stan med paradutsikt kan vara billigare än en skruttig miljonprogramslägenhet i ytterstan. Dessutom är det relativt billigt att bo stort vilket gör att många inte byter ner sig i storlek till exempel när barnen flyttar ut eftersom de ju får bostadstillägg pensionärer till exempel alternativt har en så låg hyra att de klarar av att bo ensamma i fyror och femmor. Jag säger inte att rena marknadshyror är lösningen på problemet, men jag tror att hyror måste marknadsanpassas, och det ganska kraftigt.

Dessutom måste det bli lättare att byta lägenhet så att marknaden blir rörligare och då är ett viktigt incitament att det kan bli mycket billigare om man väljer att bo i ett mindre attraktivt område. Det handlar för många om prioriteringar snarare än ekonomisk situation. En del lägger pengar på sitt boende och på dyra möbler och prylar, medan andra reser eller skaffar ett fritidshus i skärgården. Om man betalade för vad man hade i lägenhetsväg skulle många fler människor ges möjlighet att välja. Om det var väldigt mycket dyrare att bo i innerstan skulle den dessutom avlastas lite till förmån för förorterna eftersom fler som hellre vill lägga pengarna på annat än sitt boende skulle välja andra lägen.

Om det blev lagligt att handla med hyreskontrakt skulle priserna för dessa raka i höjden eftersom man då skulle kunna låna pengar av banken för att finansiera köpet. Då skulle skillnaden på bostadsrätt och hyresrätt minska ännu mer och de personer som idag inte kan köpa bostadsrätt för att de inte får låna pengar av banken skulle nu inte ens kunna få en hyresrätt. Egentligen är det så att många som bor i hyresrätt mycket väl skulle kunna tänka sig att bo i bostadsrätt. Alla omvandlingar i Stockholm visar ju på detta. Problemet är svårigheten att byta marknad, även för folk som vill köpa villa eller egna hem. Det bästa vore ju om de flesta, utom de med synnerliga skäl att välja hyresrätt, bodde i bostadsrätt, eftersom mellanhanden pengar då kunde användas i alla lägen och byten skulle vara lätta att göra. Hyressystemet skulle då kunna användas av studenter och folk som tillfälligt bor i en stad eller har en annan anledning till behov av flexibilitet.

Svarthandeln är ett stort problem idag, och här behövs en tuffare kontroll av att lagstiftningen efterlevs. Idag fälls inte en enda svartmäklare trots att det finns massor av misstänka fall. Om hyresmarknaden så småningom börjar fungera som en riktig marknad kommer intresset för svarta kontrakt troligen att minska med tiden.

Nu undrar ni förstås vad alla de ska göra som inte kan köpa bostadsrätt för att de inte får låna pengar, eller som har sociala problem av annan art. Ja, det är ju för dessa som hyresmarknden ska finnas, inte för vanliga medelsvenssons med hyggliga inkomster som lika gärna skulle kunna köpa det de vill ha. Sociala myndigheter måste givetvis ha möjligheter att erbjuda boende åt människor med problem, kanske genom att själva äga bostadsrätter eller hyresfastigheter med lägenheter som de kan hyra ut. Vitsen med att staten äger bostadsrätter är ju att segregeringen skulle minska om folk med problem fick bo i en alldeles vanlig bostadsrättsförening. Annars kunde man ju lätt tänka sig vad som skulle hända med ett hyreshus fullt med folk med sociala problem. En god blandning är viktig.

Det finns ett klart behov av både hyresrätter och bostadsrätter i Sverige och jag ser ingen anledning att vilja göra om hyresrätten så att den liknar en bostadsrätt genom att möjliggöra handel med kontrakt. Se istället till att göra hyresmarknaden fungerande som den var tänkt genom att införa ett hyressystem som speglar vad lägenheterna faktiskt är värda i realiteten. Det är bara att kolla på vad bostadsrätter i samma område kostar för att få en bild av vad människor tycker att lägenheterna är värda. Inför också större skillnader i standard så att man kan komma undan billigt om man vill hyra en liten enkel lägenhet utan köksmaskiner och värmeslingor i badrumsgolvet.

Att hyresmarknaden idag är så attraktiv beror på att man helt utan risk kan komma undan med ett väldigt billigt och attraktivt boende om man har tur eller har bra kontakter. Kontakter är inget man likt pengar kan jobba sig till utan det är verkligen en segregerande faktor. Genom att göra hyresmarknaden lite mindre attraktiv för dem som har alternativ skulle man kunna frigöra hyresmarknden för dem som verkligen behöver den eller tycker att det är så viktigt att bo centralt att de vill betala extra för det.

Varför vurmar jag så mycket för bostadsrätter? Tja, alla undersökningar visar att boendemiljön i ett bostadsrättshus är mycket bättre än i motsvarande hyreshus. Människor som äger sitt boende och kan påverka det i större utsträckning genom egna renoveringar känner ett mycket större ansvar för detta. Oftast har dessutom grannarna en bättre sammanhållning. Den största nackdelen med bostadsrätter är att föreningen kan gå i konkurs varvid medlemmarna förlorar sina lägenheter. Lösningar för detta behövs och kanske är ägarlägenheter en sådan. Annars tror jag på grannsamarbete för att skapa en bra boendemiljö.

Kuriosa:
För den intresserade kan jag upplysa om min egen lägenhetskarriär i Storstockholm. Jag växte upp i en mindre villa i norrförort och flyttade som student vid 21 års ålder till en liten bostadsrätt i ett miljonprogramsområde i söderförort. Min första lägenhet kostade 60 000 kr 1994, pengar som jag mestadels hade sparat ihop genom att sommarjobba och lägga på hög. Lite kunde jag låna av mina föräldrar. När jag började jobba några år senare sparade jag nästan 2/3 av lönen i ett år och köpte så min första innerstadslägenhet på Söder för 630 000 kr 1997 varav jag lånade 400 000 kr av banken. Några år senare ville jag och min pojkvän, som hade en liten bostadsrätt i norrförort, flytta ihop och vi köpte gemensamt en större lägenhet för 1,8 milj 2000, också den på Södermalm. Han är student och jag har ingen enorm inkomst, men genom idogt sparande och ständiga uppbyten med start i förorten har vi lyckats med detta. Visst har vi gjort betydande reavinster på vägen, men också fått betala mer och mer för de nya lägenheterna. Vi har inte en enda kontakt i fastighetsbranschen så hyresrätt har aldrig varit ett alternativ för någon av oss.

Av Susanne Gräslund 14 feb 2002 15:08